Nu har jag äntligen fått tillbaka min kamera. Min älskade Canon Ixux som har varit på lagning alldeles för länge. Helt plötsligt en dag märkte jag att hela displayen var spräckt. Som Oskar sa, hur kan det ha hänt, jag som alltid är så försiktig med min kamera.
Nu är den tillbaka igen, hel och fungerande. Dock en aning repig vilket den inte var när jag skickade iväg den. Det tycker jag är lite dåligt, men men. Displayen är hel iallafall!
Nu är det snart inte långt kvar tills jag ska gå ut till bussen. På den bussen sitter min älskade Oskar. Det ska bli riktigt härligt att träffa honom igen!
Innan dess ska jag vara lite social och kika på På Spåret med mor och far.
Hej hopp!
20:53
Det är 7 timmar och 12 minuter dit när jag skriver det här. Alltså är det 7 timmar och 12 minuter kvar tills jag får träffa min älskling igen. Jag längtar!
Jag behöver känna Hans armar om mig igen. Få känna Hans läppar mot mina och krypa ihop i Hans famn.
7 timmar och 12 minuter känns just nu som en hel evighet. Speciellt som jag vet att Han sitter och har tråkigt på sitt håll och jag på mitt.
Men å andra sidan, 7 timmar och 12 minuter väntar jag gärna när den jag väntar på är Han. Då är det värt all väntan.
När man väntar på den man älskar.
Det var länge sen jag var såhär utmattad. Jag känner mig istortsett sjuk för att jag är så trött. Ändå har jag sovit ordentligt senaste tiden och det blev några timmars välbehövd extrasömn idag på förmiddagen.
Jag tror att min kropp blir sliten av att jag faktiskt gör saker.
Ikväll blir det tidigt i säng igen. Men det är mycket som ska hinnas med innan dess.
Nu ska jag och mamma ner och kolla efter nya glasögon åt mig eftersom de jag köpte inte funkar bra så ska jag byta dem. Sen är det min sista fiollektion för terminen och efter det ska jag till kinesiologen. Väl hos honom kommer jag säkert somna när han håller på.
Sen ska jag ta mig hem på något sätt och äta middag. Efter det blir det direkt i säng och sova!
Skulle jag ha möjligheten att välja skulle jag bädda ner mig i soffan nu direkt och kika på någon film och bara slappa.
Men nehejdå. Så kul ska vi inte ha det.
Nu har jag och mamma bakat massor av lussebullar. Oj vad goda de blev! :)
Jag ska försöka ta några foton på lussekatterna sen och lägga upp här.
Det börjar kännas nu att det närmar sig advent och jul. Jag har spelat en massa julskivor hela eftermiddagen här när vi har bakat. Adventsstjärnan satte jag upp redan förra helgen när jag köpte den. ;)
Jag ska nog ta och spela lite fiol nu innan det är dax för middag. Oskar slutar jobba runt 18.30 och då kommer han hit och äter middag med oss.
Det nya axelstödet jag köpte till fiolen blev riktigt bra! Nu är det riktigt bekvämt att spela och jag behöver inte oroa mig för att fiolen ska glida ner eller att stödet ska lossna.
Nu ska jag bara spela ikapp det jag missat när jag mått dålig nu senaste veckorna. :) Men det blir inga problem.
Först ska det paketeras lussebullar!
Nu sitter jag hemma hos Oskar och försöker samla krafter för att göra mig i ordning och promenera hemåt. Oskar har redan åkt till jobbet. Stackarn både öppnar och stänger idag så det blir en seg söndag för honom.
Själv ska jag hem och baka lussebullar med mamma inför första advent. Ska bli riktigt skoj! Det har blivit lite av en tradition att vi bakar till advent.
Jag känner mig helt mör i kroppen efter att ha varit hos kinesiologen igår. Förhoppningsvis tyder det på att det har effekt. Jag tycker att det är lite spännande med alternativmetoder sådär.
Oskar och hans mamma kom förbi igår innan hon skulle åka hem. Det slutade med att vi gick och köpte pizza och åt tillsammans med mina föräldrar. Riktigt trevligt blev det tycker jag.
Nej nu ska jag diska upp vår frukostdisk och sen göra mig klar att gå så jag inte kommer hem alltför sent.
Hej hopp!
Eller ”Jealous Girl” skulle nog passa bättre in.
Jag vill få må bra och vara pigg. Oskar är på gasque, som kräver kårleg vilket jag inte har, och Julia och ett gäng är ute på krogen. Jag skulle följt med ut med Julia men jag orkar inte. Måste ta igen sömn och samla lite mer krafter innan jag kan börja med sånt. Får ringa till jobbet imorgon och förklara att jag inte har möjlighet att jobba natt innan jag är på benen lite mer igen. Det hade annars varit riktigt roligt att jobba imorgon kväll men jag vill inte riskera något bakslag just nu.
