Om någon har lyckats missa detta underbara stycke av 1600-talets mest kända ”One hit wonder” så är det bara att klicka på play och NJUTA! Det här stycket ska spelas när jag gifter mig. Punkt slut. En stråkkvartet ska spela och jag ska ha en jättefin klänning på mig och vara vackrast i kyrkan och inte ett öga kommer att vara torrt på någon bänkrad och kyrkan kommer att vara full till bredden med människor.
Hoppas bara att min blivande man kommer att ha samma åsikter som jag har angående mitt bröllop. Nu kvarstår bara att hitta drömprinsen.
[video]http://www.youtube.com/watch?v=6wpPk8qk3uQ[/video]
Är det kanske du som är min drömprins?
Idag är det fjärde advent och julafton närmar sig med stormsteg. Jag sitter just nu och äter frukost och funderar på om jag ska tända mina adventsljus nu eller lite senare.
Om en timme eller så kommer Anton hit och ska hjälpa till att klä min gran. Köpte lite mer julpynt på stan igår så jag har en förhoppning om att granen kommer att bli riktigt tjusig. Min fasa är bara att den inte ska få plats i julgransfoten trots att jag fått en större av mamma och pappa.
Jag ska också försöka hinna med att spela lite fiol. Enligt den efterblivna husläkaren jag var till så ”är skadan redan skedd” så jag kan använda handen bäst jag vill men ”jag kommer att få mer ont”. Jag hoppas verkligen att han skickar iväg remissen till Elisabethsjukhuset så jag får komma till en handkirurg som faktiskt vet vad han pratar om! Att en dålig husläkare sitter och säger, utan att ha sett några röntgensvar eller någonting, att det inte är något att göra utan att jag får fixa ett stöd som gör att tummen inte viker sig tycker jag är under all kritik!!
Det handlar om min framtid som violinist vi pratar om. Min framtid att göra det bästa jag kan för att nå min dröm.
Ska en dålig husläkare som ser ner på tjejer få hindra mig från att nå min dröm?
Nu hoppas jag på att han faktiskt har skickat remissen och att jag får komma till en handkirurg som kan åtgärda problemet och sen är det bort. Helt. Istället för att jag ska behöva gå med ett stöd på handen för resten av mitt liv, vilket förhoppningsvis blir 60 år till eller något åt det hållet.
För att avsluta med något lite roligare så kan jag säga att jag och Josse började igårkväll prata om, mest på skoj, att vi ska fixa en blogg tillsammans. Som det står på bloggen:
”Två tjejer med blygsamma mål. Vi vill bara ta över bloggvärlden.”
Så gå in på tjejduon.blogg.se och bli en av våra första läsare!! För förr eller senare kommer du att börja läsa vår blogg i vilket fall. ;)
Just nu känns allt förvirrat. Det är för mycket saker som händer just nu för att min stackars hjärna ska hinna med allt. En del av mig vill chansa och se vad som händer och ta lite risker. Den andra vill stå stadigt med båda fötterna på jorden och ha koll på precis allting.
Kanske vore det bra för mig att chansa och se vad som händer. Det kanske vore precis vad jag behöver just nu. Eller så får det precis motsatt effekt.
Ibland skulle jag vilja dela allting för att kunna se hur saker skulle bli om man agerade på olika sätt.
Ska jag våga ta en risk? Det är ju trots allt jul och då kanske det kan vara bra.
Musik, Tankar | Anna-Maria | 
21 december 2008 22:53 | 
Kommentarer (0) 
