En dag på akuten.

Det är vad det blev igår.
När jag cyklat till skolan vid 12 tiden och skulle parkera min cykel lyckades jag på något sätt välta cykeln och jag följde med ner med en duns i marken. Jag tror att bakhjulet på något sätt låstes och att cykeln därför välte. Jag landade på högra armen och lyckades slå i vänsterhandens fingrar i styret tror jag eller om jag landade på dem. När jag tagit mig in i skolan började allt snurra och armen kändes halvt avdomnat och gjorde ont så jag satte mig ner i en trapp och smsade Johan som kom och mötte mig. Jag blev alldeles kallsvettig och det flimrade för ögonen på mig, märkte att jag inte kunde sitta på föreläsning sådär.

Ringde till pappa för att be honom komma och hämta mig och mamma svarade. Förklarade att jag ramlat och gjort mig illa och att jag trodde det var rätt illa och hon börjar ställa en massa frågor om hur. Hon insåg nog snabbt att det inte var rätt tillfälle att fråga utan hon skickade iväg pappa på en gång som satt och pratade i telefon. Johan hjälpte mig ut och frisk luft fick mig att klarna till litegrann. Men då kände jag hur ont det gjorde och nu märkte jag också att fingrarna dunkade.

Pappa kom och hämtade mig och försökte få titta på armen, jag fick inte på mig bälte eller något själv så han blev väldigt fundersam. Det slutade med att vi åkte hem till mamma och där lyckades jag med mycket hjälp få av mig tröjan så de fick se. Jag trodde att det skulle vara jätteblått och blöda eller något så jag ville inte se efter. Dock sa de att det inte syntes något annat än att det var lite svullet. De bestämde att jag behövde upp till akuten för att bli undersökt och drog ut mig till bilen igen.

Väl på akuten var det först en halvtimmes väntetid på att få anmäla sig. Efter det blev det byte av väntrum, jag slapp alla sjuka människor och fick istället sitta i ett mindre väntrum som var för ortopeden. När jag kom in dit var klockan strax efter ett och redan då var många less på att sitta och vänta där som kommit strax innan mig. Några hade varit på röntgen, andra inte. Efter någon timme kommer en tant som börjar prata med allt och alla och fråga varför folk är där. Det var två till som var oförskämt pratglada som höll på att göra mig galen. De drog värre och värre sjukhushistorier och att det var så dåligt med väntetiden och gud vet vad.

Vid fyratiden hade fortfarande inget hänt för min del. Jag skickade ut mamma för att ringa till Oskar, hans seminarie skulle vara slut då, men han svarade inte så hon ringde pappa istället. Han skulle försöka få tag på Oskar och be honom komma till sjukhuset. Efter en timme kom pappa och Oskar och de hade lite fika med sig till mig vilket jag behövde. Hade inte ätit något sedan frukost vid 9 tiden. Oskar fick även hjälpa mig att knäppa upp byxor och vakta så jag kunde gå på toaletten. Med fingrarna oanvändbara på ena handen och resten av armen på andra sidan ur funktion är det svårt att öppna dörrar och knäppa upp knappar osv. Han fick också sitta och mata mig för att jag skulle få i mig mackan han köpt och vattnet (med hallonsmak! :P)

Mamma och pappa åkte iväg för att äta middag så fick Oskar vara kvar med mig. Lagom när jag börjat få i mig lite på mackan så fick jag komma in på ett rum. Efter lite mer väntan kom en läkare in och klämde lite på handen och armen och frågade vad som hade hänt. Han trodde inte att fingret var brutet men armen var han inte säker på så det blev upp på röntgen för att kolla både fingrar och arm. Det betyder ÄNNU mer väntan fast i ytterligare ett nytt väntrum.

Efter lite förvirring med anmälan, som Oskar styrde upp genom att jaga en sjuksköterska, och att vi störde oss på killen med byxorna och tanten med handen som satt och pratade och drog den ena rövarhistorian efter den andra så fick jag komma in på röntgen. Det var inte skönt kan jag säga, att räta ut en ond arm och vinkla åt de håll som det gör mest ont.. Aj säger jag bara!
Sen blev det väntan på svar om bilderna behövde tas om eller inte. När jag kom tillbaka ut till Oskar satt mamma där också och väntade. Bilderna blev okej så då blev det ner till ortopedakutens väntrum igen för att få svar på röntgen.

