Det bästa med bakning…

…måste ändå vara att slicka skålen!  :)

Idag blev det en ny slags kladdkaka. Resultatet: väldigt god!

Ponyo <3

(Foto: Imdb.com)

Sedan Erik kom hit tidigare ikväll och fixade middag har jag inte gått många steg ifrån honom om jag kunnat undvika det.
Det har varit en vemodig dimma över hela den här dagen som jag inte riktigt kan förklara. Allt jag velat hela dagen har varit att krypa ihop i hans famn och bara få försvinna för en stund. Jag hade turen att få hit mamma som sällskap under eftermiddagen och vi (mest hon) lyckades röja upp lite här så nu ser det faktiskt ganska vettigt ut hemma hos mig.

Vi kröp ihop i soffan tidigt ikväll, Erik och jag, och tittade på den japanska filmen Ponyo som var helt underbar. Det är nog den finaste film jag sett på väldigt länge. Den handlar om Ponyo, en guldfisksprinsessa, som har som högsta önskan att bli människa för att kunna vara tillsammans med Sosuke men det leder till att det blir obalans i världen. Då får Ponyo och Sosuke ge sig av på ett äventyr för att rädda världen.
Sedan filmen tog slut har jag gått runt och varit Ponyo, bara för att hon var så söt och fin. Och för att det är ett så vackert namn.

Nu kom Erik med en kopp kamomillte med honung och ett glas med medicin mot min hosta i hopp om att försöka få mig frisk, en gång för alla. Han börjar ta det personligt nästan, att min kropp aldrig är snäll, så nu verkar de ha krig. Erik mot min kropp. Jag vet vem jag hejar på!
Han är så fin som hela tiden pysslar om mig, jag vet inte hur jag skulle orka med alla sjukdomar och elände utan honom. Han är vad som får mig att orka kämpa mig vidare mot ett friskt liv.

Alla hjärtans dag

Dagen började vid 11-tiden när vi orkade oss upp. Då vi gjorde smoothies på blodapelsin, sorbetrester och banan som blev helt fantastiskt goda.

Efter att ha ätit lunch kröp vi ihop i soffan och tittade på Skönheten och Odjuret. Riktigt mysig film med underbar musik. :)
(Bild lånad från Imdb.com)

Efter en tur till affären kom vi hem och knaprade lite på tapenade på crostini och drack Fanta Lemon, hos oss känd som att åka på semester.

Samtidigt började vi med kvällens middag. Vispgrädde, ägg och riven ost vispas här för fullt samtidigt som…

…bacon och vitlök stektes på spisen.

Till slut rördes allting ihop och blev underbart god pasta Carbonara.

När vi ätit klart påbörjades nästa projekt: smälta smör, vispa ägg och socker…

…och smöra en form.
Vispa ner kakao, vaniljsocker, det smälta smöret och vetemjöl

In med det hela i ugnen i ca 20 minuter och ut kommer….

…vad som visade sig vara världens kladdigaste kladdkaka!

Nu ligger Erik utslagen på soffan efter all mat och jag sjönk ihop i skrivbordsstolen och har inte orkat flytta mig. :) Förutom fortsatt envis förkylning så har det verkligen varit en jättemysig alla hjärtans dag. Efter att ha smält maten en stund nu så funderar jag på att hämta ett paket Ben & Jerrys och krypa ihop i soffan framför tvn. :)
En bra avslutning på en bra dag helt enkelt och allt tack vare min underbara Erik som lyfte en annars dålig dag. <3 

Kalle till ESC!

Jag har utan tvekan hittat min favorit i melodifestivalen i år! Kalle Moraeus och Orsa Spelmän ska självklart vinna allting! :) Svag som jag är för både Kalle, Orsa Spelmän, Dalarna och fiol så kunde det ju bara inte bli dåligt. <3

Det har blivit en väldigt lugn kväll med god middag i trevligt sällskap. Vi tittade på melodifestivalen och jag blev förskräckt att se Eric Saade gå vidare direkt! Andreas Johnson var helt okej, likaså Pauline. Men ingen var särskillt bra, förutom Kalle och Orsa Spelmän då.

