Jag har bara ett ord att säga just nu.
USCH!
Katter och jag kommer inte alls överrens. När jag inte ens tänker på att de har kattjävel som de stängt in på övervåningen och efter någon timme börjar känna mig fasligt konstig så är jag nog allergisk mot de jäkla små håriga sakerna. Usch och fy. När man inte ens tänker på att de finns där och ändå blir jättedålig så är det inte kul. Nu sitter jag hemma i mjukiskläder och en stor mugg med kamomillte och har tryckt i mig två kestine och väntar för fullt på att märka effekten av dem. Blir jag inte bättre snart så trycker jag i mig en näve betapred också. Vill inte lägga mig när jag känner mig såhär allergisk, måste se att det vänder först. Jag fick skjuts hem med kusinen iallafall så jag slapp irra mig till någon buss eller tåg vilket var riktigt skönt.
Någon som har tips på vad jag kan sysselsätta mig med under tiden?
Idag är en seg dag.
Jag skulle bara vilja ligga hemma, isolerad från allting, och titta på film och sova. Eller spela fiol.
Men istället är jag dubbelbokad för kvällen. 50årsfirande med släkten och middag med kompisarna. Ikväll får det bli släkten. Om kompisarna hittar på nåt skoj efter middagen så ansluter jag nog på stan om jag inte är för trött.
Dagen har hittills spenderats till packande och vilande. Har fått ner en hel del från bokhyllan och fyllt en flyttkartong så nu är jag på gång iallafall. Nu ska jag duscha och göra mig klar tills jag ska åka. Min förhoppning är att hinna spela fiol också men det ser dystert ut.
Inte vet jag vad jag ska ha på mig heller.
Just nu känner jag mig ensam.
Jag har faktiskt inte gjort det på ett tag nu så det känns nästan konstigt att göra det igen.
Sen är jag riktigt extremt trött så jag ska krypa i säng nu. Orkade inte ens göra i ordning en kopp te att dricka innan jag ska sova. Satte på vatten men sen orkade jag inte mer.
Nu ska jag i alla fall masa mig iväg och tvätta mig, borsta tänderna och slänga in vetepåsen i micron så jag inte fryser ihjäl när jag lägger mig.
Just nu skulle jag göra mycket för att ha någon som kunde värma mig, hålla om mig och aldrig släppa mig.
Efter en tur ner på stan med mamma för fika och inhandling av födelsedagspresent till min morbror som firar sin 50årsdag imorgon sitter jag nu hos mamma och pappa och väntar på middag. Sedan bär det av ner på stan för att träffa gamla klasskompisar från gymnasiet. Vi ska ses på VG’s och sen får vi se var vi hamnar. Ska bli riktigt kul att träffa dem igen, det trodde jag aldrig att jag skulle säga för ett halvår sedan. Tänk så mycket som kan förändras!
Jo, Tuffty är level 70 nu! Mitt på dagen idag dingade jag 70. Dock hann Niclas före mig. Attans bananer! Men nu är det bara 10 levels kvar!
Igår, eller snarare i natt, satt jag och pratade med vän på msn länge. Väldigt länge. Josefin och jag lärde känna varandra när vi var på samma språkresa i England och har inte träffats på över fyra år nu. Just nu är hon i Nya Zeeland och reser runt och verkar ha det riktigt bra. :) När jag hör om folk som är ute och reser och ser världen måste jag erkänna att det kliar i fingrarna på mig att få komma ut och resa också.
Josefin kommer hem i februari och kommer sedan hit och hälsar på mig i några dagar. Det ska bli riktigt kul att träffa henne igen så nu sitter jag här och faktiskt längtar jag till februari. :) Den annars så hemska månaden kommer nu att känns lite mindre hemsk då jag har något kul att se fram emot!
Nu.
Det är allt som spelar någon roll.
Nu.
Får jag en ny start på allt.
Nu.
Börjar livet på nytt.
Just nu är mycket förvirrat.
Jag vet varken vad jag vill eller vad jag bör göra. Än mindre vad jag känner.
Halva jag vill bara vara hemma och läka medan andra halvan vill ut och leva livet. Till fullo med allt det innebär. Men samtidigt får jag nästan dåligt samvete då.
Varför kan jag inte säga säkert men det känns bara fel.
Som att det som varit inte betytt något då men det har det. Nästan för mycket ibland känns det som. Iallafall när det känns motigt.
Men jag ångrar inget. Varken det som varit eller hur det blivit.
Jag vill bara veta vad jag ska göra.
Hjälp mig. Hur ska jag utan dåligt samvete kunna gå vidare?
Nu är det hög tid att krypa i säng för en trött Anna! Igår blev det sent och när jag kom hem möttes jag av en sovande människa i min korridor! Tack och lov att jag hade sällskap med Linus. Han gick fram och petade på honom. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag varit ensam. Kvällen var riktigt trevlig annars och jag hoppas på fler utgångar med Anton och hans kursare i framtiden.
Vad hade du gjort om du stött på en okänd sovande/avsvimmad/död/gud-vet-vad person?
Vardagligt | Anna-Maria | 
30 november 2008 0:11 | 
Kommentarer (2) 