Där blev vi sittandes i över en timme och Oskar började bli stressad över att inte hinna med allt plugg han hade att göra den kvällen så han åkte hem. En halvtimme efter att han åkt fick jag komma in på ett rum igen. Fick träffa en norsk läkare som sa att det inte var brutet. Troligen är det en stukning, sträckning eller något i stil med det. I fingret har jag definitivt en blodutgjutning då halva fingret idag är blått och inte går att böja på, troligen har jag det i armen också bara att det sitter längre in.

Jag kom ifrån sjukhuset vid åttatiden efter nästan 8 timmars väntande. Mamma var nöjd att jag fick veta att det inte var brutet, jag kände mig lite som en hypokondriker som åker in för minsta lilla grej. Dock har jag ruskigt ont idag också så det hade blivit till läkare idag annars om jag inte åkt dit igår och då hade jag oroat mig ett dygn extra.

Idag är jag helt slut. Jag skulle kunna somna sittandes om jag inte håller mig sysselsatt. Det krävs lite pyssel för att lyckas skriva på tangentbordet. Det blir något åt pekfingervalshållet för att underlätta för hand och arm. Bara det här har tagit mig närmare timmen att skriva.

Nu ska jag nog försöka duscha, om jag får ur hårsnodden ur håret själv. Annars väntar jag tills Oskar kommer hit efter träningen så får han hjälpa mig.
Suck, jag känner mig hjälplös just nu.

Nation och läkarbesök.

Nu ska jag snart iväg till läkaren. Jag känner mig faktiskt lite nervös, vet inte riktigt varför. Är nog lite skraj över om de hittar nåt som är fel och vad det isåfall skulle vara. Jag är jättetrött och sliten idag, blev ingen lugn hemmakväll igår som jag hade tänkt.
Då jag skrev in mig på nation igår så blev det middag på norrlands och sedan vidare till vg och gh med Anton och Richard. Oskar var iväg och tränade där mitt i men anslöt sedan igen. Efter att Oskar åkte till jobbet halv 9 imorse la jag mig och sov igen och hade jättesvårt att ta mig upp när klockan ringde vid 11. Det känns som om jag varit vaken hela natten mer eller mindre fast jag sovit som en stock.

Jag får se hur jag gör ikväll. Jessica hörde av sig och undrade om jag vill med ut ikväll. Det låter kul men känner jag mig såhär kommer jag inte att orka.

Läs även andra bloggares åsikter om Läkarbesök, Läkare, Nervös, Trött, Sliten, Hemmakväll, Nation, Norrlands, Sova, Utgång

Opunkterad cykel och film med älskling.

Nu har jag fixat lite piller för min stackars mage så förhoppningsvis ska den bättra sig under de kommande dagarna! Ändå fick jag i mig en hyfsad portion mat till middag vilket satt fint. Då, nu bråkar min mage igen.

Oskar har precis kokat upp tevatten så jag ska fixa mig en kopp te, spola näsan (vilket är guld värt när man är förkyld!) och sen ska vi krypa ner under täcket och kolla på någon film. Mitt förslag är Juno som vi (läs jag) såg på bio på luciavakan i vintras, Oskar låg i mitt knä och sov under hela den filmen.

Min cykel blev fixad av Oskar när han slutat så nu är den opunkterad igen och jag är nöjd! Nya batterier fick den i baklyset också så jag tror att den är nöjd också. :) Efter det blev det middag hos mamma och pappa och nu är vi hemma igen. Skönt att få vila lite. Jag är dödstrött ikväll.

Jag har börjat lägga upp lite bilder från resan nu, hittills en och här en till. :) Än har jag inte Photoshop på den här datorn så jag editar dem i ZoomBrowser vilket inte är det bästa direkt men det får duga.

Köksberg.

Att vara sjuk när man bor ensam för med sig mer saker än ensamhet och långtråkighet. Det blir lätt att man samlar på sig berg av disk. Och då menar jag inte några små högar utan BERG! Nu har jag diskat igenom hälften av allt, bara glasen fyllde mitt lilla diskställ! Lite hängig känner jag mig fortfarande men det verkar ändå ha vänt under natten.

