Light Years Away
Jag känner att jag blir mer och mer tillbakadragen. Att vara sjuk såhär mycket tär på mig både fysiskt och psykiskt.
Jag stänger in mig i mig själv istället för att försöka hålla humöret uppe. Att jag har varit ensam mycket de senaste dagarna gör mig inget och det gör mig lite fundersam. Sen jag träffade Oskar har jag vant mig vid att inte vara ensam. När jag varit det har jag tyckt att det varit nästan jobbigt för jag har vant mig vid sällskapet. Men nu, nu njuter jag nästan av att vara ifred.
Det jag borde göra är att höra av mig till Oskar istället för att skärma av mig från honom. Det gör saken bara värre tror jag. Istället borde jag försöka vara med honom, få ha hans armar om mig och få styrka från honom. Men jag orkar inte längre. Jag tappar hoppet mer och mer.
Tappar hoppet om mig själv.
