Vägen tillbaka – del 3
Igår spelade jag i ca 15 minuter och det gick okej. Hela min kropp är fortfarande så ovan vid att spela så det känns bara konstigt. Samtidigt hugger det i hjärtat att behöva lägga ner fiolen igen efter ynka 15 minuter.
Något som oroar mig är att jag börjar känna av handen lite igen. Förhoppningsvis är det bara träningsvärk som känns likadant.
Jag försökte förklara det här för Oskar igår om hur det känns att inte kunna spela. I början av sommaren var vi ifrån varandra i fem veckor och mot slutet var vi båda galna av att inte kunna träffas. Det här är som det fast att vi fortfarande skulle vara ifrån varandra och att vi skulle ha varit tillsammans i fjorton år istället för två.
Det är min näst största kärlek här i livet som jag måste avstå ifrån, ett stort hål i mig som inte blir fyllt varje dag.
Läs även andra bloggares åsikter om Fiol, Spela, Kropp, Hand, Hjärta, Hugger, Oro, Kärlek, Hål
By Rebecca, 18 augusti 2008 @ 10:13
Tack tack:)
Jovisst är det spännande många gånger men mycket slit och en del tårar när man är borta hemifrån så länge som det blir ibland.
Hmm jag hamnade där av en slump, pluggade till kock och valde det som inriktining istället för de vanliga tex kök eller servering. Och det var rätt för mig, inte ett jobb för alltid på sjön men kul att ha gjort:)
Får jag fråga hur du hittade in på bloggen? Lite nyfiken bara:)
By Rebecca, 18 augusti 2008 @ 11:41
Okej, tack för det svaret, spelar inte så stor roll egentligen.
Mm riktigt trist väder, inte alls vad jag hade hoppats på som vart på jobbet hela juli men men, killen började jobba idag och det är inte många andra heller som är lediga så rätt skönt att få slappa inne ändå.
Coolt att flyga luftballong.. Hur kom ni på det? Hoppas det går ändå:)