Mamma tjatade iväg mig till läkare igår och det var nog den mest otrevliga läkare jag någonsin haft. Hon frågade mer eller mindre vad jag gjorde där och sa bara att hon inte kunde göra någonting. Inte ens ett blodprov tog de när jag varit jätteförkyld länge och bara blivit sämre. Nej minus i kanten till närakuten!

Skönt iallafall att jag känner mig lite piggare idag. Om vädret är på vår sida ska jag och Oskar flyga luftballong imorgon!! Ska bli riktigt spännande! Jag fick det i 20-årspresent av honom, något som han gått och retats med sedan någon månad innan jag fyllde 19!! Han gick och sa att han visste vad jag skulle få när jag fyllde 20 och att det var något jag sagt att jag gärna ville få. Jag förstår inte hur han kunde komma ihåg det för det var något jag knappt kommer ihåg att jag sagt. :) Riktigt kul ska det bli men lite pirrigt måste jag erkänna att det är!

Snuvigt och ensamt.

Just nu känns det lite ensamt att bo ensam. Nu när jag sitter och snörvlar och har ont i huvudet och halva ansiktet känns som om det ska explodera. Oskar ska sluta jobbet om en kvart ungefär. Nej han smsade precis att han är påväg hit. Skönt att få lite sällskap och slippa gå och lägga mig ensam ikväll. Har inte orkat diska eller något ikväll men det får jag ta imorgon.

Ska upp och försöka ringa till någon läkare så jag får mina bihålor undersökta. Som det känns just nu har jag dragit på mig bihåleinlammation. Inte kul när Oskar och jag ska flyga luftballong på fredag om vädret tillåter.

De senaste dagarna har jag mest tillbringat framför datorn och spelat WoW, något som Oskar är starkt skyldig till. Han fick mig att börja i vintras och det är faktiskt riktigt skoj. Roligast är det dock att spela tillsammans med honom. :)

Nu ska jag snart hoppa i säng så jag får lite sömn innan Oskars klocka går igång imorgon bitti. Imorgon gäller den även mig.

Snabbuppdatering om allt möjligt

Nu har det gått riktigt lång tid sen jag skrev något här sist. Det finns det flera orsaker till.

Strax före jul började jag gå på frigörande andning vilket har fått mig istortsett besvärsfri från astman. Det är verkligen underbart att kunna gå någonstans utan att frenetiskt klamra mig fast vid akutmedicinen.

Skolan har tagit ganska mycket tid, på både gott och ont. Jag har också spenderat mycket tid med och hos Oskar. Mycket tack vare att jag mått så mycket bättre nu.

Fram tills för lite drygt en vecka sedan. Då blev jag förkyld och nu sitter jag här och kan knappt andas och med antibiotika. Det positiva är att jag inte tror att det är astman utan ”bara” något virus/någon bakterie i lungor och luftvägar. Men nu ska jag bli frisk och sen hålla mig borta från allt som har med sjukdomar och mediciner att göra.

Jag ska ju faktiskt flytta hemifrån snart. Eller snart och snart, i juni går flyttlasset. Till en etta några kvarter bort som min älskade Oskar har hjälp mig att fixa. Nybyggt och fräscht kommer det vara och alldeles lagom för mig. Det är helt nytt för dagen och nästan ingen vet något än. Jag längtar verkligen! :)

Sen är det två dagar nu som är lite speciella. Inga stora saker men lite småmysiga för mig och Oskar. Igår var det 14 månader sedan vi träffades. Och imorgon, som ingen kan ha undgått vid det här laget, är det alla hjärtans dag.
Nu väntar jag på att han ska komma hit och att få slänga mig i hans famn igen.

Du är min älskling! :)

Det hade hon gärna fått klämma ur sig i måndags!

Att dessa rasslande och tjutande ljud från lungorna i samband med lunginflammation kan sitta i många veckor efter att bakterierna försvunnit. Att lungorna fortfarande kan vara inflammerade fast bakterierna är ihjälslagna och man därför kan låta som en gammal rostig bil i några veckor.
Alltså, ingen hög CRP idag vilket är skönt. Febern trodde han beror på inflammationen i lungor och luftvägar som fortfarande är kvar.

