Så kallad rådgivning…

Jag undrar vad syftet med en rådgivningstelefon på sjukhuset är till för egentligen. Det är nu helt uppenbart att den inte finns där för att man ska kunna ringa och fråga om råd i alla fall. Det var länge sedan jag var så arg och ledsen som idag och jag hade faktiskt lust att be människan dra åt helvete.

Okej, jag ska förklara mig lite mer. Jag vaknade som sagt mer förkyld imorse och efter att ha pratat en stund med mamma tyckte hon att jag skulle ringa till metabolmottagningen för att fråga hur jag ska göra med mediciner och allting nu när jag är sjuk och har feber. Jag muttrade lite till mamma redan då att det kändes lönlöst att ringa då sköterskan som oftast verkar svara i telefon är helt fruktansvärd att prata med och inte lyssnar på ett ord man säger.

Dock ringde jag upp och fick höra att de skulle ringa tillbaka i princip omgående, fick knappa in telefonnummer och grejer hit och dit. Omgående visade sig vara dryga halvtimmen senare och självklart var det mardrömssköterskan som ringde upp. Än en gång verkade hon missa anledningen till att jag ringde helt och hållet och det slutade bara med att jag blev fruktansvärt arg och besviken. Hon mumlade en massa om att det ju bara var en förkylning och att jag ju hade ökat cortisonet redan och det visste jag ju att man inte kunde öka hur som helst sådär. Då fräste jag faktiskt till henne, för säkert 4 gången, att jag faktiskt inte vet istortsett någonting om hur jag ska bete mig och att det är därför jag ringer men inte ens då verkade poletten ramla her hos henne.

Det slutade med att hon sa att hon kanske skulle prata med en läkare och se. När jag frågade om hon då alltså skulle ringa upp under eftermiddagen svarade hon lite luddigt något i stil med ”ja, kanske det”.
Efter det packade jag ihop mina grejer och mamma gick och mötte mig och tog hem mig, jag tänkte minsann inte utsätta mig för den där sköterskan igen, det fick mamma göra. Jag gick med tårarna rinnandes hela vägen och gormade och skrek över att allt är förjävligt och att det är helt åt helvete att de sagt åt mig att ringa om jag funderar över någonting men sedan inte har vettiga människor man kan prata med. Jag vet ju faktiskt inte någonting knappt om det här, jag kan lika gärna vara döende som på väg att bli bättre känns det som. Lite sympati kan man väl i alla fall få när man ringer och säger att man mår jättedåligt?

Om sköterskan har ringt? Nej, det har hon inte och det gör mig ännu argare.
Om jag mår bättre? Nej, jag är fortfarande arg, sur och ledsen på allting. Det enda positiva med det är att jag tror att blodtrycket stiger lite av ilskan vilket gör att det snurrar mindre så fort jag rör mig.
Om jag gillar att storma iväg från den person jag älskar mest av allt på det där sättet? Nej, det dödar mig nog mer just nu än kortisonbristen.

Frustration på hög nivå!

Jag blir så frustrerad!
I en månad nu har jag försökt ha en dialog med Adobes tekniska support angående att jag inte får Photoshop Elements 6.0 att fungera på min nya laptop. Försökt är ordet.

Första gången fick jag ett svar från kundtjänst att det där inte var ett ärende för dem utan jag fick höra av mig till teknisk support. De hade då vidarebefodrat mitt ”case” på deras supportsida men ”glömt” att lägga till all relevant information om vad jag har för problem. Ska också tillägga att jag var 100% säker på att det var teknisk support jag mailade från början.

När jag väl fått iväg relevant information till rätt ställe dröjde det över två veckor innan jag fick något svar. Det står att de ska återkomma inom ”24 business hours” vilket det ju inte blev. Då fick jag bara en fråga tillbaka om jag får upp något felmeddelande. Jag har då skrivit väldigt utförligt om vad som händer, eller i det här fallet var som inte händer, och vad jag gjort för att försöka lösa det.

Andra gången fick jag en fråga tillbaka igen, flera dagar senare. Den här gången om jag har 32bit eller 64bit operativsystem vilket jag också svarade på omgående.

Idag fick jag svaret att jag skulle titta igenom det som står på den här sidan och följa alla tjugo steg och det skulle säkert lösa problemet. Speciellt nr 10 trodde han skulle kunna hjälpa mig, att stänga av UAC vilket är en slags användarkontrollsgrej i Vista. Grejen är att det är det första jag gör med en Vistadator som hamnar i händerna på mig för att jag blir vansinnig på alla popuprutor som kommer hela tiden. Alltså löser inte det problemet.
Andra förslag på hur det skulle lösas var att defragmentera hårddiskarna och sådanna saker som jag vägrar att göra på min (nästan) sprillans nya dator. Det ska inte behövas!

Jag blir så less! Jag ska strax skicka ett argt svar tillbaka att jag gjort 90% av allt som står i listan redan och de saker som är kvar vägrar jag att göra då jag har en ny dator.
Först behöver jag avreagera mig lite bara.

Grrrrrrrrrr!