En regnig tisdag i Stockholm.

Idag är en seg dag. Jag känner mig butter och allmänt nere och vill helst krypa ner under täcket igen. Det regnar ute så det blir ytterligare en lugn dag hos Oskar i Stockholm. Jag som hade hoppats på att kunna hitta på något idag. Jag känner mig så rastlös när jag inte kan göra så mycket och foten vågar jag inte gå på särskillt mycket. Så det är till att hoppa mig fram på kryckor vilket inte går fort direkt.

Jag är less och skulle helst bara vilja ha en dag helt för mig själv så jag kan få skrika och gorma utan att någon märker. Att få spela fiol hela dagen, bara låta tonerna bära bort allt dåligt och lämna kvar en hel Anna när det är kväll. En glad Anna.

Nu ska vi tydligen snart iväg och hyra film och sen gå och handla lunch. Jag vill göra något annat! Något som får mig att känna mig levande och glad. Något som får klumpen i mitt bröst att lätta och försvinna. Som får mig att känna mig hel igen.
Jag skulle kunna gå ut och gå i spöregnet i flera timmar, hoppa i vattenpölar och skratta åt blöta människor. Lägga mig på marken och titta på regndropparna som träffar mitt ansikte och kropp. Framförallt skulle regnet dölja tårarna som bränner innanför mina ögonlock.
För om de inte syns så finns de inte. Eller…?