Lite intressant tycker jag sjukvården är när läkaren jag får komma till akut på husläkarakuten säger att en idé kan vara att åka och sätta sig på akuten och vänta för att där kunna få mer hjälp och eventuellt av en lungläkare som de kan dra dit. Nu handlar det här mer om astman och dessa andra mystiska ljud som hörs i mina luftvägar och lungor.
Idé nr två från hans sida var att försöka komma i kontakt med en privatläkare som sysslar med lungor för att på så sätt kunna få hjälp. Det är skrattretande att den vanliga sjukvården inte klarar av att hantera annat än ”normalt” sjuka personer och att läkare inom landstinget då tipsar patienter om att söka privat.

På lung verkar de också ha sjabblat bort mina prover som jag tog sist jag var där. Läkaren idag kunde inte få upp provsvaren utan det stod ”Fel provrör” där svaren skulle stå. Mystiskt.
Får se när den där tomten till läkare ringer, förhoppningsvis på tisdag då han ska ringa, om det har kommit några provsvar eller om jag får masa mig dit och ta om dem.
De ska också få fixa fram en tid där till mig och det är fort! Annars kommer de få en riktigt grinig Anna efter sig!
Nu ska jag bli frisk!

Min dag.

Idag blir det kakbak med mor min och för ovanlighetens skull en sväng iväg till husläkarakuten. Har fått feber igen och är allmänt seg och hängig vilket jag inte borde vara när jag äter antibiotika. Urk!
Vad ska det till för att denna Anna ska vara frisk?!
Mamma och pappa kom och skrämde slag på mig imorse med frukost på sängen. Har man namnsdag så har man. ;)
Jag var mitt inne i en mystisk dröm om min förra mattelärare och var allmänt förvirrad när de fick liv i mig. Frukost och ett litet paket var dock bra mycket trevligare än konstiga drömmar om den hemska människan.
I paketet fanns det ett kit med sminkgrejer för att göra ”Smokey Eyes” från i.d. med beskrivning om hur man gör och allt möjligt. Riktigt skoj att få! Nu sitter jag och funderar på om jag vågar testa det innan jag ska iväg till läkaren eller om jag kommer se för pigg ut då. :P

Först och främst ska jag få på mig lite andra kläder. Kanske något av det nya som jag köpte igår. Jag och mamma promenerade lite på stan och jag blev förälskad i en ny affär som hade både snygga och billiga kläder. Fick sex plagg för 994kr och det tycker jag är bra.

Att hoppas eller inte hoppas, det är frågan

Nu har det blivit ny layout igen. Jag är nöjd med temat med färgsättningen och sånt kommer nog finjusteras efter hand. Jag tror också att jag ska överge att ha låttitlar som rubrik till alla inlägg. Blir för bökigt i längden. Men det kommer nog ofta att slinka in en och annan låttitel och strof ändå. :)

Jag vill inte få falska förhoppningar men jag känner mig faktiskt lite piggare idag. Det tjuter och gurglar inte lika mycket när jag andas och jag är inte riktigt lika trött längre. Den där antibiotikan kanske gör susen ändå. Med tanke på att jag ska trycka i mig 40 tabletter under 10 dagar borde iallafall några bakterier dö.

Oskar har tenta idag. Älskling, om du läser det här innan du ska iväg, lycka till! Du klarar det.
Jag skulle behöva träffa honom. Få lite stöd och uppmuntran. Men jag är för stolt för att höra av mig. För stolt och för stårbar för att klara ett nej just nu. Jag har knappt hört något från honom heller. Det har säkert sin förklaring i att han har haft fullt upp. Men mina tankar skenar genast iväg, med tanke på hur vi lämnade saker i måndags.

Ain’t No Sunshine

Nu blir jag less på det här. Ska jag aldrig få vara frisk?
Igår fixade pappa en akuttid på vårdcentralen. Både han och mamma tyckte att jag hostat så illa under helgen och jag tycker att det har varit annorlunda än tidigare.
För en gångs skull tar läkaren och kollar sänka och sånt. Det har de inte gjort så ofta när jag kommit för astmabesvär. När hon sen tittar vad provsvaren visar har jag 49 i sänka. Jag tror att jag brukar ha runt 8 eller så och jag brukar aldrig ha hög sänka.
Då blev det iväg på lungröntgen igen och antibiotika. Troligen är det mykoplasma jag har, fast det inte visade något på röntgen. Det är någon bakterie som ger lung- och luftvägsinflammation så det är nåt sånt skit jag dragit på mig nu. Troligen har jag gått med det ett tag så jag lär inte smitta längre. Frågan är om mamma, pappa och Oskar fått det.

