Det här blir ett försök till uppdatering från mig själv. Tangentbord är något som blivit snudd på omöjligt att använda med tanke på jätteklumpen till gips jag fått kring tummen. Trots detta jättepaket kan jag nu röra lite på tummen vilket resulterar i mer värk. På grund av detta och feber blir det besök hos farbror doktorn imorgon. Håll tummarna att jag inte fått någon infektion!!
Jag hoppas nästan att de gipsar om mig då det inte är skönt att kunna vicka lite på tummen. Att kunna röra på tummen som jag vet innehåller ett stift känns inte helt lyckat.
Nu ska jag slå mig ner i fåtöljen i föräldrarnas vardagsrum igen med handen på en trave kuddar som vanligt. Dessa få rader har tagit närmare tio minuter att knåpa ihop med en hand. Hur ska 10 sidors uppsats gå?!
Hej allesammans!
Nu medan Anna har ett paket på sin ena hand så får jag (Oskar) skriva här ett par rader :)
Operationen gick bra och Anna är både hemma och på benen, fick komma hem redan samma eftermiddag vilket var skönt =) dock var operationen lite mer komplicerad än vad man tidigare trott så operationen tog lite längre tid än väntat vilket också resulterade i ett stift i tummen som oturligt nog ska tas ut på hennes födelsedag (!)
Anna är jättenöjd med allting, både bemötandet på sjukhuset och operationen, det enda som var lite jobbigt var mängden lugnande innan, lite onödigt mycket kanske :P och att paketet blev lite otippat stort. Så nu är det mina kläder som står högst upp på önskelistan då de är lättare att få över armen än hennes egna.
Med det säger jag tack och god afton!
/Oskar
Imorgon kl 6 ringer klockan och då är det upp och duscha och iväg till sjukhuset. Nu är det nära!
Håll tummarna för mig! :)
Nu är det endast två dagar kvar och jag sitter här och ska göra en sista ansträngning att försöka lära mig det som behövs inför tentan imorgon. Tankarna är inte riktigt på rätt plats då jag börjar känna mig lite rädd inför vad jag givit mig in på.
Missförstå mig inte, jag vill få handen fixad. Men jag tycker att det känns obehagligt att överlämna mig i händerna på främlingar som ska skära min hand.
Igår var Oskar och jag på Rigoletto i Stockholm på deras 70årsjubileum och såg två filmer. Grand Torino var riktigt bra. Den andra, som jag inte kommer ihåg vad den heter, var mindre bra men sen var jag så förbaskat trött då så det kan nog ha påverkat också.
Dagen har spenderats med att ta sig tillbaka till Uppsala och sedan fixa musiketnologi-intervju med min grupp som, passande nog, ska redovisas på fredag. Det ska även in skriftligt vilket blir den del jag får fokusera på att göra sen.
Nu sitter jag hos Oskar och drar mig för att ta fram min jättetunga bok. Tentan imorgon kommer nog tyvärr inte gå särskillt bra. Men det är inte mycket att göra åt nu. Jag är mest trött och vill lägga mig och sova på en gång.
Nu är det endast fem dagar kvar. Tiden går fort! Tyvärr innebär det också fyra dagar kvar till tentan vilket inte känns helt bra. Men jag längtar verkligen efter att få operationen gjord! Det kommer att kännas så skönt att veta att problemet är ur världen. Även om det sedan är sex veckor i gips.
Nästan måndag kan bli en spännande kväll då en kompis bestämt att jag ska vara med deras nationsförening och jobba på puben på Norrlands. Det kan verkligen bli spännande med en hand! :)
Kvällen har spenderats med att smussla in McDonaldsmat på bio och se Watchmen. En film jag verkligen inte kan rekommendera någon att betala pengar för att se. Det var 30 sekunders mjukporr som var värt att se. Annars var själva handlingen rätt spännande men det var så himla utdraget att hela filmen säkert kunde kortats ner på halva tiden utan att det skulle bli för ihoppressat. Jag satt och smsade under halva filmen och hade inga problem att hänga med ändå för det hände så lite.
Nu ska jag krypa ihop nära Oskar och dricka upp mitt te. Sedan är det sängen som gäller!
