You’re My Number One
Dagen jag både har längtat efter och fasat över har kommit och gått. Det blev inte som jag tänkt mig på något sätt tror jag. Dock innebär inte det att det som skedde blev fel.
Just nu känns det nog som det bästa under omständigheterna. Samtidigt som jag känner mig fruktansvärt ledsen är jag lycklig och det blir en sådan konstig krock.
Det jag tror att jag är mest ledsen över är att jag nu i efterhand märkt att jag var så jättenära att slänga bort min bästa vän.
Även om vi just nu inte fungerar tillsammans som ett par vill jag absolut inte förlora min bästa vän. För det är precis det Han har blivit under de här 9 månaderna. Han har sagt det hela tiden, att Han vill fortsätta vara vänner, men jag har inte vetat om jag klarar av det. Det känns jobbigt nu också men det skulle vara värre att inte ha Honom i mitt liv alls. Jag är glad att han fick mig på bättre tankar.
Just nu är Han den vän jag behöver för att komma vidare. Jag behöver få känna att det fungerar att vi är vänner och jag behöver fortfarande få ha Honom nära mig. Han är, och kommer förhoppningsvis också fortsätta att vara, den person som står mig absolut närmast.
Och som vi sa, märker vi efter ett tag att båda vill bli tillsammans igen finns det inget som hindrar det. Det är nog mer tidpunkten som är fel just nu, inte vem det handlar om.
Men det kommer att bli en enorm omställning att gå från att ha varit tillsammans till att ”bara” vara vänner. Dock tror jag att det kommer fungera bra. Min förhoppning är att vi ska lära känna varandra på ett annat och bättre sätt som vänner och sen får vi se vart det bär oss.
Just nu skulle jag behöva känna de där nya vänskapsarmarna om mig för jag känner mig riktigt ensam. Vi ska båda ut ikväll på olika ställen men vi ska ses imorgon är det bestämt. Titta på film, laga mat och bara slappa för att vänja oss vid allt det nya.
Jag får också se om det kanske blir så att jag följer med hem till honom redan inatt för att få ha den välbehövda, älskade vännen nära mig. Det skulle kanske göra mig lite tryggare för som det känns nu är hela min värld upp och ner. Jag har inte sovit en hel natt sedan förra måndagen och det börjar slita på mig.
Och det skrämmer mig att jag faktiskt var så nära att slänga bort den person som betyder mest för mig.
Ikväll blir det i alla fall utgång med Anton och Erik som det ser ut. Det ska bli trevligt. Komma ut och få lite annat att tänka på.
Ny frisyr och hårfärg har det också blivit, dagen till ära. Jag kände för något nytt och fräscht.
Oskar, du kommer alltid att vara min nummer 1!
