Efter att ha kommit i säng ganska sent idag känner jag mig än så länge ganska pigg. Magen bråkade och gav inte med sig förrän efter två piller och en varm dusch. Istället för att plugga låg jag i en hög på Eriks soffa och slöspelade tv-spel. Mer än så orkade jag inte med.
Om några timmar, närmare bestämt kl 14 är det tenta som gäller. Jag måste säga att jag, än en gång, är allt annat än väl förberedd inför den. Tyvärr är det än en gång inte (enbart) lathet som gjort att jag inte orkat/kommit mig för att plugga. Magen och min slitna kropp har oftast en annan åsikt så många gånger när jag borde plugga ligger jag med ont i magen som sen byt till ett huvud som är fullt med sockervadd pga medicinerna. Inte lätt att plugga i något av fallen.
Men men, det får gå som det går. Jag ska gå dit i alla fall och göra ett försök. Mirakel kan ju ske…
Ikväll har Erik dragit med mig på dammiddag som datavetarkillarna anordnar. Ska nog bli trevligt hoppas jag. Jag är bara lite rädd för att magen ska dumma sig men med lite alkohol så brukar den faktiskt hålla sig i hyfsat skick ändå. Musklerna i magen slappnar väl av även dem av alkoholen.
Nu är det frukost och göra mig i ordning som gäller. Ska väl kanske göra ett försök till att få liv i Erik men det verkar ganska lönlöst.
Idag är allt förvirrande.
Ett stort förvirrat, trött virrvarr av konstiga tankar och irritation på i stort sett allt. Jag vill kunna stänga av hjärnan, stänga av alla konstigheter och bara vara i nuet. Tänk vad enkelt allting skulle vara då.
Istället för att plugga har jag börjat röja undan all tvätt som hängt på tork alldeles för länge i hela min lägenhet. Tanken är att dammsuga hela lägenheten också, får se hur det går med det. Jag känner att det just nu finns alldeles för mycket måsten i mitt huvud. Jag måste göra tusen olika saker, helst samtidigt så jag blir av med skiten och sen bara kan få krascha i säng. Kunna dra täcket över huvudet och bara gömma mig för världen.
Jag vill kunna sitta med en kopp varmt te och bara titta på regndropparna som landar på mitt fönster. Tända några ljus och endast ha det som lyser upp mitt vardagsrum. Kanske i en varm famn om mitt humör lugnar ner sig lite. Just nu vet jag inte riktigt vad jag är så irriterad och ledsen över, allt känns bara motigt och jag vet inte riktigt vad jag vill.
Nu ska jag fortsätta utnyttja mina trötta, förvirrade irritationstankar till att städa vidare. Det enda positiva idag tror jag.
Hej!
Igår åkte vi hem igen från Karlstad efter en väldigt trevlig helg. Det har varit en händelserik helg och många nya människor för mig men det har varit riktigt kul. Ska försöka stjäla lite av alla foton som Erik tog, kanske blir det äntligen en ny header till bloggen, vem vet.
Idag hade jag labb kl 8 imorse, det är mord verkligen att ha skola sådär tidigt. Inte ens lärarna är vakna ordentligt vid den tiden. När kiosken öppnade kl 9 sprang jag ner och köpte en macka och en stor te men inte ens det fick mig att vakna till. Tror att det är all värk som gör mig såhär trött. Helgen har varit jobbig på det sättet, haft mycket ont som inte givit med sig trots mediciner. Tur att det bara är en vecka kvar till jag ska på läkarbesök, hoppas på att få lite vettigare hjälp då.
Strax ska jag iväg till Julia och äta middag. Det verkar bli vårt lilla tjejgäng, ska bli riktigt trevligt. Jag har dock inte kommit i vettiga kläder än idag utan sitter i mina nyinförskaffade FBK-mjukisbyxor och tjocktröja och är trött. Somnade efter jag ätit en sen lunch idag och har inte vaknat till ordentligt än känns det som. Usch och fy. Men jag var så trött så det var oundvikligt att sova en stund.
Nu måste jag börja göra mig klar för att knata iväg till Julia. :)
I torsdags hoppade Erik och jag på tåget mot Stockholm för att börja vår resa mot Värmland och Karlstad. Efter en del fläng och stress lyckades jag efter två timmars labb i skolan packa ihop och få med mig nästan allt jag behövde ha med mig (glömde några småsaker men inget livsviktigt).
