Bihåleinflammation.

Precis när jag postat det förra inlägget kom läkaren hit.

Tjoff, tjoff, tjoff, sa det och sen satt jag där med två piller till ikväll och ett recept.

Inte riktigt så fort gick det men nästan. Han frågade, skrev det jag sa, tittade i öronen, halsen och näsan. Skrev lite till. Frågade om jag tål penicillin, jag svarade att jag iallafall klarat av att äta doxyferm tidigare så det fick jag. Sen tjoffade han vidare till nästa sjukling.

Kikade på pappret jag fick kvar tillsammans med receptet; näsa: var, röda slemhinnor, svullet. Nog är det bihåleinflammation alltid.
Inte det roligaste man kan råka ut för direkt men samtidigt känns det skönt att jag förhoppningsvis blir frisk nu ganska snabbt.

Gör mig frisk fort, mirakelpiller!

Dagens sjukvård.

Ibland undrar man ju faktiskt vad de tänker med. De där inkompetenta, otrevliga och diffusa människorna som jobbar  på sjukvårdsrådgivningen.
När pappa försökt prata med någon tant slutade det med att jag var tvungen att masa mig upp och prata med henne själv för att jag är ”över 21 år”. Det slutade med att jag fick höra att jag minsann inte skulle bli bättre tills imorgon men gott fick vänta tills dess med att få komma till någon läkare och då ringa min vårdcentral, som är helt efterblivna. Tydligen var det här inte tillräckligt akut för att jag skulle få en tid på närakuten, som är till för att ta hand om förkylningar och liknande saker.

Jag blir ju bara sämre och sämre för varje timme känns det som och orkar inte sitta uppe mer än korta stunder. Huvudet gör ont, nacken gör ont, bihålorna dunkar och värker så in i bomben. Vad ska man ta sig till för att få träffa en läkare efter två veckors sjukdom?!

Jo, man har bra föräldrar som inte ger sig och kommer på idéen att ringa hemläkare. Nyss ringde en läkare, och skrämde slag på mig då jag inte är van vid mammas ringsignal, och sa att han kommer ”om en stund” vad nu det är. Men jag får iallafall träffa en läkare och det idag.

Nu ska jag krascha i fåtöljen i vardagsrummet igen och hoppas på att läkaren hinner komma innan mitt huvud exploderar.

Ni kan ju iallafall tycka lite synd om mig.

.

Vaknade med värkande huvud och dunkande bihålor. Vad hände med att bli frisk?!
Nu ska jag fixa mig lite frukost och krascha igen i föräldrarnas vardagsrum.