Igår på fiollektionen pratade jag med Anna om hon hade något tips på ett bättre axelstöd än det jag har. Jag har länge stört mig på att det inte sitter kvar ordentligt och känns allmänt obekvämt. Hon sa att hon alltid hatat sådanna stöd som det jag har. Hon tipsade om ett märke som heter KUN och idag var jag ner på musikaffären med fiolen och provade ut ett sånt. Det var så mycket bättre än det jag hade innan! Mycket smalare och stadigare.
Imorgon ska jag iväg till kinesiologen igen. Ska bli spännande att se hurdan effekt det har. Funderar på att gå ner på stan och kolla om någon frissa har drop in-tider också. Behöver verkligen klippa mig!
Och nu är det hög tid att sova! Jag hoppas att Oskar är ledig imorgon kväll så vi kan ha en slapparkväll hos honom. Det är vad jag behöver just nu.
Igår var en gammal vän till mamma och pappa här och hälsade på. Jag mötte henne nere på stan och vi gick och kikade lite.
Det var riktigt trevligt att träffa henne igen!
Jag blir så full i skratt när jag lyssnar på henne. Hon kan prata om de mest tragiska saker och hennes sätt att prata gör att jag får bita mig i läppen för att inte börja skratta. Hon har ett så underhållande sätt att prata.
Jag pratade med Pelle igår angående projektarbetet. Vi ger upp idéen om att skriva egna låtar. För honom gick det inte bra och jag har bara fått ihop en låttext. Jag får se om jag sätter mig och skriver en melodi till den eftersom jag blev nöjd med texten.
Istället för egna låtar ska vi välja ut några andra låtar att spela in. Han hade inte någon särskilld åsikt om vilka låtar så jag har fått ganska fria händer att välja själv.
Det jag tänkt är att vi ska ändra stil på låtarna vi väljer så vi inte bara gör dåliga kopior av låtarna. Det ska bli vår egen grej av dem.
Är det någon som har tips på bra låtar?
Imorgon ska jag till lungkliniken. Nu ska de inte få sitta och låta bli att göra saker längre. Det här är ohållbart.
Oskar har fixat så vi ska ha pannkakskväll här imorgon. Det ska bli riktigt kul! Han resonerar som så, att kan inte jag komma till andra människor får andra människor komma till mig. :)
Han är underbar, min älskling!
En spillra.
Det är vad jag känner mig som vid det här laget.
Jag saknar helt kontrollen över vad som komma skall.
Det som en gång var jag; en levande, sprudlande glad flicka,
Det är nästan helt borta.
Nu finns bara tröttheten och orkeslösheten.
Tillsammans med meningslösheten.
För vad är meningen med detta?
Jag ser ingen alls.
Jag är vid liv.
Men detta är inte att leva.
Jag vill leva!
Sail on down the line
‘Bout a half a mile or so and I
Don’t really wanna know where you’re goin’
Maybe once or twice, you see
Time after time I try to
Hold on to what we got but, a
Now you’re goin’
Guess I’ll be on my way
I won’t be back to stay
I guess I’ll move along
I’m lookin’ for a good time
Jag lyckades hålla mig ifrån akuten i natt genom att vara uppe och gå och dricka en massa vatten. Det plus en faslig massa bricanyl. När Oskar ringde vid 23-tiden kunde jag knappt hålla i telefonen för jag skakade så mycket.
Jag somnade nog vid 2 tiden och vaknade ungefär en gång i halvtimmen. När väckarklockan ringde 6.45 var jag, tro det eller ej, vaken. Men det var ruskigt segt att behöva gå upp och iväg till skolan för att prata med min lärare i småföretagande. Det var sista lektionen på kursen idag och jag har missat bland annat ett prov. Men hon var förstående och jag ska få göra det provet om några veckor istället när jag är frisk.
11.30 ska jag iväg till vårdcentralen igen för att få mer ventoline och atrovent så jag ska kunna andas lite bättre. Innan dess blir det en tupplur på soffan för att försöka ta igen lite missad sömn.
Ikväll kommer Julia och Martina hit och vi ska käka pizza och kolla på film. Kul att få träffa lite folk, jag blir galen av att bara sitta hemma och ha tråkigt. De har inte sett varken Cars eller Eurotrip så det blir troligen någon av dem vi ska kika på. Det är filmer som man faktiskt borde ha sett!
Just nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill bara krypa i säng och få sova hela natten utan att vakna.
Det som gör det knepigt är att jag istortsett inte kan ligga ner alls. Jag är så igensvälld i luftvägarna att jag knappt kan andas då. Sitta upp går ganska bra men det gurglar och tjuter ganska så ordentligt även då. Problemet är att jag tyvärr inte är besläktad med hästrasen och kan stå eller sitta upp och sova.
