Så kallad rådgivning…

Jag undrar vad syftet med en rådgivningstelefon på sjukhuset är till för egentligen. Det är nu helt uppenbart att den inte finns där för att man ska kunna ringa och fråga om råd i alla fall. Det var länge sedan jag var så arg och ledsen som idag och jag hade faktiskt lust att be människan dra åt helvete.

Okej, jag ska förklara mig lite mer. Jag vaknade som sagt mer förkyld imorse och efter att ha pratat en stund med mamma tyckte hon att jag skulle ringa till metabolmottagningen för att fråga hur jag ska göra med mediciner och allting nu när jag är sjuk och har feber. Jag muttrade lite till mamma redan då att det kändes lönlöst att ringa då sköterskan som oftast verkar svara i telefon är helt fruktansvärd att prata med och inte lyssnar på ett ord man säger.

Dock ringde jag upp och fick höra att de skulle ringa tillbaka i princip omgående, fick knappa in telefonnummer och grejer hit och dit. Omgående visade sig vara dryga halvtimmen senare och självklart var det mardrömssköterskan som ringde upp. Än en gång verkade hon missa anledningen till att jag ringde helt och hållet och det slutade bara med att jag blev fruktansvärt arg och besviken. Hon mumlade en massa om att det ju bara var en förkylning och att jag ju hade ökat cortisonet redan och det visste jag ju att man inte kunde öka hur som helst sådär. Då fräste jag faktiskt till henne, för säkert 4 gången, att jag faktiskt inte vet istortsett någonting om hur jag ska bete mig och att det är därför jag ringer men inte ens då verkade poletten ramla her hos henne.

Det slutade med att hon sa att hon kanske skulle prata med en läkare och se. När jag frågade om hon då alltså skulle ringa upp under eftermiddagen svarade hon lite luddigt något i stil med ”ja, kanske det”.
Efter det packade jag ihop mina grejer och mamma gick och mötte mig och tog hem mig, jag tänkte minsann inte utsätta mig för den där sköterskan igen, det fick mamma göra. Jag gick med tårarna rinnandes hela vägen och gormade och skrek över att allt är förjävligt och att det är helt åt helvete att de sagt åt mig att ringa om jag funderar över någonting men sedan inte har vettiga människor man kan prata med. Jag vet ju faktiskt inte någonting knappt om det här, jag kan lika gärna vara döende som på väg att bli bättre känns det som. Lite sympati kan man väl i alla fall få när man ringer och säger att man mår jättedåligt?

Om sköterskan har ringt? Nej, det har hon inte och det gör mig ännu argare.
Om jag mår bättre? Nej, jag är fortfarande arg, sur och ledsen på allting. Det enda positiva med det är att jag tror att blodtrycket stiger lite av ilskan vilket gör att det snurrar mindre så fort jag rör mig.
Om jag gillar att storma iväg från den person jag älskar mest av allt på det där sättet? Nej, det dödar mig nog mer just nu än kortisonbristen.

Feber och förkyld

God morgon!

Efter en hel del pyssel igår verkar datorn leva lite mer nu efter fabriksåterställningen. Dock har jag inte installerat någonting annat än msn på den än så länge och den har fortfarande hängt sig någon gång. Jag börjar misstänka windowsfel alternativt att det krävs bios-uppdateringar. Det blir nog till att maila affären jag köpt datorn av och kolla vad jag får och inte göra för att garantin fortfarande ska gälla.

Efter att ha känt mig väldigt varm och konstig ett bra tag igår kollade jag om jag hade någon feber och termometern visade på 38.1. Inte kul när jag har ”feberdosering” på cortisonet så nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Idag när jag precis vaknat visade en annan termometer 37.2 vilket, för kalla mig, är lite i överkant. Förkyld som tusan verkar jag hålla på att bli också, har ont i halsen, hosta och nyser.

Funderar på att ta mig till mamma och kolla med den termometern igen om jag fortfarande har feber och få lite råd om hur jag ska göra. Sköterskan på metabolmottagningen vill jag inte prata med igen, det gick knappt att få henne att förstå vad man pratade om. Får kanske bli sjukvårdsrådgivningen eller att arga mamma får ringa istället. :)

Nu är det hög tid att få i mig lite frukost, har suttit uppe i nästan två timmar då jag skulle ta medicinen vid 9 och har bland annat mailat en lärare och lite annat nödvändigt.

(Bristen på foton i inläggen nu, och på senaste tiden, beror på diverse datorstrul. Förhoppningsvis ska det bli bättre när jag får ordning på laptopen. :) )