God natt! :)
Jag måste både glädjas och sörja över vinnaren i årets melodifestival. Jag tycker absolut att Malena Ernman förtjänade att vinna och jag är jätteglad att hon och inte Måns eller Caroline vann. Men, och detta är ett stort men, jag ska se operan Askungen i 14 maj där hon har huvudrollen. ESC i Moskva är 12, 14 och 16 maj så jag tror inte riktigt att Malena kommer att vara med i den föreställniongen som jag sett fram emot. Det är väldigt trist måste jag säga men samtidigt är jag nöjd att hon representerar Sverige. Äntligen en riktiskt musikalisk artist som representerar oss. Det är på tiden! :)
Riktigt bra att Caroline af Ugglas och Grek-tjejen inte gick vidare måste jag också säga! Usch!
Nu ska jag fortsätta att kika på Sin City med Oskar. Riktigt obehaglig film måste jag säga!
Idag har jag inte gjort så mycket egentligen. Borde ha tagit tag i mer saker men mitt prio ett just nu är att hålla mig frisk och bli piggare tills operationen på fredag.
Men en del vettigt har jag ändå fått gjort idag, eller kommer få när jag gjort klart det sista. Håller på att städa av lägenheten vilket det är stort behov av! Sorterar lite tvätt och ska sen kolla om jag kan få tvättid någon av de kommande dagarna. En hel del som behöver fixas inför operationen då jag vet att jag kommer gå med gips i flera veckor.
Sen ska jag börja med middagen så det är mer eller mindre klart när Oskar kommer förhoppningsvis! :) Han slutar jobba mellan 18-18.30 så han kommer hit om inte alltför lång tid.
Jag har suttit och tittat på barninformation om operationer, narkos och liknande och känner mig faktiskt lite lugnare nu. Det är narkosen jag är mest orolig inför och det känner jag mig lite mindre orolig inför nu.
Har ni varit sövda? Någon som kan lugna mig lite? :)
HEJ ÄLSKLING!!!
HÄR KOMMER MASSOR AV BONK TILL DIG!!!
/Oskar :)
Nu är det helt plötsligt endast en vecka kvar! En vecka tills jag ska få min hand opererad vilket kommer kännas otroligt skönt att få gjort! Ju närmre det kommer desto mer nervös och orolig blir jag.
Som idag när jag satt på Burger King med Oskar och hans lillebror så såg vi en kille i 12-års åldern med hela handen och tummen i världens största paket. Då knöt det sig i magen och jag blev genast nervös inför allting efteråt också då jag tyckte det såg så otäckt ut. Det var mycket mer otympligt än jag tänkt mig att det skulle vara, men å andra sidan hade han ju barnhänder så det spelar kanske in också i hur gipset blir.
Men men. Jag är övertygad om att allt kommer att gå bra och att resultatet också blir bra. Men lite nervös måste man ju få vara inför en operation.
Idag hade jag tid på lungkliniken hos en för mig ny läkare. På namnet kunde jag inte urskilja om det var en man eller kvinna jag skulle till men allting blev jättebra. Hon, för det var en kvinna, visade sig vara mycket bättre än den gamla gubbe jag haft innan. Hon verkade vara engagerad på ett helt annat sätt och tog prover för att se om jag eventuellt skulle kunna vaccineras för pollenallergi och hon gav mig kortison nu för att jag inte ska bli sämre i astman till operationen och den därför inte skulle bli av.
Det var alltså ett allmänt positivt besök där vilket var glatt överraskande!
Ikväll är det sittning på Norrlands som gäller med SOS vilket ska bli kul. Synd bara att jag just nu känner mig så trött. Men jag piggar nog på mig snart, ska duscha och göra mig klar och greja så får jag nog tillbaka lite energi. Temat inför kvällen är 50-tal vilket gav mig lite huvudbry. En klänning som jag har skulle fungera som en 50-talsklänning men då är det en tunn sommarklänning vilket ju inte är någon höjdare. Istället hittade jag en tunn, stickad vid tröja på H&M som jag kan ha till en orange vid kjol vilket blir likt det cheerleaders-tjejerna har i Grease. Det får duga även om jag hellre haft en röd kjol och mina röda skor. Skor är fortfarande ett mysterium inför kvällen.
Hej hopp!
