If It Makes You Happy

Det är så otroligt skönt att kunna tänka klart igen. Klarare än på bra länge. Trist bara att det ska till en sådan här sak för att det ska ske.
Nu är det bara sömnen som måste hinna ifatt. Min kropp måste inse att den inte behöver vakna en gång i timmen, hela nätterna.

På onsdag är det dags. Jag vet faktiskt inte vad jag känner inför det. Lite tokig dag att ta det på med tanke på utgång senare och det för oss båda. Men det får ta den tid det tar och det har jag gjort klart för Honom också.
Det jag är rädd för är att det ska röra upp en massa känslor som kommer att påverka kvällen. Det beror nog helt på vad som sägs och bestäms hur det blir med det. Jag ska iallafall inte låta det här förstöra mer av min tid än det redan gjort.
Jag lever ändå, fast jag inte har Honom i mitt liv längre.
Dock är jag väldigt nyfiken på hur fortsättningen på detta kommer att bli.

Imorgon är det en vecka sen jag sist såg och pratade med Honom. Första dagarna var ett helvete rent ut sagt. Jag kom knappt ur sängen på morgonen och jag tror inte att tårarna slutade att rinna alls.
Men efter några dagar började jag fungera igen, om än lite men jag fungerade.
När jag i fredags bestämde hur jag skulle göra gick det ännu lättare. Sedan att det beslutet blivit omtänkt och omgjort i och med omständigheter som jag inte kunnat rå över har bara gjort mig ännu säkrare och mer självständig.
Ute på krogen i fredags kändes det jättejobbigt i början. Alla dessa hånglande par jag aldrig lagt märke till innan, då när jag själv var en del i ett av alla de många. De var jätteirriterande att se överallt nu. 

Efter ett tag började jag inse att andra killar var intresserade av att göra mig till en del av ett sådant par på dansgolvet. Då blev nog ännu mer frustrerande. Vad fick jag göra? Vad var lämpligt med tanke på hur läget var?

Hade vi inte blivit gasade när vi faktiskt blev det hade jag nog gjort samma sak som Han gjorde. Samma sak som gjort mig så arg.
Randiga skjortan såg faktiskt riktigt bra ut, undrar hur det hade känts att kyssa honom, känna hans kropp nära min. Hade det känts på samma sätt som med Honom? Samma lycka? Samma rus av kärlek? Eller hade jag bara varit likgiltig inför allting? Hade det kanske till och med känts bättre än med Honom? Vad vet jag, vi kanske inte är menade att vara tillsammans. Jag vet inte hur det skulle kännas i dagsläget att kyssa Honom. Att känna hans kropp mot min. Skulle det pirra på samma sätt som förut eller har det här slagit för hårt mot oss? Frågan är om jag någonsin får svar på den frågan. Jag vet inte om jag kommer att känna Hans starka armar om mig igen eller om jag kommer att kyssa Hans underbara läppar någon mer gång.
Med tanke på hur stelt det är oss emellan i dagsläget har jag svårt att tänka mig hur vi ens ska kunna komma igång att prata med varandra på onsdag. Just nu känns det som att risken är stor att vi bara kommer stå och stirra på varandra och inte veta varken vad vi ska göra eller säga.

Bara en sån sak som hur man hälsar på någon man har tagit en paus ifrån. Skakar man hand och presenterar sig som man gör för en främling? Någon som har stått en så nära, ska man behandla den som en främling helt? Ska man bara lite stelt säga hej och sen stå och snegla åt ett annat håll och hoppas att den andra ska börja prata? Slänger man sig om halsen på varandra och trycker läpparna mot den andras som man gjorde när man sågs innan all denna skit kom emellan? Det känns lite väl överdrivet med tanke på att vi faktiskt inte ens vet om vi kommer att fortsätta att vara tillsammans.

En sak är säker. Det löser sig på onsdag när vi ses. Frågan är hur det löser sig men det är en annan sak.
Efteråt ska jag ut på krogen och spana på halvnakna killar som ska ha underklädesmodevisning. Mums säger jag! Beroende på hur mötet med Honom går får jag se var jag lägger ribban för kvällen. Vore inte helt fel att dansa bort natten med en snygg kille i bara underkläder.

