Hem

Jag vill inte vänta
Jag vill ha dig nu
Jag vill ha din mjuka hand i min i mörkret
sliter mig itu

Du är mitt hem, kom hem
Till en rädd man, men en vän
En dröm, du måste se den
Allt slutar väl om den får börja om igen

Det bor en satan i mitt hjärta
Det bor en djävul i mitt bröst,
som aldrig slutar skrika
Kom och ge den pojken tröst

Ge mig ett hem
Kom hem
Du är ljuset, du är kärleken
Jag ber, snälla, kom till mig
Du måste visa mig, visa mig vägen hem

Är jag ditt sista misstag?
Är jag en man för vild och skör?
Är det mörkt på havets botten?
Är det mörkt där hjärtat dör?

Är det för sent nu efter så många år?
Jag blir äldre, men skräcken består
Vill hem, måste skydda mig
Därför drömmer jag ensam
Därför älskar jag dig

Jag sa, lämna mig inte
Stanna här hos
Lämna mig inte
Stanna här hos mig
Jag föll ner i djupet från himlen som var röd
Och svart som den vrede du ser i mina ögon
Och den bar mig ända hem

Kom hem, kom hem, kom hem
För jag behöver en vän
En dröm som är större än skräcken och skamen
En dröm, den är allt jag har
Visa mig vägen, visa mig vägen hem

Jag vill inte vänta
Jag vill ha dig nu

Det är otroligt hur mycket känslor ett telefonsamtal kan röra upp. Både bra och dålig och det på samma gång. Först kände jag mig bara förjäklig. Jag trodde att allt skulle skita sig och det rejält. Men jag tror att det på något sätt kom något bra ur samtalet fast det var jobbigt. Jag fick förklara lite mer hur jag känner och det fick också han. När jag fått fundera lite, eller ganska mycket, knappade jag iväg ett sms.

Ibland kan man behöva svälja sin stolthet, både för sin egen skull och för andras. Det här var ett sånt fall. Jag ska alltid vara så otroligt stolt men det är inte alltid det fungerar. När det då har varit en massa tjafs och det handlar om den människa jag älskar mest av allt är det ett ganska bra tillfälle att släppa lite på stoltheten.

Responsen blev dock som jag hoppats på vilket känns underbart!
Vi löser det här älskling!

How to save a life

Jag är förvirrad. Jag vet inte vad jag ska tänka och tycka, vad som är rätt eller fel. Det känns konstigt för jag har alltid koll på vad jag vill och känner. Alltid förutom nu.
Folk säger en sak och jag känner att de faktiskt har rätt. Men frågan är om jag ska välja att lyssna på dem eller om jag ska fortsätta göra som jag gör. Jag skulle vilja göra både och men det går tyvärr inte.
Jag vet inte om en av de sakerna jag vill faktiskt skulle bli så om jag valde det, det skulle isåfall vara ren och skär chansning.
Varför ska det vara så svårt? Just nu känns det som att vad jag än gör blir det fel.  Sova på saken är nog ett bra val just nu. Och avvakta lite så inga beslut blir tagna för fort och utan att tänka igenom ordentligt innan.

Step one you say, ”We need to talk.”
He walks, you say, ”Sit down, it’s just a talk.”

Where did I go wrong? I lost a friend,
Somewhere along in the bitterness.
And I would have stayed up with you all night,
Had I known how to save a life.

Varför ska det vara så svårt?

Keep holding on

Idag var jag ner på stan för att äta lunch med Erik och Julia. När jag trampat mig dit stod Sara, Tim och Jessica och väntade också. Glad överraskning!
Efter lunchen bytte Jessi av Tim eftersom hon först skulle hänga lite med någon mystisk dude. Vi gick och kikade lite, bland annat i en ny affär i stan vid namn Oops. Riktigt intressant stället det där. :P Måste säga att det kliade lite i fingrarna att köpa något spännande men den bittra sanningen gjorde att jag avvaktar lite med det.
Vi gick också och fikade och sedan trampade vi hem till mig. Alla utom Erik som skulle försöka få tillbaka sin bortbogserade cykel, vilket inte gick så bra.
Tjejerna skulle inspektera min nya säng och den fick helt godkänt med tanke på att vi gott och väl fick plats alla fyra i den. På många olika håll.
Det var skönt att komma ut lite och få tankarna på något annat ett tag.

Men jag måste säga att jag kommer att sakna Jessi när hon flyttar på söndag. Som tur är kommer hon hem på helger ibland. På fredag blir det avskedsfest hemma hos henne.

Just nu vet jag inte om jag längtar eller fasar inför morgondagen. Lite av varje tror jag.
Något som ska bli kul är att vi ska ut på krogen och dansa imorgon kväll. Får vara lite trött på torsdag.

Nu ska jag krypa i säng och försöka kika lite på fortsättningen av Over the Hedge. Har kommit sådär 40 min in i filmen och sen har jag antingen fått annat att göra eller så har jag somnat. Jag lägger min röst på att det senare kommer ske nu. Vad tror du?
Puss och godnatt.

