Dagen började vid 11-tiden när vi orkade oss upp. Då vi gjorde smoothies på blodapelsin, sorbetrester och banan som blev helt fantastiskt goda.
Efter att ha ätit lunch kröp vi ihop i soffan och tittade på Skönheten och Odjuret. Riktigt mysig film med underbar musik. :)
(Bild lånad från Imdb.com)
Efter en tur till affären kom vi hem och knaprade lite på tapenade på crostini och drack Fanta Lemon, hos oss känd som att åka på semester.
Samtidigt började vi med kvällens middag. Vispgrädde, ägg och riven ost vispas här för fullt samtidigt som…
…bacon och vitlök stektes på spisen.
Till slut rördes allting ihop och blev underbart god pasta Carbonara.
När vi ätit klart påbörjades nästa projekt: smälta smör, vispa ägg och socker…
…och smöra en form.
Vispa ner kakao, vaniljsocker, det smälta smöret och vetemjöl
In med det hela i ugnen i ca 20 minuter och ut kommer….
…vad som visade sig vara världens kladdigaste kladdkaka!
Nu ligger Erik utslagen på soffan efter all mat och jag sjönk ihop i skrivbordsstolen och har inte orkat flytta mig. :) Förutom fortsatt envis förkylning så har det verkligen varit en jättemysig alla hjärtans dag. Efter att ha smält maten en stund nu så funderar jag på att hämta ett paket Ben & Jerrys och krypa ihop i soffan framför tvn. :)
En bra avslutning på en bra dag helt enkelt och allt tack vare min underbara Erik som lyfte en annars dålig dag. <3
Jag har utan tvekan hittat min favorit i melodifestivalen i år! Kalle Moraeus och Orsa Spelmän ska självklart vinna allting! :) Svag som jag är för både Kalle, Orsa Spelmän, Dalarna och fiol så kunde det ju bara inte bli dåligt. <3
Det har blivit en väldigt lugn kväll med god middag i trevligt sällskap. Vi tittade på melodifestivalen och jag blev förskräckt att se Eric Saade gå vidare direkt! Andreas Johnson var helt okej, likaså Pauline. Men ingen var särskillt bra, förutom Kalle och Orsa Spelmän då.
Nu ska jag snart lägga mig och försöka sova. Hoppas att hostan inte håller mig vaken alltför mycket inatt.
Hoppas ni haft en trevlig lördagskväll! :)
Efter att ha vaknat med huvudvärk och fortfarande förkyld somnade jag om efter mitt morgonpiller och vaknade inte förrän Erik gick upp vid 11. Då var huvudet lite snällare så jag orkade mig upp och vi åt korv med bröd till frukost. :)
Sedan har jag spenderat eftermiddagen under filten i soffan med boken Tomorrow, when the war began av John Marsden. Kan verkligen rekommendera den serien, som består av sju böcker har jag för mig. Har läst de första 3 förut men sedan kommit av mig så i somras lånade jag alla av en kompis och nu är första snart utläst. :) Bättre sent än aldrig.
Erik sitter bredvid mig i soffan och förbarmar sig över min mobil. Den fungerar sämre och sämre men Nokia verkar inte känna för att dela med sig av uppdateringar till de med samma produktnyckel som jag har. Mycket irriterande, så nu blir det en fabriksåterställning av den i hopp om att allt funkar bättre då.
Foto från promenaden med mamma igår
Det blev ingen middag med Erik och hans kompisar ikväll. Det blev heller inte mycket uträttat på min fina att-göra-lista. Istället blev det middag med föräldrarna som kom hit med två flaskor vin och beställde pizza. Väldigt trevligt blev det med tanke på omständigheterna men i tanken är jag nog både på Norrlands och med Erik på middag.
Jag är less på att hela tiden missa allt roligt som händer. Jag vill vara frisk och pigg så jag orkar med att vara igång hela dagarna och fortfarande orka med att gå ut på kvällen. Men det kommer. Jag ska inte vara bitter nu, när det faktiskt börjar gå åt rätt håll. Nu gäller det att tänka positivt och hålla hoppet uppe. Om ett tag kommer Erik hit och kryper ner till mig i sängen och är sådär fantastiskt underbar som bara han kan vara. Då kommer allting kännas bra igen. När jag får ligga med näsan inborrad i hans hals och hans starka armar om mig kan ingenting dåligt komma ifatt mig.
