Idag känns annorlunda.
Allting känns inte längre lika grått och hopplöst som det gjort så länge. Saker känns lite mindre tunga och nedtryckande och jag kan faktiskt känna att jo, jag kommer att bli bra. Kanske inte idag, kanske inte imorgon eller dagen efter den men så småningom.
Trots huvudvärk, förkylning och en väldig trötthet känner jag mig ändå levande idag. Jag chockade mig själv nästan med att gå runt och sjunga för mig själv, först i duschen och sedan tillsammans med datorn när jag höll på att vika tvätt. Är det månne den rätta Anna-Maria som håller på att dyka upp igen? Den som under många år varit begravd av olika sjukdomar och elände?
Jag håller alla tummar och tår för att vinden nu ska vända och jag kan få lite medgång för omväxlings skull. Få njuta av simpla saker som att vakna utvilad och pigg på morgonen, kunna dricka te halva natten tillsammans med någon jag tycker om eller spela fiol tills fingrarna nästan blöder.
Kunna känna den där underbart pirrande känslan i hela kroppen som bara kommer av att höra en riktigt bra låt. En sådan låt som går rätt in i själ och hjärta och man vill bara sitta ner med huvudet lite på sned och le åt att allt känns så fantastiskt underbart.
Jag undrar vad syftet med en rådgivningstelefon på sjukhuset är till för egentligen. Det är nu helt uppenbart att den inte finns där för att man ska kunna ringa och fråga om råd i alla fall. Det var länge sedan jag var så arg och ledsen som idag och jag hade faktiskt lust att be människan dra åt helvete.
Okej, jag ska förklara mig lite mer. Jag vaknade som sagt mer förkyld imorse och efter att ha pratat en stund med mamma tyckte hon att jag skulle ringa till metabolmottagningen för att fråga hur jag ska göra med mediciner och allting nu när jag är sjuk och har feber. Jag muttrade lite till mamma redan då att det kändes lönlöst att ringa då sköterskan som oftast verkar svara i telefon är helt fruktansvärd att prata med och inte lyssnar på ett ord man säger.
Dock ringde jag upp och fick höra att de skulle ringa tillbaka i princip omgående, fick knappa in telefonnummer och grejer hit och dit. Omgående visade sig vara dryga halvtimmen senare och självklart var det mardrömssköterskan som ringde upp. Än en gång verkade hon missa anledningen till att jag ringde helt och hållet och det slutade bara med att jag blev fruktansvärt arg och besviken. Hon mumlade en massa om att det ju bara var en förkylning och att jag ju hade ökat cortisonet redan och det visste jag ju att man inte kunde öka hur som helst sådär. Då fräste jag faktiskt till henne, för säkert 4 gången, att jag faktiskt inte vet istortsett någonting om hur jag ska bete mig och att det är därför jag ringer men inte ens då verkade poletten ramla her hos henne.
Det slutade med att hon sa att hon kanske skulle prata med en läkare och se. När jag frågade om hon då alltså skulle ringa upp under eftermiddagen svarade hon lite luddigt något i stil med ”ja, kanske det”.
Efter det packade jag ihop mina grejer och mamma gick och mötte mig och tog hem mig, jag tänkte minsann inte utsätta mig för den där sköterskan igen, det fick mamma göra. Jag gick med tårarna rinnandes hela vägen och gormade och skrek över att allt är förjävligt och att det är helt åt helvete att de sagt åt mig att ringa om jag funderar över någonting men sedan inte har vettiga människor man kan prata med. Jag vet ju faktiskt inte någonting knappt om det här, jag kan lika gärna vara döende som på väg att bli bättre känns det som. Lite sympati kan man väl i alla fall få när man ringer och säger att man mår jättedåligt?
Om sköterskan har ringt? Nej, det har hon inte och det gör mig ännu argare.
Om jag mår bättre? Nej, jag är fortfarande arg, sur och ledsen på allting. Det enda positiva med det är att jag tror att blodtrycket stiger lite av ilskan vilket gör att det snurrar mindre så fort jag rör mig.
Om jag gillar att storma iväg från den person jag älskar mest av allt på det där sättet? Nej, det dödar mig nog mer just nu än kortisonbristen.
God morgon!
Efter en hel del pyssel igår verkar datorn leva lite mer nu efter fabriksåterställningen. Dock har jag inte installerat någonting annat än msn på den än så länge och den har fortfarande hängt sig någon gång. Jag börjar misstänka windowsfel alternativt att det krävs bios-uppdateringar. Det blir nog till att maila affären jag köpt datorn av och kolla vad jag får och inte göra för att garantin fortfarande ska gälla.
