I’ll See It Through
Den här låten får mig alltid att tänka på dig älskling.
På dig och på oss. Just nu behöver jag oss.
Jag behöver dig. Dina armar om mig.
Jag behöver din styrka.
[video]http://www.youtube.com/watch?v=JbwPxEe4Xzk[/video]
Den här låten får mig alltid att tänka på dig älskling.
På dig och på oss. Just nu behöver jag oss.
Jag behöver dig. Dina armar om mig.
Jag behöver din styrka.
[video]http://www.youtube.com/watch?v=JbwPxEe4Xzk[/video]
Jag känner att jag blir mer och mer tillbakadragen. Att vara sjuk såhär mycket tär på mig både fysiskt och psykiskt.
Jag stänger in mig i mig själv istället för att försöka hålla humöret uppe. Att jag har varit ensam mycket de senaste dagarna gör mig inget och det gör mig lite fundersam. Sen jag träffade Oskar har jag vant mig vid att inte vara ensam. När jag varit det har jag tyckt att det varit nästan jobbigt för jag har vant mig vid sällskapet. Men nu, nu njuter jag nästan av att vara ifred.
Det jag borde göra är att höra av mig till Oskar istället för att skärma av mig från honom. Det gör saken bara värre tror jag. Istället borde jag försöka vara med honom, få ha hans armar om mig och få styrka från honom. Men jag orkar inte längre. Jag tappar hoppet mer och mer.
Tappar hoppet om mig själv.
Nu blir jag less på det här. Ska jag aldrig få vara frisk?
Igår fixade pappa en akuttid på vårdcentralen. Både han och mamma tyckte att jag hostat så illa under helgen och jag tycker att det har varit annorlunda än tidigare.
För en gångs skull tar läkaren och kollar sänka och sånt. Det har de inte gjort så ofta när jag kommit för astmabesvär. När hon sen tittar vad provsvaren visar har jag 49 i sänka. Jag tror att jag brukar ha runt 8 eller så och jag brukar aldrig ha hög sänka.
Då blev det iväg på lungröntgen igen och antibiotika. Troligen är det mykoplasma jag har, fast det inte visade något på röntgen. Det är någon bakterie som ger lung- och luftvägsinflammation så det är nåt sånt skit jag dragit på mig nu. Troligen har jag gått med det ett tag så jag lär inte smitta längre. Frågan är om mamma, pappa och Oskar fått det.
Nu hoppas jag att den här antibiotikan ska slå ihjäl alla bakterier jag har i kroppen så jag blir frisk! Och jag hoppas att gurglandet och tjutet i bröstet när jag andas också försvinner. Läkaren trodde inte att det kommer av mykoplasman men jag hoppas det. Annars är jag tillbaka där jag började.
Nej nu blir det vila igen. Jag är så fruktansvärt trött. Just nu försöker jag med att sova bort bakterierna, jag tror att det hjälper.