Goodbye
I wanted you for life,
you and me in the wind.
I never thought there’d come a time,
that our story would end.It’s hard to understand,
but I guess I’ll have to try.
It’s not easy,
to say goodbye.
For all the joy we shared,
all that time we had to spend.
Now if I had one wish,
I’d want forever back again.
To look into your eyes,
and hold you when you cry.
It’s not easy,
to say goodbye.
I can remember all those great times we had.
There were so many memories, some good, some bad.
Yes, and through it all, those memories will last forever.
There’s peace in where you are,
maybe all I need to know.
And if I listen to my heart,
I’ll hear your laughter once more.
And so I’ve got to say,
I’m just glad you came my way.
It’s not easy,
to say goodbye.
Goodbye.
Vissa minnen varar föralltid. Det här är ett av dem.
Påskmiddag med Oskars familj. Okej då, tänkte jag, det kan väl bli kul. Lite ledsen var jag dock att inte få fira med min familj.
På tåget till Stockholm misstänkte jag ingenting. Inte heller när Oskar säger att hans mamma ringde och sa att middagen var sen så vi kunde äta något på centralen om vi var hungriga.
Vi åt hamburgare på Donken och jag tänkte inte ens tanken att det var märkligt att äta innan man ska på middag. Oskar hade lite tur med att jag sovit dåligt och därför inte tänkte utan bara följde med.
När vi sedan gått av tunnelbanan vid Gullmarsplan kikar jag mot bussarna och kommenterar att vår står inne. Nej säger han och drar iväg åt ett annat håll. Jag tyckte det var åt helt fel håll med tanke på att vi skulle till bussen.
Han hävdar att det är rätt väg vi går. Efter en bit säger jag något liknande igen och då hivar han fram två biljetter och säger med ett brett leende att vi inte ska till honom utan till Globen, som då var 50 meter bort, på konsert; Lionel Richie.
Till saken hör att jag någon månad tidigare stått och dreglat över en katalog med konserter och kommenterat just att Lionel Richie vore kul att se.
Jag stod bara och gapade en lång stund. Vadå? Vi skulle ju på middag hemma hos honom! Jag tror att jag klämmer ur mig något i stil med ”Är du seriös? Allvarligt?” och tittar på biljetterna lite närmare för att sedan slänga mig runt halsen på honom.
Det där var jag inte alls beredd på! En halvtimme senare satt vi i ett fullsatt Globen och väntade på förbandet.
Oj vilken underbar kväll det blev! Konserten var fantastisk och sällskapet var ännu bättre. 
Det var hans födelsedagspresent till mig och det är nog det bästa jag någonsin fått.
Ett minne för livet!