Efter att ha känt mig väldigt varm och konstig ett bra tag igår kollade jag om jag hade någon feber och termometern visade på 38.1. Inte kul när jag har ”feberdosering” på cortisonet så nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Idag när jag precis vaknat visade en annan termometer 37.2 vilket, för kalla mig, är lite i överkant. Förkyld som tusan verkar jag hålla på att bli också, har ont i halsen, hosta och nyser.
Funderar på att ta mig till mamma och kolla med den termometern igen om jag fortfarande har feber och få lite råd om hur jag ska göra. Sköterskan på metabolmottagningen vill jag inte prata med igen, det gick knappt att få henne att förstå vad man pratade om. Får kanske bli sjukvårdsrådgivningen eller att arga mamma får ringa istället. :)
Nu är det hög tid att få i mig lite frukost, har suttit uppe i nästan två timmar då jag skulle ta medicinen vid 9 och har bland annat mailat en lärare och lite annat nödvändigt.
(Bristen på foton i inläggen nu, och på senaste tiden, beror på diverse datorstrul. Förhoppningsvis ska det bli bättre när jag får ordning på laptopen. :) )
Just nu håller jag på att ta backup på alla grejer jag har på min laptop för att sedan rensa den på allt. ALLT ska bort och in ska recoveryskivorna i hopp om att datorn ska bli pigg och frisk igen av det. Jag är dock skeptisk, är rädd att det är en dålig windowsinstallation från början och då hjälper det inte att återgå till hur den var när jag köpte den. Då kommer troligen alla fel tillbaka igen tyvärr.
Pappa satt och kollade lite igår och hittade en himla massa felloggar redan från första dagen jag startade datorn och det känns ju inte helt rätt. Det kan förklara varför den aldrig fungerat ordentligt. Jag hoppas bara att det går att få ordning på den, helst vill jag slippa Windows Vista helt och köra 7 istället men jag vet inte hur det blir med garantin om jag gör det.
Inte nog med det så har min mobil strulat en himla massa nu på förmiddagen. Den vägrade låta mig läsa sms, sa bara att minnet var fullt hur jag än betedde mig. I ren desperation slet jag till slut ut batteriet och lät det ligga ute en kvart eller så och det verkar ha gjort susen för den här gången i alla fall.
Om det inte är tydligt så förtydligar jag här: Jag hatar allt som har med elektronik att göra idag!!
…och ner som en pannkaka.
Eller vad är det man brukar säga?
Dagen började ganska bra, jag kände mig faktiskt inte helt förstörd när jag vaknade och jag åt frukost med mamma i lugn och ro. Skönt att vara hemma hos mamma och pappa ibland och bli lite ompysslad. Duschade och gjorde mig i ordning och kände mig fortfarande oförskämt pigg jämfört med tidigare dagar. Pappa körde mig först hem för att hämta grejer och sedan till pollax där lanet är som Erik är på. Då kände jag mig fortfarande helt okej, lite trött efter att ha sprungit upp och ner i trappen hemma men det funkade.
När jag kom dit åt jag och Erik lite lunch i form av fryst pasta och efter det började mina krafter dala. Trots att jag i samma veva fyllde på med mer cortison kände jag hur kroppen sakta men säkert strejkade mer och mer. När jag sedan reste mig för att gå på toa strax innan jag skulle bli hämtad kändes kroppen helt förstörd. Trodde ett tag att jag antingen skulle spy eller svimma, som tur var blev det inget av det.
Stapplade mig ut till bilen och mer eller mindre ramlade in i baksätet och ynkade till mamma och pappa att jag mådde dåligt. De såg båda lite smått skärrade ut då de inte sett mig dålig på det sättet förut, det är mest Erik som gjort det, så de undrade lite hur det var och om de kunde göra något. Lyckades på vägen hem till dem igen stappla mig upp och efter många om och men leta rätt på recoveryskivorna till min laptop som envisas med att bete sig konstigt.
Efter det ramlade jag mer eller mindre in hos mamma och pappa och sjönk ihop i en fåtölj och halvt dog. Efter att ha vilat ett tag började världen snurra lite mindre, troligen när mitt blodtryck hunnit stiga lite igen. Illamåendet har däremot inte släppt helt än och magen känns allmänt konstig. Ångrar nu att jag åt så mycket* till middag då magen nu känns tre gånger så stor som vanligt och illamåendet är värre. Middagen var å andra sidan väldigt god, räkor till förrätt och köttfärsbiffar med bacon och soltorkade tomater med gratinerat potatismos och bearnaisås till varmrätt.
