Förevigt Nu

Nu har jag äntligen fått tillbaka min kamera. Min älskade Canon Ixux som har varit på lagning alldeles för länge. Helt plötsligt en dag märkte jag att hela displayen var spräckt. Som Oskar sa, hur kan det ha hänt, jag som alltid är så försiktig med min kamera.
Nu är den tillbaka igen, hel och fungerande. Dock en aning repig vilket den inte var när jag skickade iväg den. Det tycker jag är lite dåligt, men men. Displayen är hel iallafall!

Nu är det snart inte långt kvar tills jag ska gå ut till bussen. På den bussen sitter min älskade Oskar. Det ska bli riktigt härligt att träffa honom igen!
Innan dess ska jag vara lite social och kika på På Spåret med mor och far.
Hej hopp!

Just To Be Close To You

20:53
Det är 7 timmar och 12 minuter dit när jag skriver det här. Alltså är det 7 timmar och 12 minuter kvar tills jag får träffa min älskling igen. Jag längtar!
Jag behöver känna Hans armar om mig igen. Få känna Hans läppar mot mina och krypa ihop i Hans famn.

7 timmar och 12 minuter känns just nu som en hel evighet. Speciellt som jag vet att Han sitter och har tråkigt på sitt håll och jag på mitt.
Men å andra sidan, 7 timmar och 12 minuter väntar jag gärna när den jag väntar på är Han. Då är det värt all väntan.
När man väntar på den man älskar.