Det jag nu sitter och grubblar över är om jag ska behöva åka iväg till akuten och bli fast där i timmar för att få den medicin jag vet att jag behöver. Bricanylen jag kan ta själv biter inte på det här utan jag behöver starkare medicin att inhalera tillsammans med syrgas.
Jag orkar inte bli fast på akuten halva natten. Jag behöver verkligen få sova! Men åker jag inte dit kanske det blir ytterligare en natt istortsett utan sömn.
One of us is dying
Frågan är bara om det är jag eller astman. Min röst hamnar på astman!
Nu börjar jag nästan få julkänslor. Jag längtar efter att få sätta upp adventsstjärnan i fönstret och att höra julmusik var man än går. Igår hörde jag första jullåten på radion, Last Christmas med Wham spelades. Det är nog det jag gillar mest med julen, all musik.
Jag mår alltid mycket bättre när det blir advent också för det blir mycket ljusare överallt när folk sätter upp stjärnor och ljusstakar och det kommer upp lysen i träd lite här och var.
Jag har lätt att få en släng av höstdepression när det blir mörkt och grått redan tidigt på eftermiddagarna men det brukar lätta lite under advent.
När jag skulle maila hur jag kan jobba nu under de kommande två veckorna insåg jag att det bara är två veckor till advent! Det är nästan obehagligt vad fort tiden går!
Igår lyckades jag till min stora förvåning prata mig till att få komma till vårdcentralen för att få inhalera lite mer luftrörsvidgande. Mådde lite bättre efter det. Men sen har jag knappt sovit något i natt.
Först hade jag svårt att sova för Oskar låg och hostade. Sedan fick jag svårt att andas så det blev till att sitta upp i nästan 2 timmar innan jag kunde lägga mig ner igen. Sedan hade jag ruskigt svårt att somna. Tror att jag somnade någon gång runt 4 tiden och Oskar skulle upp 8 så det blev inte många timmars sömn.
Ska nästan bli skönt att sova ensam i natt. Hoppas att det blir lite fler timmars sömn då. Vi stör inte varandra med hostandet iallafall vilket är en liten förbättring. Även om det är sig själv man stör mest.
Jag skrev igår att jag börjat kolla efter några alternativa behandlingsmetoder för att jag ska må bättre. Jag skickade iväg lite mail och fick flera riktigt trevliga svar. Imorse ringde en av dem jag mailat till och jag ska träffa honom på lördag. Han sysslar med kinesiologi vilket verkar väldigt spännande!
Han tror att han ska kunna hjälpa mig att må bättre. Hjälpa mig att komma fram till varför astman är dålig när den inte alltid varit det och sånt där.
Nu vill jag ha ett slut på denna eviga onda cirkel!
Igår blev det nästan bara att flänga fram och tillbaka en massa. I måndags kväll kom en läkare från hemläkarjouren hit och lyssnade på mig. Han tyckte inte att det lät bra så han bokade in en tid dagen efter på husläkarakuten hos honom. Där fick jag andas in ventoline och atrovent för att vidga luftvägarna vilket hjälpte lite. Men han tyckte fortfarande inte att det lät bra så han skickade remiss för lungröntgen. Han skulle vara ledig idag och därför sa han att jag, vad det än visade på röntgen, skulle till akuten för att få astman undersökt ordentligt och så. Det han misstänkte var att jag fått lunginflammation.
Röntgen gick snabbt och smidigt. Trodde att jag skulle få vänta där i flera timmar men det blev nog totalt en halvtimmes väntande där.
Sen skulle vi alltså till akuten. Jag hade fått ett brev från första läkaren jag var hos som jag lämnade fram och förklarade situationen. Sköterskan gick iväg och pratade med en allmänläkare, kom tillbaka och sa att jag skulle till infektionskliniken för att hamna på rätt ställe direkt.
Då bar det av dit istället. Väl där fick vi sitta och vänta en lång stund, sen kom en sköterska och jag förklarade för henne också alla turer fram och tillbaka. Sen slutade det med att den läkare som han på husläkarakuten haft kontakt med kom till luckan. Han sa att röntgen såg bra ut och att det inte var lunginflammation och att det troligen är virus. Alltså är det bara att sluta med antibiotikan och vänta ut det.
Det känns så jäkla motigt att inte kunna göra något konkret åt det.
Men nu ska jag själv börja kolla vad det finns för alternativa metoder att ta till. Jag vet att mamma blev av med kronisk urinvägsinfektion med hjälp av akupunktur när jag var liten. Jag tror att det är mycket sånt där som man är skeptisk till som faktiskt fungerar otroligt bra, bara man ger det en chans.
Så nu ska jag sätta mig och kika efter vad som kan fungera bäst. Akupunktur, akupressur, zonterapi och en massa sånt där.