Mamma och jag tittade på melodifestivalen och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över bidragen i första deltävlingen! Det var faktiskt flera bidrag som jag inte mådde illa av att höra och mina två favoriter gick vidare till Globen direkt. Tyckte det var lite synd att Anders Ekborg med sin musikallåt inte gick vidare men det var heller inte särskillt otippat.
Nu ligger jag i sängen och tittar på lite gamla HIMYM-avsnitt och ska strax sova. Kroppen känns fortfarande helt slutkörd och jag vet inte hur många gånger mamma påpekat ikväll att jag ser väldigt trött ut.
Hoppas att ni andra har haft en bättre lördagskväll än jag haft. :) God natt!
* Min aptit har, senaste månaderna framförallt, varit väldigt dålig vilket resulterat i att jag ätit mindre och mindre. Det har jag nu fått veta är symptom på binjuresvikt (Addisons sjukdom) och med medicinen börjar jag nu få lite mer aptit när jag inte mår lika illa hela tiden. Mycket middag ikväll innebar därför inte att det egentligen var enorma mängder middag men min mage är inte van vid att få så mycket vid ett och samma tillfälle då jag just nu försöker äta lite men ofta.
Efter en god middag hos föräldrarna sitter jag nu ihopkrupen i deras soffa och ska strax gå och lägga mig.
Fick god fläskfilé med ugnspotatis, sås och lingonsylt till middag vilket var jättegott och även ett glas vin. Satt länge vid matbordet och hade det trevligt med mamma och pappa, har inte varit hemma ensam sedan i julas så det är trevligt. :)
Vi har suttit och pratat lite om att jag nu fått veta vad det är för fel på mig, vilket vi faktiskt inte hunnit med i lugn och ro. De känner, precis som jag, att det är skönt att få veta vad det är som gjort att jag gått så länge och mått dåligt. De tycker också, även det precis som jag, att det är fruktansvärt att det ska ta så lång tid för dem att hitta vad det var. Men så går det kanske när man drar på sig ovanliga sjukdomar.
Pratade även lite skola, vad jag har för planer och hur det kan bli med dem nu när situationen blivit ganska annorlunda. Jag håller nog fortfarande fast vid att jag lutar åt ett byte till dv istället, tror att jag kommer trivas bättre där och jag får möjligheten till en ny start i höst då jag förhoppningsvis är på benen igen.
Imorgon ska jag ut till dv:s lokaler på ett av campusen i stan för att hälsa på Erik där han och en massa andra datavetare har lan för tillfället. De verkar ganska nyligen ha kommit igång ordentligt, lagom när jag är på väg i säng. ;) Egentligen ska jag på födelsedagsfest hos Jessica imorgon kväll men de har katt så jag vet inte om jag vågar mig ut dit med tanke på hur jag mår. Känns trist att inte kunna vara med på grund av en liten katt, men så går det när man är allergisk…
Nu ska jag dricka upp min cider och fruktsoppa och sedan krypa i säng.
Vad gör ni andra en fredagskväll som denna?
God morgon!
Efter en härlig natt och förmiddag ligger jag fortfarande i Eriks säng och myser. Fick frukost serverat vid halv 9 imorse med varm O’Boy och mackor och jag behövde inte ens ta mig ur sängen. <3 Det är lycka för en trött och sliten kropp som bara vill vila. :) Efter ytterligare några timmars sömn sedan ligger jag nu och fnissar lite åt finaste älskling som spelar Mario Kart och svär över att det inte går bra. Han är otroligt söt där han sitter och spelar så jag kan inte bli annat än varm i hjärtat av att titta på honom. <3
Jag är så tacksam över hur snäll han är mot mig när jag inte mår bra. Han gör vad som helst för att få i mig mediciner och mat och för att försöka muntra upp mig och det betyder otroligt mycket för mig. Tack vare honom så känns den här dagen inte lika motig som gårdagen.
Ska om ett tag ta mig hem till mamma och pappa för att bli lite ompysslad i helgen när Erik ska på lan. Känner mig inte riktigt trygg med att vara ensam när det av och till snurrar så i huvudet när jag reser mig. Är rädd att de ska hitta mig avsvimmad efter flera dagar eller så. Känns mycket bättre att sova hos föräldrarna då. :)
Det här har varit en riktigt usel dag. Kroppen har totalstrejkat och jag har bara känt mig nere och ledsen över alltihop.
