Äntligen händer någonting.
Sådär ja! Nu fick jag prata med en jättetrevlig sköterska som kollade och efterblivna läkaren på vårdcentralen hade faktiskt skickat iväg remissen jag bad om! Vilken lycka!
Så imorgon ska en handkirurg titta på remissen och sen avgöra prioritet eller något såndant och sedan ska sköterskan boka in tider. Tyvärr verkar det kunna bli 6-8 veckor bort i tiden men det är bättre än ingenting måste jag säga.
Efter varje samtal med dem på Elisabethsjukhuset har jag fått lite hopp igen. Det kan jag verkligen inte säga att jag fått efter att ha pratat med vanliga sjukvården.
Det enda jag vill är att kunna spela fiol så mycket jag vill. Jag vill se om jag kan bli bra.
Det är min önskan. Det är min dröm.
