Det känns nästan märkligt att det är jul igen. Det känns så mycket mer nyligen som jag och Oskar precis hade träffats och vi var sådär sprudlande nykära. Då vi natten till den 23e låg och pratade hela natten lång. Det var efter den natten jag vågade börja tro att det kunde bli något seriöst mellan oss och det blev det. =) Nu ligger jag i sängen och skriver från min nya mobil jag fått i julklapp. En nokia n76 som är lika fin som den verkar. Men nu är det hög tid att sova. God natt och god jul!
Jag fick höra ikväll av en vän att man ska ha fyra grundpelare som man handlar efter när man ska leva sitt liv.
De senaste dagarna har jag funderat massvis på både det ena och det andra. Jag vet precis vad jag vill i mångt och mycket. En sådan sak är att jag vill leva tillsammans med Oskar. Det är inget tvivel om det. Jag älskar honom och vill vara tillsammans med honom för alltid. Det som känns så skönt är att jag vet att han vill precis samma sak. Jag vet också att jag måste få ordning på mitt liv för att jag överhuvudtaget ska kunna genomföra det jag vill med mitt liv.
Det är här de fyra grundpelarna som min vän pratade om. De ska jag verkligen försöka leva efter i fortsättningen. Jag tror att jag skulle fungera mycket bättre om jag handlade utifrån dem.
1. Var sann i det du säger.
2. Ta ingen förgivet.
3. Ta inget för personligt.
4. Våga gå utanför din trygghetszon.
Det ska vara mitt mål i framtiden. Att leva efter det.
Imorgon ska jag handla julklappar med Julia och Sara. Efter det ska jag träffa älsklingen när han kommer hem igen. Jag längtar efter att få slänga mig i hans famn igen. Nu ska jag sova och drömma underbara drömmar om honom.
God natt.
Efter några timmar med Oskar i eftermiddags känns saker och ting lite bättre. Innan jag träffade honom mådde jag riktigt dåligt. Sist jag mådde så dåligt måste varit när vi tog en paus tidigt i höstas, Oskar och jag. Men även det var på ett annat sätt. Då sörjde jag någon jag saknade och trodde att jag förlorat för alltid. Nu sörjer jag saknaden av mig själv.
Någonstans under hösten har jag förlorat mig själv. Jag har försvunnit. Det som en gång var jag, en social, utåtriktad och sprudlande glad tjej, finns det bara spår av kvar. Mitt hopp nu står till att måndagen ska gå bra. Och att jag ska få tillbaka lite jävlaranamma.
Jag måste få tillbaka tron på mig själv. Jag måste inse att jag duger som jag är och jag är värd att bli älskad. Jag måste lära mig att det är okej att få hjälp och stöd från andra. Att det inte är något nederlag utan istället ta till mig de som erbjuder sitt stöd.
Främst är det Oskar som blivit lidande. Det är nog mycket därför jag mår så dåligt som jag gör just nu. Även om vi pratat om det tidigare har jag inte insett då varför jag gör som jag gör. Det gjorde jag, iallafall till viss del, igår. Jag har nog därför fått dåligt samvete för hur jag varit. Hade jag möjligheten att ändra på den senaste tiden skulle jag göra det utan att blinka. Såhär med facit i hand skulle jag gjort något i somras för att förebygga den svacka jag nu hamnat i. Men det var inte lätt att veta då att hösten skulle bli full av saker som skulle slita enormt på mig.
Nu ska jag först och främst orka med helgen. Jag tror stenhårt på att saker och ting kommer att lösas på måndag. Det som först och främst behöver åtgärdas är min syn på mig själv. Skulle jag se det Oskar ser i mig tror jag att massor av mina problem skulle vara borta.
Jag måste kunna se mig själv i spegeln och känna igen mig. Både till utseendet men främst som person. Jag ska vara den där glada, trevliga, sociala och tokiga tjejen jag var förra hösten och i våras. Och som jag var för många år sedan.
Jag måste bli jag igen!
Tack älskling, för att du är ett så enormt stöd. För det är du verkligen. Även om jag varit urusel på att visa det.
Jag älskar dig så jättemycket. Men jag tror att jag skulle kunna älska dig ännu mer om jag bara älskar mig själv också.
Det är så jag vill ha det och det är så det ska bli.
Jag vill älska dig så mycket det bara går, så länge jag lever.
