If It Makes You Happy
Det är så otroligt skönt att kunna tänka klart igen. Klarare än på bra länge. Trist bara att det ska till en sådan här sak för att det ska ske.
Nu är det bara sömnen som måste hinna ifatt. Min kropp måste inse att den inte behöver vakna en gång i timmen, hela nätterna.
På onsdag är det dags. Jag vet faktiskt inte vad jag känner inför det. Lite tokig dag att ta det på med tanke på utgång senare och det för oss båda. Men det får ta den tid det tar och det har jag gjort klart för Honom också.
Det jag är rädd för är att det ska röra upp en massa känslor som kommer att påverka kvällen. Det beror nog helt på vad som sägs och bestäms hur det blir med det. Jag ska iallafall inte låta det här förstöra mer av min tid än det redan gjort.
Jag lever ändå, fast jag inte har Honom i mitt liv längre.
Dock är jag väldigt nyfiken på hur fortsättningen på detta kommer att bli.
Imorgon är det en vecka sen jag sist såg och pratade med Honom. Första dagarna var ett helvete rent ut sagt. Jag kom knappt ur sängen på morgonen och jag tror inte att tårarna slutade att rinna alls.
Men efter några dagar började jag fungera igen, om än lite men jag fungerade.
När jag i fredags bestämde hur jag skulle göra gick det ännu lättare. Sedan att det beslutet blivit omtänkt och omgjort i och med omständigheter som jag inte kunnat rå över har bara gjort mig ännu säkrare och mer självständig.
Ute på krogen i fredags kändes det jättejobbigt i början. Alla dessa hånglande par jag aldrig lagt märke till innan, då när jag själv var en del i ett av alla de många. De var jätteirriterande att se överallt nu.
Efter ett tag började jag inse att andra killar var intresserade av att göra mig till en del av ett sådant par på dansgolvet. Då blev nog ännu mer frustrerande. Vad fick jag göra? Vad var lämpligt med tanke på hur läget var?
Hade vi inte blivit gasade när vi faktiskt blev det hade jag nog gjort samma sak som Han gjorde. Samma sak som gjort mig så arg.
Randiga skjortan såg faktiskt riktigt bra ut, undrar hur det hade känts att kyssa honom, känna hans kropp nära min. Hade det känts på samma sätt som med Honom? Samma lycka? Samma rus av kärlek? Eller hade jag bara varit likgiltig inför allting? Hade det kanske till och med känts bättre än med Honom? Vad vet jag, vi kanske inte är menade att vara tillsammans. Jag vet inte hur det skulle kännas i dagsläget att kyssa Honom. Att känna hans kropp mot min. Skulle det pirra på samma sätt som förut eller har det här slagit för hårt mot oss? Frågan är om jag någonsin får svar på den frågan. Jag vet inte om jag kommer att känna Hans starka armar om mig igen eller om jag kommer att kyssa Hans underbara läppar någon mer gång.
Med tanke på hur stelt det är oss emellan i dagsläget har jag svårt att tänka mig hur vi ens ska kunna komma igång att prata med varandra på onsdag. Just nu känns det som att risken är stor att vi bara kommer stå och stirra på varandra och inte veta varken vad vi ska göra eller säga.
Bara en sån sak som hur man hälsar på någon man har tagit en paus ifrån. Skakar man hand och presenterar sig som man gör för en främling? Någon som har stått en så nära, ska man behandla den som en främling helt? Ska man bara lite stelt säga hej och sen stå och snegla åt ett annat håll och hoppas att den andra ska börja prata? Slänger man sig om halsen på varandra och trycker läpparna mot den andras som man gjorde när man sågs innan all denna skit kom emellan? Det känns lite väl överdrivet med tanke på att vi faktiskt inte ens vet om vi kommer att fortsätta att vara tillsammans.
En sak är säker. Det löser sig på onsdag när vi ses. Frågan är hur det löser sig men det är en annan sak.
Efteråt ska jag ut på krogen och spana på halvnakna killar som ska ha underklädesmodevisning. Mums säger jag! Beroende på hur mötet med Honom går får jag se var jag lägger ribban för kvällen. Vore inte helt fel att dansa bort natten med en snygg kille i bara underkläder.
By Oskar, 24 september 2007 @ 11:52
Jag läste precis igenom dina två inlägg. Jag har inte släppt en tår sen i måndags, men efter dessa två texter var det dags igen.
Nej det kommer inte bli som att hälsa på en främling, för mig kommer det bli som att hälsa på den som stått mig närmast i 9 månader.
Efter att ha läst detta funderar jag på en sak, vill du ha möjligheten att stilla de där funderingarna innan vi träffas? Hur det kan kännas att kyssa någon annan?
Jag vill att du ska ha perspektiv på saker när vi ses.
Jag försöker på de sätt jag kan utan att vara för på mot dig ta reda på hur du mår och känner, för det påverkar mig så extremt.
Oavsett vart detta tar oss, så har jag avsikten att vara en vän, de saker jag lovat att hjälpa dig med, tänker jag hjälpa dig med.
Om du vill flytta träffen till på torsdag förstår jag, annars kör vi på onsdag som sagt tidigare.
Poss!