I’ll Stand By You

Allt är relativt. Jämfört med tidigare i veckan har jag faktiskt sovit ganska bra i natt. Bara vaknat några gånger men det är alltid samma sak som gör att jag vaknar. Jag drömmer om Honom och vaknar sen med ett ryck av att jag faktiskt inte har Honom i mitt liv längre.
Frågan är om jag kommer fortsätta att inte ha Honom i mitt liv eller om Han kommer att bli en del av det igen. Efter samtalen via msn och sms igår blev jag nog nästan ännu mer tveksam.

Jag förstår det Han gjort men det betyder inte att jag inte har svårt att acceptera det. Det sårar något fruktansvärt men just nu blir jag faktiskt mer arg och som jag skrev igårkväll är det jäkligt skönt!

På ett sätt ångrar jag lite vad jag gjorde i fredags, eller snarare vad jag inte gjorde. Jag undvek det just för att inte göra saker värre med Honom och sen gjorde Han precis samma sak. Jag undrar vem jag egentligen är mest arg på, mig själv eller Honom.
Som jag skrev, jag förstår anledningen till varför Han gjorde som Han gjorde. Jag fick lite samma effekt ändå i fredags som en av sakerna Han var ute efter.
Jag såg att andra killar faktiskt verkar vara intresserade av mig, att jag inte är någon som ingen någonsin kommer att vilja veta av. Det gör att framtiden ändå ser lite ljusare ut.
Jag har fått tillbaka hoppet på många sätt.

Frågan är ändå när Han och jag ska ses. Någon gång i början av veckan sa Han. Jag har inte tid. Och jag behöver ha tid att tänka innan jag träffar Honom.
Jag ska träffa Julia idag. Ventilera lite tankar och känna att jag har någon som står bakom mig i allt det här.
Som hon har sagt många gånger vid det här laget, älskar jag honom är det kanske värt att fortsätta försöka men hon som ser det utifrån till viss del tycker att jag borde överväga att gå vidare för att inte bli sårad mer. Att jag är värd mycket mer än att bli behandlad illa av Honom.
Nu handlar det inte bara om Honom utan oss båda. Men med tanke på det nya jag fått höra nu blev det en helt annan sak för mig.
För Honom klarnade en hel del i och med det Han gjorde, för mig blev det ännu mer luddigt. Vad är bäst? Hur kommer det bli? Vilket val är bäst för mig? Det är faktiskt det jag mest tänker på, vad jag själv kommer att må bäst av. 

En annan sak som Han sa som gjorde mig jäkligt arg; Han sitter och säger att ingen bryr sig om Honom, att ingen bryr sig om att Han är ledsen. Jag kan inte säga något om alla andra men jag vet att Han har stött bort iallafall en människa som älskar Honom och som bryr sig. En människa som skulle kunnat göra istortsett vad som helst för Honom men som blev ratad. Det var tydligen inte den enklaste utvägen för att få Hans liv i styr igen, att göra sig av med mig. Det verkar snarar göra det hela ännu mer förvirrat för Hans del.
För mig blir det nog snarare klarare och klarare för var dag som går. Att jag har svårt att välja hur min framtid ska se ut är en annan sak men jag ser bra mycket klarare på hela situationen nu än vad jag gjorde i måndags.

I’ll stand by you
Won’t let nobody hurt you

Tidigare hade det där stämt mer in på vad jag skulle göra för Honom. Just nu stämmer det mest in på vad jag gör för mig själv. Jag tänker inte låta Honom såra mig mer än han redan gjort. Inte låta någon såra mig mer. Och det oavsett hur framtiden blir.

Nej nu blir det upp och käka frukost, duscha och sen träffa Julia. Hoppas vädret inte är alltför trist så vi kan göra som vi sagt, gå på en promenad.
Får jag tid någonstans där emellan blir det fiolspelande.