Jag vill ha många fler dagar som i onsdags. Jag hade verkligen en underbar dag med dig då. Det vill jag att du ska veta.
Det får du inte tvivla på en sekund.
Jag är din för alltid, liksom du är min.
Just nu är allt bara ett enda stort virrvarr av tankar.
Trötthet och massa förvirrade tankar.
Jag fick klarhet i mycket idag.
Det mesta var om mig själv.
Saker som jag inte insett tidigare.
Saker som inte är roliga att inse.
Det gör att tårarna har svårt att sluta rinna.
Jag har inte förstått tidigare.
Allt känns bara fel för tillfället.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Vad jag ska ta mig till.
Men jag måste göra något.
Såhär kan det inte fortsätta.
Frågan är hur jag ska lösa det.
Idag blir det en pluggdag. Har datorkommunikationsprov imorgon. Skulle egentligen haft det för en vecka sen men det blir imorgon istället. Ska bli skönt att få det gjort. En sak mindre att ha släpandes.
Sen ska jag plugga en hel del programmering. Hoppar lektionen idag och jobbar hemma istället. Vill inte riskera att bli dålig av att vara i skolan när det är spex ikväll!
Det ska bli riktigt skoj att komma iväg ikväll! Kul att träffa lite folk och framförallt att se teknologspexet. Hoppas bara att orken räcker. Men med lite vilja ska det nog gå.
Att dessa rasslande och tjutande ljud från lungorna i samband med lunginflammation kan sitta i många veckor efter att bakterierna försvunnit. Att lungorna fortfarande kan vara inflammerade fast bakterierna är ihjälslagna och man därför kan låta som en gammal rostig bil i några veckor.
Alltså, ingen hög CRP idag vilket är skönt. Febern trodde han beror på inflammationen i lungor och luftvägar som fortfarande är kvar.
Lite intressant tycker jag sjukvården är när läkaren jag får komma till akut på husläkarakuten säger att en idé kan vara att åka och sätta sig på akuten och vänta för att där kunna få mer hjälp och eventuellt av en lungläkare som de kan dra dit. Nu handlar det här mer om astman och dessa andra mystiska ljud som hörs i mina luftvägar och lungor.
Idé nr två från hans sida var att försöka komma i kontakt med en privatläkare som sysslar med lungor för att på så sätt kunna få hjälp. Det är skrattretande att den vanliga sjukvården inte klarar av att hantera annat än ”normalt” sjuka personer och att läkare inom landstinget då tipsar patienter om att söka privat.
På lung verkar de också ha sjabblat bort mina prover som jag tog sist jag var där. Läkaren idag kunde inte få upp provsvaren utan det stod ”Fel provrör” där svaren skulle stå. Mystiskt.
Får se när den där tomten till läkare ringer, förhoppningsvis på tisdag då han ska ringa, om det har kommit några provsvar eller om jag får masa mig dit och ta om dem.
De ska också få fixa fram en tid där till mig och det är fort! Annars kommer de få en riktigt grinig Anna efter sig!
Nu ska jag bli frisk!
Idag blir det kakbak med mor min och för ovanlighetens skull en sväng iväg till husläkarakuten. Har fått feber igen och är allmänt seg och hängig vilket jag inte borde vara när jag äter antibiotika. Urk!
Vad ska det till för att denna Anna ska vara frisk?!
Mamma och pappa kom och skrämde slag på mig imorse med frukost på sängen. Har man namnsdag så har man. ;)
Jag var mitt inne i en mystisk dröm om min förra mattelärare och var allmänt förvirrad när de fick liv i mig. Frukost och ett litet paket var dock bra mycket trevligare än konstiga drömmar om den hemska människan.
I paketet fanns det ett kit med sminkgrejer för att göra ”Smokey Eyes” från i.d. med beskrivning om hur man gör och allt möjligt. Riktigt skoj att få! Nu sitter jag och funderar på om jag vågar testa det innan jag ska iväg till läkaren eller om jag kommer se för pigg ut då. :P
Först och främst ska jag få på mig lite andra kläder. Kanske något av det nya som jag köpte igår. Jag och mamma promenerade lite på stan och jag blev förälskad i en ny affär som hade både snygga och billiga kläder. Fick sex plagg för 994kr och det tycker jag är bra.
Är precis vad jag är just nu. Men är man sjuk så är man.