When you’re gone

I always needed time on my own
I never thought I’d need you there when I cried
And the days feel like years when I’m alone
And the bed where you lie
Is made up on your side

When you walk away
I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?

When you’re gone
The pieces of my heart are missing you
When you’re gone
The face I came to know is missing too
When you’re gone
The words I need to hear to always get me through the day
And make it okay
I miss you

I’ve never felt this way before
Everything that I do
Reminds me of you
And the clothes you left
They lie on the floor
And they smell just like you
I love the things that you do

Jag tycker verkligen att det är jättejobbigt att vara ifrån dig på det här sättet. Att jag inte vet vad du tycker och tänker. Att jag inte kan se i dina ögon vad du faktiskt känner. Att inte ens få höra din röst… Jag blir galen av det här.
Snälla lämna mig inte ensam på det här sättet. Det bryter ner mig att inte veta hur det är mellan oss. Även om jag vet att det nu inte är som förut så kommer gamla minnen tillbaka. Minnen som jag helst vill begrava så långt bort och djupt ner att de aldrig kommer upp till ytan igen. Aldrig någonsin igen!

Jag vill få känna dina armar om mig och veta att jag är trygg. Veta att inget kan hända mig så länge jag får vara i din famn.
Istället ligger jag här nu ensam i min stora säng.
Av flera anledningar har tårarna svårt att sluta rinna längs mina kinder. Anledningar som du är den enda som vet, förhoppningsvis, alla.
Du är den jag litar mest av allt på.

Jag ska verkligen jobba för att det ska fungera bra mellan oss. Men det är något som måste vara ömsesidigt.
Jag ska göra allt för att det inte ska bli som i lördags igen. Jag hatar det lika mycket som du.
Men snälla, snälla! Prata med mig. Se inte rätt igenom mig som du gjorde igår.

Troligen kommer du aldrig att läsa det här och det är nog lika bra. Men om du faktiskt gör det ska du veta en sak.
Jag älskar dig mest av allt och jag vill att det ska vara du och jag, för alltid.

Ingenting minner om dig

Varför blir det alltid såhär? Ena stunden verkar allting vara frid och fröjd för att nästa vara kaos och jag vet inte vad som händer.
Du lämnar ett stort hål i mig när du går sådär, du vet det va?
Det är det här jag hatar mest, att lämna saker ouppklarade i flera dagar, och det vet du garanterat för jag har sagt det till dig gång på gång. Ändå går du på det där sättet.
Är jag så hemsk? Så hemsk att du inte kan förklara?
Inte ens se på mig ordentligt.
Jag har en fråga till dig.
Varför?

Better together

Idag har det varit firande av pappa. Fikat och ätit både tårta, kladdkaka, kakor och pizza så det sprutar ur öronen känns det som. Trevligt har det varit fast jag känt mig hängig. Nu vill jag bli av med bihåleinflammationen en gång för alla!

Börjar bli ganska fundersam över hur fasen jag ska lyckas lära mig allt till proven i nästa vecka. Det är nästan en hel fysikkurs och repetera en hel kemikurs. När man dessutom inte mår bra.

Jag vet att Oskar har kommit fram till skåne och det var som befarat; ingen mobiltäckning på vandrarhemmet.
Skärpning Comviq! Jag vill kunna prata med min pojkvän när han är borta en vecka!
Allting är bättre när jag får vara med honom. Och när det inte går känns allt bättre bara av att få höra hans röst.
Höra honom säga att han saknar och älskar mig.

Nu ska jag krypa i säng och sova så jag förhoppningsvis är pigg imorgon och kan dra med pappa och köpa ett minneskort. Någon som vet om det finns 4 GB M2 minneskort, och isåfall om de passar i en Sony Ericsson K800i?

I’ll show you the love that we have

Nu är jag less på denna skit. Har legat sjuk sedan vi kom hem från Rhodos nästan. Varenda människa på planet hem satt och hostade och snörvlade kändes det som och när då tillochmed Oskar blir sjuk känns det oundvikligt att jag också ska drabbas. Så sant som det var sagt, dagen efter Oskar blev förkyld blev jag dålig, och då var älsklingen frisk igen. Mitt höll sig dock inte som förkylning bara utan gick över till att sätta sig i bihålerna och det är det som sitter i fortfarande.
Har missat sommarskolan hela denna vecka och det känns väldigt segt. Får se hur jag ska lyckas klara proven i slutet på nästa vecka nu.

Jag har iallafall haft min bästa medicin hos mig. Jag mår alltid mycket bättre när jag får vara med älsklingen. Han lyckas alltid muntra upp mig och få mig att känna mig bättre.
Nu har han åkt hem för att packa om och sedan åka till skåne imorgon för att golfa en vecka. Det kommer bli en lång vecka, det kan jag lova. Måste plugga arslet av mig OCH jag får inte träffa min tok.
Men jag har mycket tid att gå och drömma och längta efter honom vilket gör att det kommer bli ännu härligare när jag får träffa honom igen nästa helg.
Behöver jag säga att jag redan längtar? <3