Efter en konstig natt fylld av märkliga drömmar, långa och korta sms, extrem mensvärk och mycket förvirrade tankar ska jag nu ta mig upp och försöka få i mig lite frukost. Saker och ting känns lite mindre förvirrade idag men jag vet fortfarande inte vad jag ska ta mig till. Jag vet vad jag nog kanske skulle vilja göra, frågan är bara om jag har modet.
Jag borde kanske lyssna på Anton.
Okey, it’s official. Jag är helt fullkomligt, obotligt hopplös. Jag vet inte vad jag ska göra.
Hur jag ska göra. Just nu är hela jag ett enda stort virrvarr, utan att överdriva det minsta.
Anton sitter och försöker virra ut alla mina förvirrade tankar så gott det går på msn och jag sitter här insvept i en filt och fryser. Det är inte långt kvar innan det rullar en eller två tårar längs mina kinder. Jag är så splittrad just nu så jag vet inte var jag ska ta vägen.