Nu ska jag gå och borsta tänderna och sedan krypa ner under mitt stora, varma täcke och mysa framför tvn i väntan på Erik. Sannolikheten att jag sover som en stock när han kommer är stor men desto mysigare att vakna till lite och märka att han ligger nära då. <3
God natt på er alla. Hoppas ni haft en trevlig fredagskväll. :)
Jag är fortfarande ordentligt förkyld och har inte orkat göra något särskilt vettigt än idag. Är så trött och tjock i huvudet. Inte alls kul. Har suttit och pillat lite i photoshop under dagen. Tittat lite på tv.
Tanken är att jag ska med Erik på middag ikväll hos någon kompis till honom men jag tror att jag får hålla mig hemma istället. Kanske titta på Let’s Dance och dricka te istället så jag blir frisk snabbt. :) Kom precis på att jag köpte ett nät med blodapelsiner igår, alltid nyttigt med massa c-vitaminer när man är förkyld så jag ska nog peta i mig någon. Ska nog ta och börja med mina grapefruktkärnextraktdroppar igen också och se om jag får någon effekt av dem.
Nej, nu ska jag försöka fixa lite grejer jag tänkt på hela dagen.
- Duscha
- Vika tvätt
- Röja upp i hallen
- Städa av skrivbordet
- Kopiera över grejer från externdisken till datorn
Det får bli min att-göra-lista för resten av dagen! :)
Tog med mig kameran och mamma ut på promenad efter lunch i det fina vintervädret. :) Blev en riktigt härlig tur runt i skogen trots att det blåste väldigt kallt emellanåt. Trevligt med sällskap också. :)
Har ganska precis börjat fota i RAW och redigera och pyssla. Det är hittills väldigt intressant och skoj så det finns hopp om att det kommer mer foton på bloggen i fortsättningen. :)
Kvällen har gått åt till att äta sushi med älskling. Mycket gott! Nu ska jag krypa ihop bredvid honom i soffan med min bok och äta choklad. :)
Vad har ni andra roat er med ikväll?
Just nu fortsätter min kropp att chocka mig gång på gång.
Jag knatade upp för att gå på toa i tron att det fortfarande var mitt i natten och att jag skulle få sova några timmar till. När jag kom ut från badrummet kände jag att klockan kanske inte var mitt i natten utan mer tidig morgon så då kollade jag, 6.35 stod micron på. Kröp sedan ner i sängen igen och försökte somna om men inte då. Hostade däremot mer och mer och magen sa bestämt åt mig att den var hungrig så till slut gick jag upp och gjorde frukost istället och kröp ihop i min sköna skrivbordsfåtölj.
Här har jag nu suttit i några timmar och druckit varm saft i hopp om att lindra hostan lite. Utöver förkylningen känner jag mig faktiskt helt okej idag! Jag har hittills hunnit med att chocka både mig själv, mamma och pappa över hur min kropp beter sig annorlunda. :) Erik lär också bli förvånad när han får höra att jag varit uppe sedan halv 8 när han nu behagar vakna. :) Han har ju faktiskt bara fått träffa sjuka versionen av mig än så länge men nu verkar det vara på väg att bli ändring på den saken!
Oj vilken energi jag fått hittills bara, trots att jag är genomförkyld fortfarande! Längtar verkligen tills förkylningen går över också så jag får känna på hur det känns att faktiskt orka med lite igen. :) Ser både det ena och det andra jag vill fixa här hemma nu som har behövts göras alldeles för länge men kroppen har inte orkat. Snart är det nog dags att börja ta tag i allt sånt. :)
Efter en skön natts sömn vaknade jag med lite energi för en gångs skull. Skuttade upp ur sängen vid 9 för att ta medicin och sedan la jag mig en stund och myste med finaste Erik som låg och sov fortfarande. Men efter en stund orkade jag inte ligga i sängen längre så jag hoppade i mjukiskläder och började fixa med frukost. Det blev en god smoothie och en stor mugg te framför datorn. Hann dessutom med att slänga in sista maskinen tvätt också som snart är klar att hängas.
Nu börjar det snart bli dags för lunch känner jag och vid 13-tiden har jag telefontid med min läkare. Ska bli spännande att se vad han säger och även få svar på lite frågor jag har.
Vad gör ni en snöig onsdag som denna? :)
Jag undrar vad syftet med en rådgivningstelefon på sjukhuset är till för egentligen. Det är nu helt uppenbart att den inte finns där för att man ska kunna ringa och fråga om råd i alla fall. Det var länge sedan jag var så arg och ledsen som idag och jag hade faktiskt lust att be människan dra åt helvete.