Nu ska jag snart lägga mig och försöka sova. Hoppas att hostan inte håller mig vaken alltför mycket inatt.
Hoppas ni haft en trevlig lördagskväll! :)

Under en filt i soffan

Efter att ha vaknat med huvudvärk och fortfarande förkyld somnade jag om efter mitt morgonpiller och vaknade inte förrän Erik gick upp vid 11. Då var huvudet lite snällare så jag orkade mig upp och vi åt korv med bröd till frukost. :)

Sedan har jag spenderat eftermiddagen under filten i soffan med boken Tomorrow, when the war began av John Marsden. Kan verkligen rekommendera den serien, som består av sju böcker har jag för mig. Har läst de första 3 förut men sedan kommit av mig så i somras lånade jag alla av en kompis och nu är första snart utläst. :) Bättre sent än aldrig.

Erik sitter bredvid mig i soffan och förbarmar sig över min mobil. Den fungerar sämre och sämre men Nokia verkar inte känna för att dela med sig av uppdateringar till de med samma produktnyckel som jag har. Mycket irriterande, så nu blir det en fabriksåterställning av den i hopp om att allt funkar bättre då.

Pizza och vin

Foto från promenaden med mamma igår

Det blev ingen middag med Erik och hans kompisar ikväll. Det blev heller inte mycket uträttat på min fina att-göra-lista. Istället blev det middag med föräldrarna som kom hit med två flaskor vin och beställde pizza. Väldigt trevligt blev det med tanke på omständigheterna men i tanken är jag nog både på Norrlands och med Erik på middag.

Jag är less på att hela tiden missa allt roligt som händer. Jag vill vara frisk och pigg så jag orkar med att vara igång hela dagarna och fortfarande orka med att gå ut på kvällen. Men det kommer. Jag ska inte vara bitter nu, när det faktiskt börjar gå åt rätt håll. Nu gäller det att tänka positivt och hålla hoppet uppe. Om ett tag kommer Erik hit och kryper ner till mig i sängen och är sådär fantastiskt underbar som bara han kan vara. Då kommer allting kännas bra igen. När jag får ligga med näsan inborrad i hans hals och hans starka armar om mig kan ingenting dåligt komma ifatt mig.

Nu ska jag gå och borsta tänderna och sedan krypa ner under mitt stora, varma täcke och mysa framför tvn i väntan på Erik. Sannolikheten att jag sover som en stock när han kommer är stor men desto mysigare att vakna till lite och märka att han ligger nära då. <3

God natt på er alla. Hoppas ni haft en trevlig fredagskväll. :)

Förkylningsdimma

Jag är fortfarande ordentligt förkyld och har inte orkat göra något särskilt vettigt än idag. Är så trött och tjock i huvudet. Inte alls kul. Har suttit och pillat lite i photoshop under dagen. Tittat lite på tv.

Tanken är att jag ska med Erik på middag ikväll hos någon kompis till honom men jag tror att jag får hålla mig hemma istället. Kanske titta på Let’s Dance och dricka te istället så jag blir frisk snabbt. :) Kom precis på att jag köpte ett nät med blodapelsiner igår, alltid nyttigt med massa c-vitaminer när man är förkyld så jag ska nog peta i mig någon. Ska nog ta och börja med mina grapefruktkärnextraktdroppar igen också och se om jag får någon effekt av dem.

Nej, nu ska jag försöka fixa lite grejer jag tänkt på hela dagen.

• Duscha
• Vika tvätt
• Röja upp i hallen
• Städa av skrivbordet
• Kopiera över grejer från externdisken till datorn

Det får bli min att-göra-lista för resten av dagen! :)

Vinterpromenad

Tog med mig kameran och mamma ut på promenad efter lunch i det fina vintervädret. :) Blev en riktigt härlig tur runt i skogen trots att det blåste väldigt kallt emellanåt. Trevligt med sällskap också. :)

Har ganska precis börjat fota i RAW och redigera och pyssla. Det är hittills väldigt intressant och skoj så det finns hopp om att det kommer mer foton på bloggen i fortsättningen. :)

Kvällen har gått åt till att äta sushi med älskling. Mycket gott! Nu ska jag krypa ihop bredvid honom i soffan med min bok och äta choklad. :)

Vad har ni andra roat er med ikväll?