Ska det vara så svårt att få må bra bara? Att för en gångs skull kunna orka med vad alla andra orkar och faktiskt inte krascha i säng varje kväll (förutsatt att jag överhuvudtaget kommit ur sängen).
Det enda kreativa som blivit gjort idag är att börja fräscha upp min trötta laptop men det har Erik gjort det mesta med. Jag lyckades också med konststycket att glömma bort att tens-apparaten var igång när jag skulle ta av den så jag fick en stöt. Men jag lever fortfarande och efter mycket uppmuntrande och tröst från älskling känns världen inte lika emot mig längre.
Nu ska jag borsta tänderna och krypa i säng. Har suttit i Eriks badrock i flera timmar och myst så nu är det hög tid att hoppa ner i sängen.
Nu är jag hemma hos Erik igen efter en trevlig middag med tjejerna på stan. Vi åt god mat, pratade och hade allmänt trevligt. Lite trist är det att Sara åker bort igen men hon blir inte borta mer än två månader nu så det kommer gå fort. :)
Jag åt marinerad lax med cocos- och chilisås med basmatiris vilket var jättegott. De andra åt olika grytliknande saker, kommer inte ihåg vad det hette men verkade väldigt gott i alla fall. Till efterrätt åt jag Fransk kladdkaka med punchgrädde och Sara åt saffransparfait med någon bärsås till. Riktigt gott var det! :)
Jag är jätteglad att jag orkade iväg ut, hade varit trist att missa en sån trevlig middag, framförallt när Sara nu åker bort. Jag är inte ens jättetrött nu när jag är hemma igen vilket jag är förvånad över. Tänk vad några piller extra kan göra susen ibland! Erik är alldeles chockad över skillnaden från igår! :) Bra mår jag ju fortfarande inte men det går åt rätt håll.
Snälla som de var fick jag skjuts hem med Jessica och hennes pojkvän sedan så nu är jag inne i värmen igen efter att ha stått och väntat en stund i snöstormen. :) Tror att jag ska fixa i ordning en varma koppen-soppa och sedan krypa i säng. Kanske blir till att titta lite på tv eller så innan det är dags att sova. :)
God natt :)
Det är otroligt vad två tabletter cortison extra om dagen kan göra stor skillnad!
Jag känner mig faktiskt piggare idag efter att jag tog tre tabletter igår och det känns som att kroppen fått lite mer ork igen. Eller, jag ligger inte bara i en hög på sängen i alla fall och jag hoppas kunna orka med middag ikväll med tjejerna om pappa skjutsar mig. Det är framsteg med tanke på att jag bara låg i en hög nästan hela dagen igår.
Nu är det dags för frukost, trots att jag faktiskt varit vaken i några timmar nu. Det blev ett långt försök till att få upp finaste ur sängen i morse och iväg till skolan men istället fick det bli till att plugga hemma. Och det ska jag försöka se till att han gör också! :)
Jag ska ta det ganska lugnt idag också så jag orkar iväg ikväll. Sara åker iväg bort i två månader så vi ska ha lite avskedsmiddag för henne ikväll. Ska prova det nya schampot och balsamet som mamma köpte till mig igår också. :) Och försöka få lite plugg gjort också om krafterna räcker till.
Jag har hittat en helt ny tjusning med livet. Saltlakrits, speciellt de där salta lakritsfiskarna som man kan köpa i lösvikt, och det är SÅ gott! Popcorn är något jag också är konstant sugen på nu mera. Märker ni temat med det jag är sugen på?
Jag ska förklara: Min kropp producerar som sagt inte kortison som den ska vilket tyder på att binjurarna inte fungerar ordentligt. Något som går hand i hand med kortisonbrist är aldosteronbrist vilket gör att man får fel på salthalten och vätskebalansen i kroppen. Det gör att man får ett extremt saltsug i samband med sjukdomen och med mitt låga blodtryck så ska jag, tro det eller ej, äta så mycket salt att det är gott och jag är ”nöjd”. Alltså på samma sätt som vilken annan vanlig människa bara det att jag alltid vill ha mer salt just nu.
Därifrån kommer då mitt extrema saltsug just nu. Mamma har länge påpekat att jag saltar så mycket på maten och nu har jag fått förklaringen till varför och att det snarare är bra för min kropp att äta mer salt.
