Alla hjärtans dag.

Till största token någonsin. :)

Puss

Snörvel.

Idag får en bild säga mer än tusen ord. Snörvel.

Influensa och operationstid.

Två dagar i skolan hann jag med innan det var dags igen. Jag pratar om att bli sjuk igen. Denna gång är det dock inte magsjuka/matförgiftning som i förra veckan utan troligen influensa. Något som jag nog kan tacka Oskar för då han bosatt sig hos mig när han legat sjuk nu i flera dagar. Men vad gör man inte för någon man tycker om? :) Nu får han ta hand om mig istället. Igen.

Dagen har spenderats till att försöka kurera mig från feber och hosta vilket har inneburit film och många avsnitt av How I Met Your Mother. Lagom ansträngande dag för mig just nu även om jag egentligen borde ta igen en massa plugg. Risken är stor att jag inte kommer iväg på föreläsningen jag har imorgon också vilket inte känns helt bra. Jag hoppas att AdLibris skickar mina kursböcker snarast så jag kan börja ta igen det jag missat när jag var sjuk i förra veckan. Vi pratar 9 kapitel i en 2 kg tung bok. Mysigt!

Imorse ringde sköterskan från handkirurgimottagningen på Elisabethsjukhuset och undrade om jag hade några önskemål när det gäller operationstid så nu är det spikat och klart. Den 5 mars opereras jag vilket just nu känns som en slags skräckblandad lycka. Jag fick också klart för mig att jag kommer att bli sövd vilket nog faktiskt känns ganska bra, framförallt att veta det.

Nu återstår bara att se om jag kommer att vara på fötter (eller ska jag säga tumme?) igen till den 8 mars då Oskar ska ha födelsedagsfirande med sin släkt i Stockholm. En enorm paket-hand lär jag utan tvekan ha men förhoppningsvis kommer jag att vara så pigg igen efter operationen att jag kan åka till Stockholm över dagen.

Söndagsreflektioner.

Jag blev aningens chockad när jag knappade in på min egen blogg nyss och såg att besöksräknaren stod på 75 besökare. Kan det verkligen stämma, så lite som jag har bloggat senaste tiden? Om det stämmer, hur fasen gick det till isåfall?!

Idag är jag trött och seg och en aning förkyld, något jag tror att Oskar är starkt skyldig till då han sitter brevid mig just nu (även han bloggandes) och snörvlar och ser allmänt ynklig ut. Tröttheten kan nog komma av att jag faktiskt har gjort lite saker senaste dagarna och att jag fortfarande inte är helt pigg efter magsjukan än. Igår var jag även på födelsedagsfest hos en kompis som fyller 21 år idag. Riktigt trevligt var det fast det blev senare än jag tänkt mig. Därav att jag är lite seg idag.

Lite stressad är jag också över det jag missat på musikvetenskapen men Oskar försöker lugna mig med att jag lätt tar igen det. Jag hoppas att han har rätt.
Nu ska vi spela lite WoW och sedan krypa i säng. Jag har skola kl 9 imorgon. Usch och fy för så tidig föreläsning!
Nattinatt!

För mycket sömn?

Ibland undrar jag exakt hur mycket jag kan sova utan att fortfarande känna mig utvilad.
Jag är fortfarande hos mamma och pappa och idag har jag lyckats med konststycket att äta frukost som mamma kom med, gå upp på toa, kolla min mail och läsa sms, allt mer eller mindre i sömnen, för att sedan lägga mig och fortsätta sova igen. Nyss väckte mamma mig för att äta lunch och jag känner mig allt annat än vaken och utvilad efter ca 12 timmars sömn.
Jag skulle lätt kunna sova många timmar till fortfarande!

Lycka!!

Nu är jag lycklig!
Läkarbesöket tidigt, tidigt imorse gick minst sagt över förväntan. Läkaren sa direkt att det är en gammal skada som inte är några problem att åtgärda med en operation. Han är lite fundersam över huruvida det onda i handleden kommer från tummen eller om det är något annat men han misstänker, som jag, att det kommer av felbelastning pga just tummen.

Han skrev alltså upp mig för operation redan om en månad och jag känner mig så lättad! Samtidigt är jag lite nervös över att operera handen men det är just själva operationen jag är orolig över. Jag vet att det sedan är en lång process för att komma igång igen med handen. Först är det ca 6 veckor med tummen helt stilla vilket innebär gips. Sedan gäller det att komma igång igen ordentligt och få upp rörlighet i handen igen. Läkaren sa att det skulle ta upp till tre månader efter operationen innan jag var återställd i handen men det är det värt. Om man tar det i perspektiv till hur länge jag haft ont så känns tre månader helt klart överkomligt att vänta för att sedan vara av med problemet.

Läkaren tyckte också att jag skulle få träffa deras arbetsterapeut som är specialist på just händer, även hon, och en halvtimme senare satt jag inne hos henne. Läkaren hade en vision om att hon skulle kunna fixa ett stöd som jag kan ha bara på tummen som gör att jag inte kan böja den fel och på det sättet kanske kunna kolla och se om resten av det som gör ont hänger ihop med det. Arbetsterapeuten, som passande nog har spelat fiol seriöst, var jättetrevlig och förstående och tyckte att operation verkade väldigt vettigt. Hon gjorde också det bästa stödet hittills som jag ska ha främst när jag spelar fiol och det fungerar faktiskt iallafall lite på rätt sätt! Det är första gången jag får något som faktiskt hjälper och inte stjälper. Jag fick också en ny tid hos henne om 1½ vecka för att kolla om den fungerar som det skulle.

Nu är det bara att vänta och hålla nervositeten i styr i en månad och sen är det dags att fixa detta!
Jag längtar verkligen! :)

Imorgon bestäms min framtid.

Imorgon är dagen som jag både längtat efter och fasat inför. Imorgon kommer jag att få veta hur min dom blir.

Det är äntligen dags att få träffa handkirurgen som jag väntat så länge på att komma till. Riktigt nervös känner jag mig då jag inte vet vad jag kan förvänta mig. Mamma har lovat att följa med och hålla mig i handen, både imorgon och om det blir en operation, men jag känner mig ändå orolig.
Det handlar om min framtid, om jag ska kunna fortsätta att spela fiol.

Håll tummarna för mig, snälla?

Tillbaka till verkligheten.

Nu har det varit dåligt med uppdaterande vilket beror på både rivstart på universitetet, mycket annat som händer och nu senaste dagarna, magsjuka. Det sistnämnda hade jag mer än gärna hållit mig borta ifrån då jag fortfarande knappt känner mig levande.

Mellan söndagkväll och måndag morgon satt jag halvt i dvala mellan mamma och Oskar i min soffa med en hink i knät och kände mig mer eller mindre döende. Nu börjar jag pigga på mig litegrann även om magen och jag har lite olika åsikter om hur man ska bete sig när det kommer till mat.

Magen säger något i stil med ”ugga bugga bugga” när den får något i sig vilket med 99.9% sannolikhet betyder ”åh, mat! ge mig mer sånt!” men signaleras genom illamående och allmänt konstig känsla i magen vilket resulterar i att min matta hjärna tolkar det som ”oj oj oj, magsjuka påväg tillbaka, sluta ät!”.
Dilemma? Ja.

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och sova en stund till efter att mamma, som har hämtat hem mig, kom in med frukost till mig och satt och pratade med mig tills jag ätit tillräckligt.
Benrangel är ganska bra beskrivning på hur en utmattad Anna ser ut och känner sig just nu.
God natt.