Tidig morgon

Just nu fortsätter min kropp att chocka mig gång på gång.
Jag knatade upp för att gå på toa i tron att det fortfarande var mitt i natten och att jag skulle få sova några timmar till. När jag kom ut från badrummet kände jag att klockan kanske inte var mitt i natten utan mer tidig morgon så då kollade jag, 6.35 stod micron på. Kröp sedan ner i sängen igen och försökte somna om men inte då. Hostade däremot mer och mer och magen sa bestämt åt mig att den var hungrig så till slut gick jag upp och gjorde frukost istället och kröp ihop i min sköna skrivbordsfåtölj.

Här har jag nu suttit i några timmar och druckit varm saft i hopp om att lindra hostan lite. Utöver förkylningen känner jag mig faktiskt helt okej idag! Jag har hittills hunnit med att chocka både mig själv, mamma och pappa över hur min kropp beter sig annorlunda. :) Erik lär också bli förvånad när han får höra att jag varit uppe sedan halv 8 när han nu behagar vakna. :) Han har ju faktiskt bara fått träffa sjuka versionen av mig än så länge men nu verkar det vara på väg att bli ändring på den saken!

Oj vilken energi jag fått hittills bara, trots att jag är genomförkyld fortfarande! Längtar verkligen tills förkylningen går över också så jag får känna på hur det känns att faktiskt orka med lite igen. :) Ser både det ena och det andra jag vill fixa här hemma nu som har behövts göras alldeles för länge men kroppen har inte orkat. Snart är det nog dags att börja ta tag i allt sånt. :)

Sekundär binjurebarksvikt

Så löd diagnosen när min läkare ringde tidigt i eftermiddags.

Foto: 1177.se

Jag drog en suck av lättnad över att äntligen, äntligen få veta vad det är som gjort mig sjuk i så många år nu. Han kunde nu, efter att ha fått svar på andra omgången blodprover, säga med säkerhet att det inte är primär binjurebarksvikt, alltså Addisons sjukdom, utan den sekundära varianten. En av anledningarna var att min kropp fortfarande producerar aldosteron och immunförsvaret inte angripit binjurarna. Det är alltså alla astmamediciner olika läkare tryckt i mig för flera år sedan som gjort att mina binjurar slutat producera kortisol och därmed att jag successivt blivit sämre och sämre. Om binjurebarken tagit skada ordentligt eller om de kan börja producera kortisol igen kan han inte svara på utan det får framtida provtagningar och återbesök visa. Det kan i så fall ta många år om de nu överhuvudtaget börjar fungera igen.

Känns inte sådär jättekul att få veta att det indirekt är dåliga läkare som orsakat att jag fått den här sjukdomen men man får väl helt enkelt gilla läget. Det finns inte så mycket annat att göra.

Vad innebär då detta?
Jo, det blir fortsatt medicinering med hydrocortone, vilket är hydrokortisontabletter, tre gånger om dagen nu när jag är förkyld och sedan två tabletter om dagen tills vidare. Vid feber eller annan sjukdom ska jag öka dosen och vid olycksfall eller operation krävs det större mängder kortison. Vid magsjuka blir jag sjukare än andra och behöver därför snabbare till sjukhus då man inte får i sig medicinen som man ska.

Beroende på vad nästa omgång prover visar kan det bli aktuellt att börja med en låg dos levaxin också för att få styr på sköldkörtelvärdena som påverkas av att kroppen inte producerar kortisol som den ska.

Det han nu tyckte var viktigast var att jag börjat bli piggare och att jag får bättre aptit och går upp i vikt igen. Yrseln borde bli bättre av att jag går upp i vikt då det påverkar blodtrycket. Dessutom ska jag nu försöka att komma igång, bygga upp kroppen igen och börja leva.