Väl i Stockholm insåg vi att tåget vidare mot Karlstad var en kvart försenat och den nya avgångstiden var preliminär så vi såg nog båda flera timmars väntande på centralen. Tydligen hade tåget vi skulle åka med gått sönder så vi fick vänta in ett tåg från Malmö som i sin tur var försenat. Nästan en halvtimme efter utsatt avgångstid kom vi iväg och jag åkte X2000 för första gången vilket gick bra och jag överlevde.
När vi kom fram hämtade Eriks pappa oss på stationen och när vi kom fram väntade god middag. Igår var vi och fikade hos Eriks halvsyster och på kvällen åt vi middag med hans föräldrar, syster och systers sambo. Väldigt trevligt!
Idag var vi iväg till Ikea för att systern behövde bärhjälp med några grejer och sen strosade vi omkring inne i Karlstad några timmar i det härliga solskenet. Skönt att det för en gångs skull var lite sol ute! Det var länge sen sist! Här har det tydligen bara varit 1.1 soltimmar under hela november innan idag!
Vi knatade runt och kikade lite på en marknad med konstiga och dyra grejer, bröt oss in i en avspärrad park enbart för att Erik ville dit ut och fota och sen strosade vi lite mer inne i stan. Vi avslutade med en sen lunch på McDonalds och sen handlade Erik FBK-tröja och byxor som jag nu är väldigt avundsjuk på. :) De ser så härligt mjuka och mysiga ut!
Självklart började min mage strejka inne på Stadium så Erik fick mer eller mindre släpa mig tillbaka till bilen och tvinga i mig piller. När vi sen kom tillbaka så bokstavligt talat kraschade jag på sängen med vetepåsen på magen och somnade. Nu har jag varit vaken i en timme snart tror jag men Erik, som skulle hålla trasiga mig sällskap, somnade även han och sover fortfarande. :) Men han är så söt så jag har knappt hjärta att väcka honom. <3 (Och det gav ju mig tid att stjäla hans dator och blogga bland annat!) ;)
Ja, nu har jag fått höra från läkare att det är vaccinsjuka jag drabbats av.
Har feber, känner mig allmänt hängig, är snuvig, har ont i bihålorna och hostar. Allmänt sjuk för att sammanfatta det, och har varit det sen förra måndagen; alltså över en vecka. Vad hände med att man KUNDE vara sjuk i TRE dagar av vaccinet? Hade jag vetat att jag skulle ligga däckad i över en vecka vet jag inte om jag faktiskt hade vaccinerat mig trots att jag tillhör två riskgrupper. Tror faktiskt att jag blev sjukare av vaccinet än jag skulle blivit av svininfluensan, trots två riskgrupper. Eller så hade jag faktiskt blivit en av dem som dött av den. Försöker intala mig det så känns det bättre med några veckors förkylning och feber. :)
Idag roar jag mig med att tvätta, det är ungefär allt jag orkar med just nu (och knappt det). Insåg att om jag blir frisk tills på torsdag då Erik och jag ska till Karlstad så kan det ju vara bra att ha rena kläder med sig. :) Nu är andra omgången tvätt igång, har två maskiner att köra samtidigt. Fasar bara för att få upp två maskiner tröjor att hänga i lägenheten sen då det inte blir torrt i torkrummet.
Snart kommer Erik hit och roar mig lite. :) Inte kul att vara sjuk och det blir inte bättre när magen sätter igång och jäklas. Bara att stoppa i sig värktabletter och bita ihop. Nu är jag sådär otäckt groggy, ungefär som allt dåligt av en dålig fylla. Huvudet snurrar, mår lite lätt illa och känner mig allmänt slö och dåsig. Inte har magen slutat göra ont helt heller, men det är i alla fall bättre så jag kan röra mig emellanåt.
Nu ska jag inta soffläge igen och kika lite på tv. Borde plugga men det får bli när jag är lite klarare i huvudet.
För en vecka sedan drog en kursare med mig för att vi skulle vaccinera oss mot svininfluensan då de stod på universitetscampus här. Borde egentligen vaccinerat mig mycket tidigare på grund av astman men det hanns inte med.