Dagen har spenderats med att försöka få klarhet i hur jag ska göra med mina tabletter nu när jag mår så mycket sämre. Har pratat med den sämsta sköterskan i stan tror jag som jag först inte fick något vettigt ur alls. Riktigt irriterad blev jag och Erik undrade vad det var för konstig människa som jag pratade med då jag upprepade allt jag sa ungefär 4 gånger. Under tiden mamma var här och fikade så ringde sköterskan upp igen. Då hade hon pratat med en läkare som tyckte att jag skulle höja dosen med tanke på hur dåligt jag mår och nu, två tabletter senare, känner jag mig faktiskt inte lika död längre!
Om det ändå kunde vara så lätt att jag bara får börja med alla dessa piller på en gång så jag kan få må bra snart!
Vissa dagar orkar man bara inte med. Dagar då ingenting blir som man tänkt sig och man får planera om precis allting.
Det här är en sån dag då jag knappt orkat ur sängen överhuvudtaget. Kroppen totalstrejkar, min gissning är av kortisonbristen men det kan även vara spänningshuvudvärk. Jag har sovit halva dagen och andra halvan har jag spenderat framför tvn. Jag hoppas att jag blir ordentligt mycket piggare snart av medicinen för jag börjar bli less på att alltid må dåligt.
Men jag tror att medicinen i alla fall har effekt på värken i magen för den har varit bättre sedan i onsdags. Sjukgymnasten jag går hos sa att om man har brist på kortison så är man mer smärtkänslig så det kan förklara varför magen varit så elak. Att den dessutom varit bättre sedan jag började med kortisontabletterna gör det ju ännu tydligare att det faktiskt verkar hänga ihop.
På eftermiddagen kollade vi på This is it vilket var en riktigt bra film. Michael Jackson har gjort riktigt många bra låtar och att han verkar ha varit lite av ett musikaliskt geni blir ganska uppenbart när man ser honom under repetitionerna.
Igår var ingen höjdardag. Vaknade tidigt av att jag drömde den värsta mardröm jag någonsin varit med om tror jag. Har aldrig drömt något som känts så verkligt. Usch och fy! Den där känslan satt i hela dagen, inte förrän framåt kvällen började jag känna mig bättre.
Sedan jag började med medicinen i onsdags efter läkarbesöket har jag börjat känna mig annorlunda. Känner mig inte lika fruktansvärt trött längre och har lite lättare att koncentrera mig. Framförallt börjar jag känna mig hungrig på ett annat sätt nu än jag gjort på många år! Dock blir det lite konflikt nästan då jag känner mig lite piggare men samtidigt är fruktansvärt trött och sliten.
Idag har Erik och jag haft en riktig göra-ingenting-dag. Började med hemmagjord smoothie till frukost och kikade på Americas Best Dance Crew och spelade lite Sims 3. Efter att ha knatat iväg och köpt sushi fick vi skjuts till Erik med mamma och pappa som ändå var ute med bilen. Så det blev sushi och rött vin till middag och sedan har jag suttit och spelat lite Sims 3 och Mario Kart Wii. Nu är det snart dags att sova, föreläsning kl 8 är det som gäller imorgon om min slitna kropp orkar med det.
Efter onsdagens läkarbesök med allt det innebar att ta in och bearbeta kände jag mig inte helt på topp igår. För att muntra upp mig tog Erik och jag en promenad ner på stan och köpte en box rött vin och gick sedan till Ica för att handla middagsmat. Det resulterade i den här mastodontmiddagen som blev helt fantastiskt mysig. :)
Grekiskt lantbröd med hemmagjord tzatziki och oliver
Gott att äta och dricka innan vi orkade börja med maten
Tända ljus…
Sallad med fetaost och oliver
Stekt fläskfilé, bulgur, tzatziki och sallad. Helt fantastiskt god middag med underbart sällskap
Efter en den middagen och det fantastiska sällskapet mådde jag bättre och somnade gott i famnen på världens finaste. <3
Här har jag spenderat större delen av kvällen, i mitt hörn av soffan med datorn. Lyckades även somna i Eriks knä efter middagen och har inte riktigt koll på hur länge jag sov. Sedan dess har jag känt mig en aning groggy så nu ska jag ta rätt på tvätten som jag har i tvättmaskinen/torktumlaren och sen krypa i säng.
Kroppen har inte varit riktigt på min sida idag men jag har ändå lyckats få en del gjort, det mesta tack vare Erik. Allt julpynt är nu nerplockat och kartongerna nerburna i källaren. Jag har fått två maskiner tvätt klara också vilket känns skönt. :)