Ja, nu är det fjorton dagar kvar tills mitt liv förhoppningsvis börjar igen. Det är fjorton dagar kvar till den plannerade operationen av min hand och jag börjar bli rätt så nervös. Men samtidigt förväntansfull måste jag säga att jag känner mig. Det kommer så mycket bra ur operationen att jag verkligen längtar efter att ha fått det gjort.
Senaste dagarna har tillbringats i skolan och med Oskar. Hans födelsedag blev trevlig och hans lillebror drog med mig ner på stan för att köpa tårta och hela köret. Riktigt ansträngande för mig som legat sjuk så länge. Resten av veckan har rullat på utan att något speciellt har hänt.
Idag hade jag föreläsning i musiketnologi på förmiddagen och gick sedan till mamma för att äta lunch. Där var även Meija och Stella med deras mamma vilket var riktigt kul. De är riktiga busungar som är supersöta!
När de skulle gå så lyfte jag upp Stella och hon såg hur glad ut som helst. Så kommer mamma och frågar om hon vill komma till henne och Stella slänger sig då runt halsen på mig och flinar. Sedan får jag både kram och napp-puss innan de ska gå. Det värmer kan jag säga! :)
Nu ska jag sätta mig och plugga innan jag ska äta middag med mamma och pappa. Plugga är något jag behöver syssla mycket med kommande veckor! Tenta om tretton dagar! (Ja, dagen innan operationen. Passande och bra.)
I brist på den present som jag hade tänkt att ge dig nu på morgonen så får du det här.
Just nu känner jag mig rädd. Rädd att verkligheten och min rädsla ska göra att jag inte orkar med det jag vill.
Verkligheten gör allting mycket mer skrämmande än det redan är. En del av mig vill en sak så mycket. Den andra undrar varför jag överhuvudtaget ger mig in i någonting igen. Den delen av mig är så rädd att bli sårad. Igen.
Men om man inte ger sig in i någonting som kan såra en så missar man en så väsentlig del av livet. Man missar allt som har med känslor att göra. Allt som har med kärlek.
Allting som är värt någonting.
Varför ska det vara så svårt att erkänna för mig själv att jag älskar honom? Att erkänna för mig själv att jag faktiskt är beroende av någon. Beroende av någon som älskar mig mer än någonting annat.
Men varför finns den här klumpen i magen kvar? När min värsta mardröm är att förlora honom.
Min enda dröm är att hålla hans hand i min och att vi ska vara lyckliga för alltid.
Nu är jag äntligen frisk igen, iallafall nästan, och vardagen har börjat igen på allvar. Helgen har spenderats med Josse som precis är hemkommen till Sverige igen efter ett halvårs resande. Riktigt trevligt att träffa henne igen då det var bra många år sedan vi sågs sist.
Just nu sitter jag nervöst och väntar på att posten ska komma vilket den nog borde ha gjort vid det här laget! Jag hoppas verkligen att Oskars present kommer idag annars har jag problem! Jag som har den bästa presenten (hoppas jag) och så kommer den inte när den borde. Eller så är det posten som är långsamma just idag när jag sitter som på nålar och väntar. Usch och fy!
Vad har annars hänt i en Annas liv då? Operationstiden är framflyttad två veckor till min förtvivlan så nu är det den 20 mars som gäller. Jag vill få det överstökat så jag slipper vara orolig inför det längre. Jag vill kunna komma igång med spelandet igen!
Annars har det varit några lugna veckor som mest spenderats hostande på soffan. Men en tur för att se Värmlands Salonger på nationen med samma namn har hunnits med och det var riktigt, riktigt bra måste jag säga. Anton är alltid lika imponerande att höra, bättre kille på piano får man nog leta länge efter! :)
Dagen efter var det fotboll och middag på O’Learys som gällde vilket också var trevligt. Jag försökte också till Oskars lycka vara iallafall ganska så engagerad i matchen vilket hör till ovanligheten.
Den 23 februari måste också lyftas fram då det är datumet då Oskar och jag blev tillsammans igen. Nervöst känns det men samtidigt väldigt, väldigt bra. Ikväll ska jag till honom då han fyller år imorgon och förväntar sig frukost på sängen och hela köret tror jag. :) Måtte presenten kommit innan dess bara!
Håll tummarna!
Vardagligt | Anna-Maria | 
25 mars 2009 19:59 | 
Kommentarer (0) 