Okej, jag ska förklara mig lite mer. Jag vaknade som sagt mer förkyld imorse och efter att ha pratat en stund med mamma tyckte hon att jag skulle ringa till metabolmottagningen för att fråga hur jag ska göra med mediciner och allting nu när jag är sjuk och har feber. Jag muttrade lite till mamma redan då att det kändes lönlöst att ringa då sköterskan som oftast verkar svara i telefon är helt fruktansvärd att prata med och inte lyssnar på ett ord man säger.
Dock ringde jag upp och fick höra att de skulle ringa tillbaka i princip omgående, fick knappa in telefonnummer och grejer hit och dit. Omgående visade sig vara dryga halvtimmen senare och självklart var det mardrömssköterskan som ringde upp. Än en gång verkade hon missa anledningen till att jag ringde helt och hållet och det slutade bara med att jag blev fruktansvärt arg och besviken. Hon mumlade en massa om att det ju bara var en förkylning och att jag ju hade ökat cortisonet redan och det visste jag ju att man inte kunde öka hur som helst sådär. Då fräste jag faktiskt till henne, för säkert 4 gången, att jag faktiskt inte vet istortsett någonting om hur jag ska bete mig och att det är därför jag ringer men inte ens då verkade poletten ramla her hos henne.
Det slutade med att hon sa att hon kanske skulle prata med en läkare och se. När jag frågade om hon då alltså skulle ringa upp under eftermiddagen svarade hon lite luddigt något i stil med ”ja, kanske det”.
Efter det packade jag ihop mina grejer och mamma gick och mötte mig och tog hem mig, jag tänkte minsann inte utsätta mig för den där sköterskan igen, det fick mamma göra. Jag gick med tårarna rinnandes hela vägen och gormade och skrek över att allt är förjävligt och att det är helt åt helvete att de sagt åt mig att ringa om jag funderar över någonting men sedan inte har vettiga människor man kan prata med. Jag vet ju faktiskt inte någonting knappt om det här, jag kan lika gärna vara döende som på väg att bli bättre känns det som. Lite sympati kan man väl i alla fall få när man ringer och säger att man mår jättedåligt?
Om sköterskan har ringt? Nej, det har hon inte och det gör mig ännu argare.
Om jag mår bättre? Nej, jag är fortfarande arg, sur och ledsen på allting. Det enda positiva med det är att jag tror att blodtrycket stiger lite av ilskan vilket gör att det snurrar mindre så fort jag rör mig.
Om jag gillar att storma iväg från den person jag älskar mest av allt på det där sättet? Nej, det dödar mig nog mer just nu än kortisonbristen.
God morgon!
Efter en hel del pyssel igår verkar datorn leva lite mer nu efter fabriksåterställningen. Dock har jag inte installerat någonting annat än msn på den än så länge och den har fortfarande hängt sig någon gång. Jag börjar misstänka windowsfel alternativt att det krävs bios-uppdateringar. Det blir nog till att maila affären jag köpt datorn av och kolla vad jag får och inte göra för att garantin fortfarande ska gälla.
Efter att ha känt mig väldigt varm och konstig ett bra tag igår kollade jag om jag hade någon feber och termometern visade på 38.1. Inte kul när jag har ”feberdosering” på cortisonet så nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Idag när jag precis vaknat visade en annan termometer 37.2 vilket, för kalla mig, är lite i överkant. Förkyld som tusan verkar jag hålla på att bli också, har ont i halsen, hosta och nyser.
Funderar på att ta mig till mamma och kolla med den termometern igen om jag fortfarande har feber och få lite råd om hur jag ska göra. Sköterskan på metabolmottagningen vill jag inte prata med igen, det gick knappt att få henne att förstå vad man pratade om. Får kanske bli sjukvårdsrådgivningen eller att arga mamma får ringa istället. :)
Nu är det hög tid att få i mig lite frukost, har suttit uppe i nästan två timmar då jag skulle ta medicinen vid 9 och har bland annat mailat en lärare och lite annat nödvändigt.
(Bristen på foton i inläggen nu, och på senaste tiden, beror på diverse datorstrul. Förhoppningsvis ska det bli bättre när jag får ordning på laptopen. :) )
…och ner som en pannkaka.