Nu hoppas jag att den här antibiotikan ska slå ihjäl alla bakterier jag har i kroppen så jag blir frisk! Och jag hoppas att gurglandet och tjutet i bröstet när jag andas också försvinner. Läkaren trodde inte att det kommer av mykoplasman men jag hoppas det. Annars är jag tillbaka där jag började.

Nej nu blir det vila igen. Jag är så fruktansvärt trött. Just nu försöker jag med att sova bort bakterierna, jag tror att det hjälper.

Something’s Going On

Igår var en gammal vän till mamma och pappa här och hälsade på. Jag mötte henne nere på stan och vi gick och kikade lite.
Det var riktigt trevligt att träffa henne igen!
Jag blir så full i skratt när jag lyssnar på henne. Hon kan prata om de mest tragiska saker och hennes sätt att prata gör att jag får bita mig i läppen för att inte börja skratta. Hon har ett så underhållande sätt att prata.

Jag pratade med Pelle igår angående projektarbetet. Vi ger upp idéen om att skriva egna låtar. För honom gick det inte bra och jag har bara fått ihop en låttext. Jag får se om jag sätter mig och skriver en melodi till den eftersom jag blev nöjd med texten.
Istället för egna låtar ska vi välja ut några andra låtar att spela in. Han hade inte någon särskilld åsikt om vilka låtar så jag har fått ganska fria händer att välja själv.
Det jag tänkt är att vi ska ändra stil på låtarna vi väljer så vi inte bara gör dåliga kopior av låtarna. Det ska bli vår egen grej av dem.
Är det någon som har tips på bra låtar?

Imorgon ska jag till lungkliniken. Nu ska de inte få sitta och låta bli att göra saker längre. Det här är ohållbart.

Oskar har fixat så vi ska ha pannkakskväll här imorgon. Det ska bli riktigt kul! Han resonerar som så, att kan inte jag komma till andra människor får andra människor komma till mig. :)
Han är underbar, min älskling!

Shooting Stars

Jag lyckades hålla mig ifrån akuten i natt genom att vara uppe och gå och dricka en massa vatten. Det plus en faslig massa bricanyl. När Oskar ringde vid 23-tiden kunde jag knappt hålla i telefonen för jag skakade så mycket.
Jag somnade nog vid 2 tiden och vaknade ungefär en gång i halvtimmen. När väckarklockan ringde 6.45 var jag, tro det eller ej, vaken. Men det var ruskigt segt att behöva gå upp och iväg till skolan för att prata med min lärare i småföretagande. Det var sista lektionen på kursen idag och jag har missat bland annat ett prov. Men hon var förstående och jag ska få göra det provet om några veckor istället när jag är frisk.

11.30 ska jag iväg till vårdcentralen igen för att få mer ventoline och atrovent så jag ska kunna andas lite bättre. Innan dess blir det en tupplur på soffan för att försöka ta igen lite missad sömn.

Ikväll kommer Julia och Martina hit och vi ska käka pizza och kolla på film. Kul att få träffa lite folk, jag blir galen av att bara sitta hemma och ha tråkigt. De har inte sett varken Cars eller Eurotrip så det blir troligen någon av dem vi ska kika på. Det är filmer som man faktiskt borde ha sett!

One Of Us Is Dying

Just nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill bara krypa i säng och få sova hela natten utan att vakna.
Det som gör det knepigt är att jag istortsett inte kan ligga ner alls. Jag är så igensvälld i luftvägarna att jag knappt kan andas då. Sitta upp går ganska bra men det gurglar och tjuter ganska så ordentligt även då. Problemet är att jag tyvärr inte är besläktad med hästrasen och kan stå eller sitta upp och sova.
Det jag nu sitter och grubblar över är om jag ska behöva åka iväg till akuten och bli fast där i timmar för att få den medicin jag vet att jag behöver. Bricanylen jag kan ta själv biter inte på det här utan jag behöver starkare medicin att inhalera tillsammans med syrgas.
Jag orkar inte bli fast på akuten halva natten. Jag behöver verkligen få sova! Men åker jag inte dit kanske det blir ytterligare en natt istortsett utan sömn.
One of us is dying
Frågan är bara om det är jag eller astman. Min röst hamnar på astman!