Redan samma kväll kände jag hur jag började känna mig sjuk och det tog inte lång tid innan jag hade däckat hos Erik. Efter det sov jag i nästan tre dygn, vaknade till då och då och pratade lite med Erik men sen sov jag snart igen. Förkyld blev jag också och det blev värre och värre. Nu känns det som att det har blivit bihåleinflammation eller så av det hela. Inte kul!
Då jag inte direkt mått bra under veckan blev jag kvar hos Erik. Har varit hur mysigt som helst trots att jag inte mått bra. Han har varit så snäll och pysslat om mig. :) Emellanåt har vi roat oss med att spela tv-spel och kika på dåliga tv-program.
Idag var det ändå dags att ta mig hem. Imorgon är det föreläsning kl 8 och hemifrån är det bara några minuters promenad. Men oj vad tomt det känns utan honom nu när jag vant mig vid att få sova i hans famn och kunna borra in näsan i hans hals om jag vaknar på natten.
Nu är det hög tid att krypa i säng, fastnade vid datorn och pratat med Josse på msn. Länge sedan jag hörde ifrån henne så det är trevligt. :) Överväger om jag ska peta i mig piller innan jag lägger mig så magen håller sig lugn inatt eller om jag ska testa och se om värken ger sig med bara vetepåse.
God natt! :)
Jag är så trött.
Av all värk i magen spänner jag mig och av det får jag spänningshuvudvärk och jätteont i axlar och nacke. Alltid är det något som jävlas…
Jag märker mer och mer att jag drar mig undan. Jag isolerar mig och vill inte ha kontakt med folk pga min slitna kropp och mitt dåliga humör. Nedstämdhet är det nog snarare. Just nu känns allting grått.
Vill bara få sova och vakna när jag mår bättre igen.
Den person som just nu betyder mest för mig känner jag hur jag stöter bort. Jag vill inte att han ska bli lidande för mitt dåliga humör och trasiga kropp. Jag vill inte riskera att skrämma iväg honom. Jag vågar inte hoppas och tro av rädsla att bli sårad. Hur jag än gör så blir det fel…
Jag ser inte hur någon kan tycka om mig. Alltid är det något som inte funkar med mig som hindrar.
Det enda jag vill just nu är att ha sällskap. Få känna mig trygg i en varm och stark famn. Men jag är för stolt för att visa det.
För stolt för att visa hur ledsen jag är.
Jag är bara så ledsen och trött.
Just nu känns allting bara hopplöst.
Magen har plågat mig konstant i fyra dagar nu, så illa att jag varit tvungen att ta tabletter och även då har det inte blivit bra. Jag är så trött, mest i själen tror jag, av all denna värk hela tiden. Jag orkar ingenting och skolan blir lidande. Humöret blir lidande av att jag är trött och har ont och det gör att jag helst av allt bara sitter ihopkrupen i soffan för mig själv. Jag vill inte att andra ska bli lidande på grund av mitt dåliga humör. När jag väl träffar andra försöker jag så gott det går att hålla humöret uppe så när jag sen blir ensam släpper allt, då bryter jag ihop.
Jag vill bara få må bra. Eller, det behövs inte ens så mycket för att göra mig glad just nu, en hel dag utan att känna av magen är vad jag vill få. En hel dag utan någon värk alls.
Just nu vill jag bara sova. Få krypa ihop i en trygg, varm famn och sova. I en famn som torkar bort de trötta tårar som envisas med att rinna längs mina kinder. Istället ska jag dricka mitt te och lägga mig i min tomma, kalla säng i hopp om att sova lugnt hela natten.
Mycket har hänt. Kanske lite för mycket. Allt går inte att sammanfatta här.
Men en sak kan jag säga, och det är att jag är lycklig. Rosa fluff-lycklig! :)
Mitt i all stress och hets har jag fått en lugn plats, ett ställe där allt är stilla.
En famn där jag kan vara mig själv och vila. Bara vara vi.
En person som betyder mer än jag trott var möjligt på så kort tid.
En person som fått mig att inse så mycket om mig själv utan att nog ens själv vara medveten om det.
Han får mitt hjärta att slå ett extra slag och får mig att skratta så jag får ont i magen.
Han får mig att leva igen.
<3
Vardagligt | Anna-Maria | 
27 november 2009 11:03 | 
Kommentarer (0) 
