If You Don’t Know Me By Now
Åh så underbart att sova en natt och bara vakna till en gång och då för en tur upp på toaletten. Inte som alla andra dagar under veckan då jag vaknat sisådär en gång i timmen och då legat vaken en bra stund innan jag kunnat somna om igen. Inatt vaknade jag som sagt en gång och då slängde jag på en film på datorn och ganska snart sov jag igen.
Fast det knasiga är att jag nästan känner mig ännu mer trött idag än jag gjort senaste veckan, i alla fall fysiskt. Men jag brukar vara så, sover jag dåligt några nätter klarar jag mig hyfsat fram tills jag börjar sova bättre igen. Det är då jag blir trött istället.
Jag märker hur mina kommande dagar äts upp av diverse saker. Antingen handlar det om sådant som jag borde ha gjort i förra veckan men som jag då inte hade ork till, bland annat diverse skolarbeten. Eller så handlar det om saker som inte gått att få in någon annan dag, t.ex. klipptiden som jag fick klämma in på onsdag.
Andra saker är sådant som jag inte kan påverka alls annat än genom att hoppa över att göra det helt och det är inte aktuellt, då bland annat utgången på onsdag. Det är något jag verkligen ser fram emot!
Sen är det saker som måste tas tag i, bland annat mötet med Honom.
Han sa någon gång i början på den här veckan, frågan var när bara.
Idag måste jag plugga i stort sett hela dagen så det är uteslutet för min del. Imorgon kan jag när jag slutat skolan 15.45 men då jobbar Han. Vi behöver ordentligt med tid för att kunna prata klart ordenligt och inte behöva bryta upp mitt i allt som så många gånger förr. Mitt sista förslag var onsdag efter min klipptid, alltså vid 16 tiden. Då är han ledig men både han och jag ska ut efter så det blir kommer nog att kännas en aning stressat ändå. Men vi får ta den tid som behövs och skjuta på det vi båda har efteråt tills vi är klara.
Min största rädsla som det känns nu är att jag inte ska veta vad jag ska säga. De som känner mig vet att det i vanliga fall är mitt minsta problem, jag kan alltid slänga ur mig något som får igång en konversation.
Nu är jag rädd att jag antingen ska vara för hård och säga saker som jag efteråt kommer att ångra eller att jag inte ska säga allt som jag behöver få ur mig.
Troligtvis löser sig allt sådant så fort jag träffar honom. Men det är ändå något jag funderar över en hel del.
Jag tror att jag fortfarande älskar honom och i och med det är jag rädd att jag ska förlåta honom direkt och att vi sen kommer gå tillbaka till samma ohållbara situation igen. Det behövs en förändring i vårt förhållande, förutsatt att vi fortfarande har ett förhållande över huvud taget.
Samtidigt märker jag hur jag har förändrats under den här veckan som gått. Jag visste inte att man kan förändras så mycket på så kort tid. Jag undrar om det märks utåt också.
Det känns som om jag blivit mycket starkare och tänker mer på mig själv i allt det här nu och för min egen del är det bra. Jag har alltid tänkt mycket mer på andra än på mig själv men inte längre. Självklart tycker jag att det är trist att Han mår dåligt men jag har erbjudit Honom min hjälp och Han valde själv att stöta bort mig. Det verkar för hans del inte alls ha varit det bästa valet men frågan är hur det har varit för min del.
Jag har fått massor av tid att fundera, både på mig själv, på Honom och på Oss.
Helst av allt vill jag nog att det ska bli ett Vi igen, att vi ska få vårt förhållande att fungera på en bra nivå igen. Det kommer krävas att vi ändrar på en hel del saker och det kommer inte alltid att vara lätt.
Men livet är aldrig bara enkelt och bra. Säg att vi hittar tillbaka till varandra igen efter det här och får det bättre än vi någonsin kunnat tänka oss. Att det inte är någon tvekan om saken att vi är gjorda för varandra.
Sen finns risken när vi ses på onsdag att antingen en av oss eller båda känner att, nej, det här fungerar inte. Då får vi ta det då.
Uppenbarligen fick Han ut det han behövde av fredagskvällen för att få lite förhoppningar på oss igen. Frågan är hur jag ställer mig till att Han ens var tvungen att ta till en sådan sak. Men jag känner samtidigt att jag inte kan ta alltför hårt på det med tanke på att jag var på väg att göra samma sak själv.
Just nu vill jag inget annat än att få veta vad han tänker och känner om oss. Det känns som om det skulle göra mitt val lite lättare i alla fall. Framförallt skulle jag kunna vara mer förberedd på vad han vill och inte vill när vi ses.
Jag har ingen aning om Han läser något på min hemsida men just nu hoppas jag nästan att Han gör det. Med tanke på att Han här skulle få reda på en hel del av mina tankar och funderingar och det är precis det jag skulle vilja veta från honom.
Precis när jag skrivit de där raderna loggade jag in på msn och såg att han varit in och läst de två tidigare inläggen och också skrivit några rader. Eller, ganska många rader.
Jag vet inte alls hur jag ska svara på Hans frågor. Vill jag egentligen veta hur det känns att kyssa någon annan när det enda jag drömmer om är att få känna Hans läppar mot mina igen? Vill jag skjuta upp mötet tills på torsdag för att då ha haft möjligheten att stilla några av de funderingar jag går och släpar på? Eller kommer det bara att göra allt ännu mer komplicerat för min del?
Just nu vet jag inte hur det påverkar hur bra perspektiv jag kommer att ha på saker och ting när jag träffar Honom.
Som det känns nu har jag ingen koll på vad jag vill. Är det lönt att hålla på att ändra dag då vi ska ses? Kommer mina beslut att överhuvudtaget spela någon roll i det stora hela? Jag har ingen aning om vad Han vill i allt det här. Han skrev att oavsett hur allt det här blir så tänker Han fortsätta att vara min vän. Jag vet inte om jag kommer att klara det, inte i början i alla fall. Det kommer att vara för svårt att träffa Honom. Bara tanken på att se Honom tillsammans med någon annan tjej gör ont så jag tror inte att jag vill utsätta mig för det.
Men det är i så fall en senare fråga i allt det här.
Nu måste jag rannsaka mig själv och komma fram till vad jag vill. Vill jag ta mötet på onsdag som vi sagt eller ska vi skjuta på det till torsdag? Då lär jag i alla fall vara bakis efter onsdagens utgång och Han lär vara sliten efter 13 öl. Onsdag är kanske ändå bättre.
Jag får fundera och höra av mig till honom på något sätt.
Nu ska jag försöka slänga upp det här genom att snylta på någon granne till skolans oskyddade nätverk och sen rusa iväg till min sista lektion.