Efter att ha ätit frukost och skrivit det förra blogginlägget la jag mig i sängen för att kika lite på Oprah som jag ofta gör när jag är hemma och är sjuk. Pang sa det och jag sov som en stock. Vaknade inte förrän nu men det tyder nog på att jag behöver sova.
Nu ska jag försöka rycka upp mig lite och hoppa in och duscha och sen äta någon snäll lunch. Min mage hatar mig pga antibiotikan så mattiderna är ganska viktiga att hålla på just nu.
Någon som har nåt tips på saker som är bra att äta samtidigt som man äter antibiotika för att hålla magen i styr?
Nu har det blivit ny layout igen. Jag är nöjd med temat med färgsättningen och sånt kommer nog finjusteras efter hand. Jag tror också att jag ska överge att ha låttitlar som rubrik till alla inlägg. Blir för bökigt i längden. Men det kommer nog ofta att slinka in en och annan låttitel och strof ändå. :)
Jag vill inte få falska förhoppningar men jag känner mig faktiskt lite piggare idag. Det tjuter och gurglar inte lika mycket när jag andas och jag är inte riktigt lika trött längre. Den där antibiotikan kanske gör susen ändå. Med tanke på att jag ska trycka i mig 40 tabletter under 10 dagar borde iallafall några bakterier dö.
Oskar har tenta idag. Älskling, om du läser det här innan du ska iväg, lycka till! Du klarar det.
Jag skulle behöva träffa honom. Få lite stöd och uppmuntran. Men jag är för stolt för att höra av mig. För stolt och för stårbar för att klara ett nej just nu. Jag har knappt hört något från honom heller. Det har säkert sin förklaring i att han har haft fullt upp. Men mina tankar skenar genast iväg, med tanke på hur vi lämnade saker i måndags.
Den här låten får mig alltid att tänka på dig älskling.
På dig och på oss. Just nu behöver jag oss.
Jag behöver dig. Dina armar om mig.
Jag behöver din styrka.
[video]http://www.youtube.com/watch?v=JbwPxEe4Xzk[/video]
Jag känner att jag blir mer och mer tillbakadragen. Att vara sjuk såhär mycket tär på mig både fysiskt och psykiskt.
Jag stänger in mig i mig själv istället för att försöka hålla humöret uppe. Att jag har varit ensam mycket de senaste dagarna gör mig inget och det gör mig lite fundersam. Sen jag träffade Oskar har jag vant mig vid att inte vara ensam. När jag varit det har jag tyckt att det varit nästan jobbigt för jag har vant mig vid sällskapet. Men nu, nu njuter jag nästan av att vara ifred.
Det jag borde göra är att höra av mig till Oskar istället för att skärma av mig från honom. Det gör saken bara värre tror jag. Istället borde jag försöka vara med honom, få ha hans armar om mig och få styrka från honom. Men jag orkar inte längre. Jag tappar hoppet mer och mer.
Tappar hoppet om mig själv.
Nu blir jag less på det här. Ska jag aldrig få vara frisk?
Igår fixade pappa en akuttid på vårdcentralen. Både han och mamma tyckte att jag hostat så illa under helgen och jag tycker att det har varit annorlunda än tidigare.
För en gångs skull tar läkaren och kollar sänka och sånt. Det har de inte gjort så ofta när jag kommit för astmabesvär. När hon sen tittar vad provsvaren visar har jag 49 i sänka. Jag tror att jag brukar ha runt 8 eller så och jag brukar aldrig ha hög sänka.
Då blev det iväg på lungröntgen igen och antibiotika. Troligen är det mykoplasma jag har, fast det inte visade något på röntgen. Det är någon bakterie som ger lung- och luftvägsinflammation så det är nåt sånt skit jag dragit på mig nu. Troligen har jag gått med det ett tag så jag lär inte smitta längre. Frågan är om mamma, pappa och Oskar fått det.
Nu hoppas jag att den här antibiotikan ska slå ihjäl alla bakterier jag har i kroppen så jag blir frisk! Och jag hoppas att gurglandet och tjutet i bröstet när jag andas också försvinner. Läkaren trodde inte att det kommer av mykoplasman men jag hoppas det. Annars är jag tillbaka där jag började.
Nej nu blir det vila igen. Jag är så fruktansvärt trött. Just nu försöker jag med att sova bort bakterierna, jag tror att det hjälper.
Vardagligt | Anna-Maria | 
24 december 2007 0:36 | 
Kommentarer (2) 
