Efter att ha sovit dåligt i två nätter nu är jag minst sagt trött. Kroppen känns helt mörbultad och huvudet är långsammare än någonsin vilket inte bådar gott inför tentan imorgon.
Har försökt få in en del inför tentan senaste dagarna men det har inte blivit så mycket pluggande som jag egentligen velat. Vad gör man när kroppen strejkar?
Jag ska nu dricka en kopp kamomillte och sedan krypa i säng och hoppas på att kunna somna gott nära Erik. Titta lite på tv ska jag nog göra i hopp om att inte tänka förmycket. Förhoppningsvis blir det som inatt, att jag ligger och fnissar mig till sömns medan finaste Erik ligger bredvid och svär över ett robot-spel han hittat till sin mobil som han till varje pris ska klara. <3 Inatt när jag hade svårt att sova gick han upp och kokade kamomillte till mig och det slutade med att vi satt och åt kladdkaka med vispad grädde sådär mitt i natten. Jättemysigt var det och efter det somnade jag som en stock.
Efter tentan imorgon ska vi på tvåårskalas, det är ett av mina kusinbarn som fyller år. Ska bli skoj att hälsa på dem igen, de har renoverat hela sitt kök sen sist jag var där så det ska bli spännande att se! Mamma och pappa har pratat mycket gott om det. :)
Jag har fått svar från dv’s studievägledare och ska träffa honom på tisdag. Jag hoppas att det kan lösa många av mina funderingar. Förhoppningsvis är det någonting jag kommer trivas med att plugga, om det nu blir det.
Nej, nu ska jag återgå till mitt te och sedan krypa i säng. Håll tummarna för mig imorgon! :)
Ibland kommer man in i perioder av sitt liv då allting känns både helt fantastiskt rätt men ändå på något sätt så fel. Man vet inte riktigt vad man ska ta sig till, om man ska skratta eller gråta.
Sådanna tillfällen då man inte vill vara ensam men samtidigt vill man heller inte ha sällskap. Man vill bara få finnas och att allting ska kännas bra och man ska slippa känna sig förvirrad för en stund. Kunna sova gott på natten utan en massa tankar som snurrar runt, runt i huvudet och håller ögonen öppna.
Vissa stunder känner man mest av allt för att få ramla ihop i en liten hög i soffan och bara gråta. Gråta som man aldrig gråtit förut men det går bara inte, hur ledsen man än känner sig. Andra gånger rinner tårarna för att man känner sig så lycklig att man nästan inte vet var man ska ta vägen.
Det värsta, om du frågar mig, är att inte veta vad man ska ta sig till. Det kan handla om allt från stora, livsavgörande beslut till saker som egentligen är väldigt världsliga och obetydliga. Bara den där känslan av att inte veta vad jag ska göra kan ibland nästan vara på väg att förgöra mig, i alla fall känns det så.
Men det märkliga är att saker alltid löser sig. Förr eller senare har man glömt bort det där man så länge gick och grubblade på. På ett eller annat sätt har det löst sig, antingen till det bättre eller till det sämre. Men det fina är att om det nu råkar bli till det sämre den ena gången så kan det leda till någonting så mycket bättre i det långa loppet.
Idag har varit en dag full av förkylning och funderingar. Tack och lov har jag mått bättre än igår vilket jag är väldigt glad över!
Mina funderingar har handlat om vad jag vill plugga i fortsättningen. Just nu känner jag mig väldigt skeptisk till om jag vill fortsätta på systemvetenskapen och lutar mer åt datavetenskapen men jag är långt ifrån säker. Jag vet dessutom inte hur man beter sig för att byta såhär mitt i, om det ens går. Men jag har mailat studievägledaren på dv så jag hoppas på att få svar så fort som möjlig.
Det är knepig sånt här med studier och grejer. Det är så lång tid av ens liv det handlar om och något så pass viktigt så jag känner att jag vill plugga något jag faktiskt trivs med.