Ska bli spännande att se vad de kan göra.
Jag sitter också och väntar på att de ska ringa upp från min vårdcentral. Ska försöka prata mig till att få komma och andas in mer astmamedicin idag igen eftersom jag blev lite bättre av det igår. På infektionskliniken sa de att om jag behöver hjälp med andningen skulle jag åka till akuten men det känns lite överdrivet på flera sätt. För det första blir det många timmars väntan för min del och för det andra tycker jag att de borde kunna ge mig lite luftrörsvidgande på vårdcentralen.
Senare ska jag också pilla klart med en ny layout till bloggen. Får se hur det blir. :)
Less, less, less.
Det är nog bästa sättet att beskriva hur jag känner mig just nu.
Less på allt verkligen.
Jag borde gå och lägga mig. Det är vad jag borde göra.
Men jag är rädd att jag bara kommer ligga och grubbla och hosta när jag lägger mig.
Därför gör jag raka motsatsen. Inte så särskillt genomtänkt.
Jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag än gör blir det fel.
Förhoppningsvis vaknar jag piggare imorgon.
Eller i varje fall lite klarare i huvudet.
Jag behöver få komma ut. Inte vara instängd i mitt eget hem.
Jag avslutar med en låttext från James Blunts senaste album.
One day your story will be told
One of the lucky ones whos made his name
One day they’ll make you glorious
Beneath the lights of your deserved fame
And it all comes ’round once in a lifetime
like it always does.
Everybody loves you ’cause you’ve taken a chance
out on a dance to the moon
To soon
And they’ll say told you so, we were the ones who saw you first of all
we always knew that you were one of the brightest stars
One day they’ll tell you that you’ve changed
Though they’re the ones that seem to stop and stare
One day you’ll hope to make the grave,
before the papers choose to send you there
And it all comes ’round once in a lifetime
like it always does.
nobody loves you ’cause you’ve taken a chance
out on a dance to the moon
To soon
And they’ll say told you so, we were the ones who saw you first of all
we always knew you that you were one of the brightest stars
And they’ll say told you so, we were the ones who saw you first of all
we always knew you that you were one of the brightest stars
Det blev hemläkarjouren som fick rycka ut i torsdags kväll för att försöka nosa reda på vad som är fel med mig. Det var smidigast, att få hem en läkare på kvällstid underlättade både för mig och för pappa, som annars skulle varit tvungen att köra mig någonstans.
Han konstaterade det jag själv redan misstänkt, luftrörskatarr som i kombination med astman inte var riktigt rolig. Han ordinerade antibiotika i 9 dagar plus betapred-kur lika länge.
Det jag hade hoppats på var att bli ordentligt bättre efter några dagar med antibiotika men det är inte förrän idag jag märker liten skillnad.
Tror inte att jag har lika mycket feber idag som tidigare och det gör att jag orkar göra lite mer saker. Men det gör att jag då hostar mer för luftvägarna orkar inte riktigt med all ”ansträngning”, om man nu kan kalla det för ansträngning.
Just nu vill jag inget annat än att bli frisk. Jag känner mig som en fånge i mitt eget hem eftersom jag inte kan gå ut själv knappt. Det är väldigt frustrerande.
Sen jag träffade Oskar har jag vant mig vid att vara hos honom ibland och det kan ofta vara skönt att ha någonstans att ta vägen när man behöver fly från allt och ingenting.
Att jag dessutom då får träffa den person som jag älskar mest av allt i hela världen gör att jag mår ännu bättre.
Just nu saknar jag honom otroligt. Jag skulle göra vad som helst för att få ligga i hans varma, trygga famn istället för att om ett tag krypa ner i min säng ensam.
Nu blir det nog lite chokladmousse och sedan försöka sova och hoppas på att jag vaknar frisk och kry imorgon.
Jag älskar dig, Oskar!
Jag tror inte att det finns något värre än att vara sjuk. Det är det värsta jag vet. När jag precis lyckats bli hyfsat frisk från en förkylning kommer en ny som ett brev på posten.
Blev en tur till akuten i tisdags pga astmaanfall. Vaknade och kunde knappt andas. Inte trevligt!
Nu har pappa försökt boka någon hemläkare till ikväll. Det är inte helt bra när varje andetag låter som en gammal traktor.
Vaknade strax före 4 i natt av att jag hostade så det blev till att sitta uppe i några timmar.
Jag hoppas också att käre Oskar behagar komma hit ikväll. Jag är desperat efter lite sällskap!
Nej nu ska jag nog gå och kika på Cityakuten som jag satt på time shift på vår roliga nya comhem-box. Alla dessa såpor är räddningen när man är sjuk.
When you try your best but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Fotografering, Kärlek | Anna-Maria | 
30 november 2007 20:07 | 
Kommentarer (0) 