Nu börjar alltså vägen tillbaka!

Frukosttips

Efter en skön natts sömn vaknade jag med lite energi för en gångs skull. Skuttade upp ur sängen vid 9 för att ta medicin och sedan la jag mig en stund och myste med finaste Erik som låg och sov fortfarande. Men efter en stund orkade jag inte ligga i sängen längre så jag hoppade i mjukiskläder och började fixa med frukost. Det blev en god smoothie och en stor mugg te framför datorn. Hann dessutom med att slänga in sista maskinen tvätt också som snart är klar att hängas.

Nu börjar det snart bli dags för lunch känner jag och vid 13-tiden har jag telefontid med min läkare. Ska bli spännande att se vad han säger och även få svar på lite frågor jag har.

Vad gör ni en snöig onsdag som denna? :)

Annorlunda, mindre grå dag

Idag känns annorlunda.
Allting känns inte längre lika grått och hopplöst som det gjort så länge. Saker känns lite mindre tunga och nedtryckande och jag kan faktiskt känna att jo, jag kommer att bli bra. Kanske inte idag, kanske inte imorgon eller dagen efter den men så småningom.
Trots huvudvärk, förkylning och en väldig trötthet känner jag mig ändå levande idag. Jag chockade mig själv nästan med att gå runt och sjunga för mig själv, först i duschen och sedan tillsammans med datorn när jag höll på att vika tvätt. Är det månne den rätta Anna-Maria som håller på att dyka upp igen? Den som under många år varit begravd av olika sjukdomar och elände?

Jag håller alla tummar och tår för att vinden nu ska vända och jag kan få lite medgång för omväxlings skull. Få njuta av simpla saker som att vakna utvilad och pigg på morgonen, kunna dricka te halva natten tillsammans med någon jag tycker om eller spela fiol tills fingrarna nästan blöder.

Kunna känna den där underbart pirrande känslan i hela kroppen som bara kommer av att höra en riktigt bra låt. En sådan låt som går rätt in i själ och hjärta och man vill bara sitta ner med huvudet lite på sned och le åt att allt känns så fantastiskt underbart.

Så kallad rådgivning…

Jag undrar vad syftet med en rådgivningstelefon på sjukhuset är till för egentligen. Det är nu helt uppenbart att den inte finns där för att man ska kunna ringa och fråga om råd i alla fall. Det var länge sedan jag var så arg och ledsen som idag och jag hade faktiskt lust att be människan dra åt helvete.

Okej, jag ska förklara mig lite mer. Jag vaknade som sagt mer förkyld imorse och efter att ha pratat en stund med mamma tyckte hon att jag skulle ringa till metabolmottagningen för att fråga hur jag ska göra med mediciner och allting nu när jag är sjuk och har feber. Jag muttrade lite till mamma redan då att det kändes lönlöst att ringa då sköterskan som oftast verkar svara i telefon är helt fruktansvärd att prata med och inte lyssnar på ett ord man säger.

Dock ringde jag upp och fick höra att de skulle ringa tillbaka i princip omgående, fick knappa in telefonnummer och grejer hit och dit. Omgående visade sig vara dryga halvtimmen senare och självklart var det mardrömssköterskan som ringde upp. Än en gång verkade hon missa anledningen till att jag ringde helt och hållet och det slutade bara med att jag blev fruktansvärt arg och besviken. Hon mumlade en massa om att det ju bara var en förkylning och att jag ju hade ökat cortisonet redan och det visste jag ju att man inte kunde öka hur som helst sådär. Då fräste jag faktiskt till henne, för säkert 4 gången, att jag faktiskt inte vet istortsett någonting om hur jag ska bete mig och att det är därför jag ringer men inte ens då verkade poletten ramla her hos henne.

