18 dagar.
Det är antalet dagar kvar tills jag får min dom. Min dom om huruvida jag kommer att kunna satsa på fiolen eller om jag bokstavligt talat måste lägga den på hyllan. Jag vill så gärna kunna spela igen. Kunna stå i timmar och bara glömma allt annat som gnager och försvinna bort.
18 dagar kanske inte verkar som en särskillt lång tid men när jag gått sedan april, vilket nu är tio långa månader, med ont i handen och utan att kunna spela mer än väldigt sporadiskt och nu går och väntar på att få veta min dom så känns det som en hel evighet. Samtidigt är jag rädd, jag fasar för att dagarna ska gå så jag är en dag närmre. En dag närmre då min framtid mer eller mindre kommer att avgöras.
Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om läkaren säger att jag aldrig kommer att kunna spela fiol. Att jag inte får spela.
Hela min värld kommer att rasa då.
För nu finns det bara att hoppas.
Blunda, hoppas och drömma.
By Emma, 19 januari 2009 @ 12:47
Usch vad hemskt att inte få hålla på med något man verkligen tycker om, som är så betydelsefullt. Jag hoppas det går vägen för dig att du får spela!