Vägen tillbaka – del 3
Igår spelade jag i ca 15 minuter och det gick okej. Hela min kropp är fortfarande så ovan vid att spela så det känns bara konstigt. Samtidigt hugger det i hjärtat att behöva lägga ner fiolen igen efter ynka 15 minuter.
Något som oroar mig är att jag börjar känna av handen lite igen. Förhoppningsvis är det bara träningsvärk som känns likadant.
Jag försökte förklara det här för Oskar igår om hur det känns att inte kunna spela. I början av sommaren var vi ifrån varandra i fem veckor och mot slutet var vi båda galna av att inte kunna träffas. Det här är som det fast att vi fortfarande skulle vara ifrån varandra och att vi skulle ha varit tillsammans i fjorton år istället för två.
Det är min näst största kärlek här i livet som jag måste avstå ifrån, ett stort hål i mig som inte blir fyllt varje dag.
Läs även andra bloggares åsikter om Fiol, Spela, Kropp, Hand, Hjärta, Hugger, Oro, Kärlek, Hål