Eller vad är det man brukar säga?
Dagen började ganska bra, jag kände mig faktiskt inte helt förstörd när jag vaknade och jag åt frukost med mamma i lugn och ro. Skönt att vara hemma hos mamma och pappa ibland och bli lite ompysslad. Duschade och gjorde mig i ordning och kände mig fortfarande oförskämt pigg jämfört med tidigare dagar. Pappa körde mig först hem för att hämta grejer och sedan till pollax där lanet är som Erik är på. Då kände jag mig fortfarande helt okej, lite trött efter att ha sprungit upp och ner i trappen hemma men det funkade.
När jag kom dit åt jag och Erik lite lunch i form av fryst pasta och efter det började mina krafter dala. Trots att jag i samma veva fyllde på med mer cortison kände jag hur kroppen sakta men säkert strejkade mer och mer. När jag sedan reste mig för att gå på toa strax innan jag skulle bli hämtad kändes kroppen helt förstörd. Trodde ett tag att jag antingen skulle spy eller svimma, som tur var blev det inget av det.
Stapplade mig ut till bilen och mer eller mindre ramlade in i baksätet och ynkade till mamma och pappa att jag mådde dåligt. De såg båda lite smått skärrade ut då de inte sett mig dålig på det sättet förut, det är mest Erik som gjort det, så de undrade lite hur det var och om de kunde göra något. Lyckades på vägen hem till dem igen stappla mig upp och efter många om och men leta rätt på recoveryskivorna till min laptop som envisas med att bete sig konstigt.
Efter det ramlade jag mer eller mindre in hos mamma och pappa och sjönk ihop i en fåtölj och halvt dog. Efter att ha vilat ett tag började världen snurra lite mindre, troligen när mitt blodtryck hunnit stiga lite igen. Illamåendet har däremot inte släppt helt än och magen känns allmänt konstig. Ångrar nu att jag åt så mycket* till middag då magen nu känns tre gånger så stor som vanligt och illamåendet är värre. Middagen var å andra sidan väldigt god, räkor till förrätt och köttfärsbiffar med bacon och soltorkade tomater med gratinerat potatismos och bearnaisås till varmrätt.
Mamma och jag tittade på melodifestivalen och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över bidragen i första deltävlingen! Det var faktiskt flera bidrag som jag inte mådde illa av att höra och mina två favoriter gick vidare till Globen direkt. Tyckte det var lite synd att Anders Ekborg med sin musikallåt inte gick vidare men det var heller inte särskillt otippat.
Nu ligger jag i sängen och tittar på lite gamla HIMYM-avsnitt och ska strax sova. Kroppen känns fortfarande helt slutkörd och jag vet inte hur många gånger mamma påpekat ikväll att jag ser väldigt trött ut.
Hoppas att ni andra har haft en bättre lördagskväll än jag haft. :) God natt!
* Min aptit har, senaste månaderna framförallt, varit väldigt dålig vilket resulterat i att jag ätit mindre och mindre. Det har jag nu fått veta är symptom på binjuresvikt (Addisons sjukdom) och med medicinen börjar jag nu få lite mer aptit när jag inte mår lika illa hela tiden. Mycket middag ikväll innebar därför inte att det egentligen var enorma mängder middag men min mage är inte van vid att få så mycket vid ett och samma tillfälle då jag just nu försöker äta lite men ofta.
Efter en god middag hos föräldrarna sitter jag nu ihopkrupen i deras soffa och ska strax gå och lägga mig.
Fick god fläskfilé med ugnspotatis, sås och lingonsylt till middag vilket var jättegott och även ett glas vin. Satt länge vid matbordet och hade det trevligt med mamma och pappa, har inte varit hemma ensam sedan i julas så det är trevligt. :)
Vi har suttit och pratat lite om att jag nu fått veta vad det är för fel på mig, vilket vi faktiskt inte hunnit med i lugn och ro. De känner, precis som jag, att det är skönt att få veta vad det är som gjort att jag gått så länge och mått dåligt. De tycker också, även det precis som jag, att det är fruktansvärt att det ska ta så lång tid för dem att hitta vad det var. Men så går det kanske när man drar på sig ovanliga sjukdomar.
Pratade även lite skola, vad jag har för planer och hur det kan bli med dem nu när situationen blivit ganska annorlunda. Jag håller nog fortfarande fast vid att jag lutar åt ett byte till dv istället, tror att jag kommer trivas bättre där och jag får möjligheten till en ny start i höst då jag förhoppningsvis är på benen igen.