Kvällen har spenderats hos mamma och pappa som bjöd på middag. Mycket trevligt även om det var ruskigt kallt att gå dit och hem till Erik igen! -20 grader visar termometern vilket är lite för kallt för min smak. Efter middagen blev det försök till revansch i Familje Geni vilket vi lämnar osagt hur det gick för Erik och mig… *host*
Nu ska jag nog krypa ner i sängen och kika lite på tv och sen är det hög tid att sova! Imorgon blir det firande av mamma som gäller.
God fortsättning!
Nu har det blivit riktigt dåligt med bloggande senaste veckan. Resan till Karlsad gick alldeles utmärkt och jag var precis påväg att publicera ett blogginlägg när jag nästan var framme när datorn fick för sig att dö. Passande!
Erik stod där så fint och väntade på mig när jag kom från tåget och oj vad härligt det var att få slänga mig i hans famn igen efter alltför lång tid ifrån varann!
Dagarna i Karlstad rullade på fort och det blev mycket god mat och gott fika tillsammans med Eriks familj. Mycket trevligt!
På nyårsafton bar det sedan hemåt igen efter en natt då jag inte sovit någonting nästan, troligen biverkning från mediciner mot magen, så jag mådde minst sagt dåligt. Sov istortsett hela tågresan men kände mig fortfarande spyfärdig av trötthet. Slutade med att jag kom hem till mamma och pappa vid halv fyra-tiden och kraschade i säng och sov tills Erik kom dit och väckte mig.
Sedan blev det middag med föräldrarna, moster och morbror vilket var mycket trevligt och lagom ansträngande för min trötta kropp. Vid tolvslaget stod vi ute på terassen och tittade på fina fyrverkerier och drack skumpa.
Trist nog lyckades vi få med oss någon Karlstad-förkylning för vi är båda sjuka nu, självklart är jag sämst. Det är inte förrän idag jag mått riktigt dåligt. Eller, det började igår egentligen då magen, som ändå varit bättre i några veckor, fick för sig att göra ordentligt ont igen. Som ett paket på posten kom såklart spänningshuvudvärken idag och satt i ordentligt redan när jag vaknade.
Oj vad sjuk jag kände mig. Huvudet, axlarna och nacken dunkade, ögonen gick knappt att hålla öppna, magen gjorde såklart också ont, förkylningen sitter i fortfarande och som grädden på moset mådde jag rejält illa också. Erik gjorde sitt bästa för att försöka få i mig panodil, nyponsoppa och grejer men jag fick inte i mig mer än några munnar. Tur var kanske det för efter att ha suttit och ynkat över att det kändes som att jag skulle kräkas en bra stund (jag trodde det var stress eller oro) fick jag slänga mig efter hinken som Erik taktiskt placerat strax bredvid mig.
Efter det mådde jag dock bättre, eller mindre dåligt är kanske bättre ordval. Det är inte förrän nu ikväll som jag faktiskt börjat leva lite igen. Låg i sängen tills strax efter 18-tiden ikväll, det är inte ofta det händer. Tur att det gick en Star Warsfilm på tv som kunde underhålla mig lite. :)
Mamma lyckades få tag på någon barnmorska på endometriosmottagningen som ringde upp mig på eftermiddagen och jag har nu fått en tid om en vecka hos samma läkare jag var till sist. Känns bra att kunna diskutera lite om värk och mediciner med mera.
Nu mår jag som sagt bättre och har lyckats få i mig lite middag och funderar på att göra mig en kopp kamomillte innan det är dags att krypa i säng. Planen var egentligen att vi skulle hem till mig idag men det har inte ens diskuterats. Tur att Erik är så snäll och pysslar om mig. <3 Vet inte vad jag skulle göra utan honom!
Vardagligt | Anna-Maria | 
08 januari 2010 22:35 | 
Kommentarer (0) 
