Det är vad det blev igår.
När jag cyklat till skolan vid 12 tiden och skulle parkera min cykel lyckades jag på något sätt välta cykeln och jag följde med ner med en duns i marken. Jag tror att bakhjulet på något sätt låstes och att cykeln därför välte. Jag landade på högra armen och lyckades slå i vänsterhandens fingrar i styret tror jag eller om jag landade på dem. När jag tagit mig in i skolan började allt snurra och armen kändes halvt avdomnat och gjorde ont så jag satte mig ner i en trapp och smsade Johan som kom och mötte mig. Jag blev alldeles kallsvettig och det flimrade för ögonen på mig, märkte att jag inte kunde sitta på föreläsning sådär.
Ringde till pappa för att be honom komma och hämta mig och mamma svarade. Förklarade att jag ramlat och gjort mig illa och att jag trodde det var rätt illa och hon börjar ställa en massa frågor om hur. Hon insåg nog snabbt att det inte var rätt tillfälle att fråga utan hon skickade iväg pappa på en gång som satt och pratade i telefon. Johan hjälpte mig ut och frisk luft fick mig att klarna till litegrann. Men då kände jag hur ont det gjorde och nu märkte jag också att fingrarna dunkade.
Pappa kom och hämtade mig och försökte få titta på armen, jag fick inte på mig bälte eller något själv så han blev väldigt fundersam. Det slutade med att vi åkte hem till mamma och där lyckades jag med mycket hjälp få av mig tröjan så de fick se. Jag trodde att det skulle vara jätteblått och blöda eller något så jag ville inte se efter. Dock sa de att det inte syntes något annat än att det var lite svullet. De bestämde att jag behövde upp till akuten för att bli undersökt och drog ut mig till bilen igen.
Väl på akuten var det först en halvtimmes väntetid på att få anmäla sig. Efter det blev det byte av väntrum, jag slapp alla sjuka människor och fick istället sitta i ett mindre väntrum som var för ortopeden. När jag kom in dit var klockan strax efter ett och redan då var många less på att sitta och vänta där som kommit strax innan mig. Några hade varit på röntgen, andra inte. Efter någon timme kommer en tant som börjar prata med allt och alla och fråga varför folk är där. Det var två till som var oförskämt pratglada som höll på att göra mig galen. De drog värre och värre sjukhushistorier och att det var så dåligt med väntetiden och gud vet vad.
Vid fyratiden hade fortfarande inget hänt för min del. Jag skickade ut mamma för att ringa till Oskar, hans seminarie skulle vara slut då, men han svarade inte så hon ringde pappa istället. Han skulle försöka få tag på Oskar och be honom komma till sjukhuset. Efter en timme kom pappa och Oskar och de hade lite fika med sig till mig vilket jag behövde. Hade inte ätit något sedan frukost vid 9 tiden. Oskar fick även hjälpa mig att knäppa upp byxor och vakta så jag kunde gå på toaletten. Med fingrarna oanvändbara på ena handen och resten av armen på andra sidan ur funktion är det svårt att öppna dörrar och knäppa upp knappar osv. Han fick också sitta och mata mig för att jag skulle få i mig mackan han köpt och vattnet (med hallonsmak! :P)
Mamma och pappa åkte iväg för att äta middag så fick Oskar vara kvar med mig. Lagom när jag börjat få i mig lite på mackan så fick jag komma in på ett rum. Efter lite mer väntan kom en läkare in och klämde lite på handen och armen och frågade vad som hade hänt. Han trodde inte att fingret var brutet men armen var han inte säker på så det blev upp på röntgen för att kolla både fingrar och arm. Det betyder ÄNNU mer väntan fast i ytterligare ett nytt väntrum.
Efter lite förvirring med anmälan, som Oskar styrde upp genom att jaga en sjuksköterska, och att vi störde oss på killen med byxorna och tanten med handen som satt och pratade och drog den ena rövarhistorian efter den andra så fick jag komma in på röntgen. Det var inte skönt kan jag säga, att räta ut en ond arm och vinkla åt de håll som det gör mest ont.. Aj säger jag bara!
Sen blev det väntan på svar om bilderna behövde tas om eller inte. När jag kom tillbaka ut till Oskar satt mamma där också och väntade. Bilderna blev okej så då blev det ner till ortopedakutens väntrum igen för att få svar på röntgen.
Där blev vi sittandes i över en timme och Oskar började bli stressad över att inte hinna med allt plugg han hade att göra den kvällen så han åkte hem. En halvtimme efter att han åkt fick jag komma in på ett rum igen. Fick träffa en norsk läkare som sa att det inte var brutet. Troligen är det en stukning, sträckning eller något i stil med det. I fingret har jag definitivt en blodutgjutning då halva fingret idag är blått och inte går att böja på, troligen har jag det i armen också bara att det sitter längre in.
Jag kom ifrån sjukhuset vid åttatiden efter nästan 8 timmars väntande. Mamma var nöjd att jag fick veta att det inte var brutet, jag kände mig lite som en hypokondriker som åker in för minsta lilla grej. Dock har jag ruskigt ont idag också så det hade blivit till läkare idag annars om jag inte åkt dit igår och då hade jag oroat mig ett dygn extra.
Idag är jag helt slut. Jag skulle kunna somna sittandes om jag inte håller mig sysselsatt. Det krävs lite pyssel för att lyckas skriva på tangentbordet. Det blir något åt pekfingervalshållet för att underlätta för hand och arm. Bara det här har tagit mig närmare timmen att skriva.
Nu ska jag nog försöka duscha, om jag får ur hårsnodden ur håret själv. Annars väntar jag tills Oskar kommer hit efter träningen så får han hjälpa mig.
Suck, jag känner mig hjälplös just nu.