Imorgon ska jag ut till dv:s lokaler på ett av campusen i stan för att hälsa på Erik där han och en massa andra datavetare har lan för tillfället. De verkar ganska nyligen ha kommit igång ordentligt, lagom när jag är på väg i säng. ;) Egentligen ska jag på födelsedagsfest hos Jessica imorgon kväll men de har katt så jag vet inte om jag vågar mig ut dit med tanke på hur jag mår. Känns trist att inte kunna vara med på grund av en liten katt, men så går det när man är allergisk…
Nu ska jag dricka upp min cider och fruktsoppa och sedan krypa i säng.
Vad gör ni andra en fredagskväll som denna?
God morgon!
Efter en härlig natt och förmiddag ligger jag fortfarande i Eriks säng och myser. Fick frukost serverat vid halv 9 imorse med varm O’Boy och mackor och jag behövde inte ens ta mig ur sängen. <3 Det är lycka för en trött och sliten kropp som bara vill vila. :) Efter ytterligare några timmars sömn sedan ligger jag nu och fnissar lite åt finaste älskling som spelar Mario Kart och svär över att det inte går bra. Han är otroligt söt där han sitter och spelar så jag kan inte bli annat än varm i hjärtat av att titta på honom. <3
Jag är så tacksam över hur snäll han är mot mig när jag inte mår bra. Han gör vad som helst för att få i mig mediciner och mat och för att försöka muntra upp mig och det betyder otroligt mycket för mig. Tack vare honom så känns den här dagen inte lika motig som gårdagen.
Ska om ett tag ta mig hem till mamma och pappa för att bli lite ompysslad i helgen när Erik ska på lan. Känner mig inte riktigt trygg med att vara ensam när det av och till snurrar så i huvudet när jag reser mig. Är rädd att de ska hitta mig avsvimmad efter flera dagar eller så. Känns mycket bättre att sova hos föräldrarna då. :)
Det här har varit en riktigt usel dag. Kroppen har totalstrejkat och jag har bara känt mig nere och ledsen över alltihop.
Ska det vara så svårt att få må bra bara? Att för en gångs skull kunna orka med vad alla andra orkar och faktiskt inte krascha i säng varje kväll (förutsatt att jag överhuvudtaget kommit ur sängen).
Det enda kreativa som blivit gjort idag är att börja fräscha upp min trötta laptop men det har Erik gjort det mesta med. Jag lyckades också med konststycket att glömma bort att tens-apparaten var igång när jag skulle ta av den så jag fick en stöt. Men jag lever fortfarande och efter mycket uppmuntrande och tröst från älskling känns världen inte lika emot mig längre.
Nu ska jag borsta tänderna och krypa i säng. Har suttit i Eriks badrock i flera timmar och myst så nu är det hög tid att hoppa ner i sängen.
Nu är jag hemma hos Erik igen efter en trevlig middag med tjejerna på stan. Vi åt god mat, pratade och hade allmänt trevligt. Lite trist är det att Sara åker bort igen men hon blir inte borta mer än två månader nu så det kommer gå fort. :)
Jag åt marinerad lax med cocos- och chilisås med basmatiris vilket var jättegott. De andra åt olika grytliknande saker, kommer inte ihåg vad det hette men verkade väldigt gott i alla fall. Till efterrätt åt jag Fransk kladdkaka med punchgrädde och Sara åt saffransparfait med någon bärsås till. Riktigt gott var det! :)
Jag är jätteglad att jag orkade iväg ut, hade varit trist att missa en sån trevlig middag, framförallt när Sara nu åker bort. Jag är inte ens jättetrött nu när jag är hemma igen vilket jag är förvånad över. Tänk vad några piller extra kan göra susen ibland! Erik är alldeles chockad över skillnaden från igår! :) Bra mår jag ju fortfarande inte men det går åt rätt håll.
Snälla som de var fick jag skjuts hem med Jessica och hennes pojkvän sedan så nu är jag inne i värmen igen efter att ha stått och väntat en stund i snöstormen. :) Tror att jag ska fixa i ordning en varma koppen-soppa och sedan krypa i säng. Kanske blir till att titta lite på tv eller så innan det är dags att sova. :)
God natt :)
Vardagligt | Anna-Maria | 
14 februari 2010 22:45 | 
Kommentarer (4) 