Det slutade med att hon sa att hon kanske skulle prata med en läkare och se. När jag frågade om hon då alltså skulle ringa upp under eftermiddagen svarade hon lite luddigt något i stil med ”ja, kanske det”.
Efter det packade jag ihop mina grejer och mamma gick och mötte mig och tog hem mig, jag tänkte minsann inte utsätta mig för den där sköterskan igen, det fick mamma göra. Jag gick med tårarna rinnandes hela vägen och gormade och skrek över att allt är förjävligt och att det är helt åt helvete att de sagt åt mig att ringa om jag funderar över någonting men sedan inte har vettiga människor man kan prata med. Jag vet ju faktiskt inte någonting knappt om det här, jag kan lika gärna vara döende som på väg att bli bättre känns det som. Lite sympati kan man väl i alla fall få när man ringer och säger att man mår jättedåligt?

Om sköterskan har ringt? Nej, det har hon inte och det gör mig ännu argare.
Om jag mår bättre? Nej, jag är fortfarande arg, sur och ledsen på allting. Det enda positiva med det är att jag tror att blodtrycket stiger lite av ilskan vilket gör att det snurrar mindre så fort jag rör mig.
Om jag gillar att storma iväg från den person jag älskar mest av allt på det där sättet? Nej, det dödar mig nog mer just nu än kortisonbristen.

Feber och förkyld

God morgon!

Efter en hel del pyssel igår verkar datorn leva lite mer nu efter fabriksåterställningen. Dock har jag inte installerat någonting annat än msn på den än så länge och den har fortfarande hängt sig någon gång. Jag börjar misstänka windowsfel alternativt att det krävs bios-uppdateringar. Det blir nog till att maila affären jag köpt datorn av och kolla vad jag får och inte göra för att garantin fortfarande ska gälla.

Efter att ha känt mig väldigt varm och konstig ett bra tag igår kollade jag om jag hade någon feber och termometern visade på 38.1. Inte kul när jag har ”feberdosering” på cortisonet så nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Idag när jag precis vaknat visade en annan termometer 37.2 vilket, för kalla mig, är lite i överkant. Förkyld som tusan verkar jag hålla på att bli också, har ont i halsen, hosta och nyser.

Funderar på att ta mig till mamma och kolla med den termometern igen om jag fortfarande har feber och få lite råd om hur jag ska göra. Sköterskan på metabolmottagningen vill jag inte prata med igen, det gick knappt att få henne att förstå vad man pratade om. Får kanske bli sjukvårdsrådgivningen eller att arga mamma får ringa istället. :)

Nu är det hög tid att få i mig lite frukost, har suttit uppe i nästan två timmar då jag skulle ta medicinen vid 9 och har bland annat mailat en lärare och lite annat nödvändigt.

(Bristen på foton i inläggen nu, och på senaste tiden, beror på diverse datorstrul. Förhoppningsvis ska det bli bättre när jag får ordning på laptopen. :) )

Återupplivningsförsök på datorn

Just nu håller jag på att ta backup på alla grejer jag har på min laptop för att sedan rensa den på allt. ALLT ska bort och in ska recoveryskivorna i hopp om att datorn ska bli pigg och frisk igen av det. Jag är dock skeptisk, är rädd att det är en dålig windowsinstallation från början och då hjälper det inte att återgå till hur den var när jag köpte den. Då kommer troligen alla fel tillbaka igen tyvärr.

Pappa satt och kollade lite igår och hittade en himla massa felloggar redan från första dagen jag startade datorn och det känns ju inte helt rätt. Det kan förklara varför den aldrig fungerat ordentligt. Jag hoppas bara att det går att få ordning på den, helst vill jag slippa Windows Vista helt och köra 7 istället men jag vet inte hur det blir med garantin om jag gör det.

Inte nog med det så har min mobil strulat en himla massa nu på förmiddagen. Den vägrade låta mig läsa sms, sa bara att minnet var fullt hur jag än betedde mig. I ren desperation slet jag till slut ut batteriet och lät det ligga ute en kvart eller så och det verkar ha gjort susen för den här gången i alla fall.

Om det inte är tydligt så förtydligar jag här: Jag hatar allt som har med elektronik att göra idag!!