Vad skulle jag göra utan dig?

Senaste veckan har inte endometrioset varit snällt mot mig. Vissa dagar har jag haft så ont att jag inte vetat vart jag ska ta vägen och det har hållit i sig alldeles för länge. Jag vet inte hur jag skulle orkat med de nätter jag legat och vridit och vänt mig av smärtan utan Erik som varit där och torkat tårar, kramat och pysslat om.

Han är verkligen en ängel när det gäller att stå ut med mig och pyssla om mig när jag mår dåligt. Jag tror inte att han förstår riktigt hur mycket det betyder för mig. Han kommer med mediciner, hjälper mig till toaletten, masserar min rygg, kokar te åt mig, klappar på mig och finns där precis hela tiden när jag mår dåligt. Framförallt så står han ut med mitt ibland dåliga humör och förstår varför jag kan bli butter och grinig.
Vad skulle jag göra utan dig? <3

Kvällar som denna, när jag ska krypa ner i en tom säng istället för att få borra in mig i hans hals, är en plåga. Det känns så tomt att somna utan någon som viskar snälla saker i mitt öra och kliar mig på ryggen. Men det är väl så det ska vara när man är förälskad? Att man knappt står ut att vara ifrån varandra ens för en kväll. :)

Nu ska jag strax krypa ner i sängen och sova. Den här dagen blev inte som den borde blivit på grund av strejkande kropp men det får väl vara så ibland just nu.