Det här är vad jag ser när jag tittar ut genom fönstret hos Erik. Snö överallt och ännu mer fortsätter det att komma. Helt galet mycket snö är det, tror inte jag sett så mycket snö någon gång förut, stadsbo som jag är. Jag är glad att jag inte har någon särskild tid att passa idag, vill inte tänka på hur det är att åka buss i det här vädret!
Erik gick till skolan för några timmar sedan och jag har tittat lite på tv och ätit frukost i lugn och ro. Ska nu göra mig klar och gå hem till mamma och äta lunch. Få lite sällskap och tidsfördriv. Skönt att komma ut lite också och framförallt våga mig iväg själv även om det inte är så långt. Just nu är varje framsteg ett framsteg, hur stort ellet litet det än är. Magen har varit lite envis igen i några dagar, det känns som att det är endometrioset som spökar lite men det kan ju hänga ihop med allt annat också.
På det stora hela går det ändå åt rätt håll även om det känns motigt emellanåt.
Idag har varit en dålig dag.
Det blev ingen tenta utan en dag i sängen/på soffan istället. Det enda produktiva jag gjort är att laga mat till Erik och mig ikväll. En stor, maffig köttfärssoppa blev det som blev riktigt god. Det är dels magen som bråkar, som vanligt, och sen förkylning. Dessutom har jag spänningshuvudvärk som inte gör allt annat bättre direkt.
Nu har jag tagit piller, var över 1½ vecka sedan sist och det var när jag mådde jättedåligt, och jag mår lite konstigt igen. Vet inte om det är av trötthet, oro över att jag SKA må dåligt igen eller om jag helt enkelt mår dåligt som jag gjort hela dagen. Jag har en tendens att bli lite nojig för småsaker, som att jag tex mådde jätteilla sist jag tog tabletter så då tror jag att jag ska göra det igen. Men det återstår ju helt enkelt att se hur jag blir av dem den här gången och Erik har lovat att ta hand om mig om jag mot förmodan skulle må lika dåligt igen.
Jag känner mig faktiskt inte lika orolig som jag brukar göra över liknande saker. Han har en bra inverkan på mig, framförallt när jag mår dåligt för jag vet att han tar hand om mig om jag inte kan ta hand om mig själv och att han faktiskt gillar att ta hand om mig. Självklart vill han ju att jag ska må bra men om jag nu inte gör det så gör han nästan vad som helst för att jag ska må bättre.
Mår jag illa hämtar han en hink åt mig och klappar mig på ryggen tills det gått över. Har jag ont i magen tvingar han i mig mediciner och värmer vetepåse åt mig och ligger och skriker elakheter till min mage i hopp om att den ska bli snällare igen. Är jag ledsen över någonting eller orolig så lyssnar han och kommer med olika förslag på att lösa det hela tills jag blir glad igen. Kan jag inte bestämma mig för vad jag vill göra, vilket ganska ofta händer när jag mår dåligt, så bestämmer han åt mig så jag slipper.
Han är helt enkelt helt fantastiskt snäll och bra på alla sätt. Jag är så otroligt glad över att jag träffat honom och att alla små detaljer faktiskt som gjorde att vi träffades då i oktober på båten.
Jag älskar dig, finaste Tox! <3
Nu ska jag krypa i säng och hoppas på att illamåendet enbart är av trötthet och att jag kan somna snart och sova hela natten.
God fortsättning!
Nu har det blivit riktigt dåligt med bloggande senaste veckan. Resan till Karlsad gick alldeles utmärkt och jag var precis påväg att publicera ett blogginlägg när jag nästan var framme när datorn fick för sig att dö. Passande!
Erik stod där så fint och väntade på mig när jag kom från tåget och oj vad härligt det var att få slänga mig i hans famn igen efter alltför lång tid ifrån varann!
Dagarna i Karlstad rullade på fort och det blev mycket god mat och gott fika tillsammans med Eriks familj. Mycket trevligt!
På nyårsafton bar det sedan hemåt igen efter en natt då jag inte sovit någonting nästan, troligen biverkning från mediciner mot magen, så jag mådde minst sagt dåligt. Sov istortsett hela tågresan men kände mig fortfarande spyfärdig av trötthet. Slutade med att jag kom hem till mamma och pappa vid halv fyra-tiden och kraschade i säng och sov tills Erik kom dit och väckte mig.
Sedan blev det middag med föräldrarna, moster och morbror vilket var mycket trevligt och lagom ansträngande för min trötta kropp. Vid tolvslaget stod vi ute på terassen och tittade på fina fyrverkerier och drack skumpa.
Trist nog lyckades vi få med oss någon Karlstad-förkylning för vi är båda sjuka nu, självklart är jag sämst. Det är inte förrän idag jag mått riktigt dåligt. Eller, det började igår egentligen då magen, som ändå varit bättre i några veckor, fick för sig att göra ordentligt ont igen. Som ett paket på posten kom såklart spänningshuvudvärken idag och satt i ordentligt redan när jag vaknade.
Oj vad sjuk jag kände mig. Huvudet, axlarna och nacken dunkade, ögonen gick knappt att hålla öppna, magen gjorde såklart också ont, förkylningen sitter i fortfarande och som grädden på moset mådde jag rejält illa också. Erik gjorde sitt bästa för att försöka få i mig panodil, nyponsoppa och grejer men jag fick inte i mig mer än några munnar. Tur var kanske det för efter att ha suttit och ynkat över att det kändes som att jag skulle kräkas en bra stund (jag trodde det var stress eller oro) fick jag slänga mig efter hinken som Erik taktiskt placerat strax bredvid mig.
Efter det mådde jag dock bättre, eller mindre dåligt är kanske bättre ordval. Det är inte förrän nu ikväll som jag faktiskt börjat leva lite igen. Låg i sängen tills strax efter 18-tiden ikväll, det är inte ofta det händer. Tur att det gick en Star Warsfilm på tv som kunde underhålla mig lite. :)
Mamma lyckades få tag på någon barnmorska på endometriosmottagningen som ringde upp mig på eftermiddagen och jag har nu fått en tid om en vecka hos samma läkare jag var till sist. Känns bra att kunna diskutera lite om värk och mediciner med mera.
Nu mår jag som sagt bättre och har lyckats få i mig lite middag och funderar på att göra mig en kopp kamomillte innan det är dags att krypa i säng. Planen var egentligen att vi skulle hem till mig idag men det har inte ens diskuterats. Tur att Erik är så snäll och pysslar om mig. <3 Vet inte vad jag skulle göra utan honom!
Aj.
Det är egentligen allt jag får ur mig för tillfället. Magen gör jävulskt ont ikväll och blir inte bättre av medicinerna. Har nu stoppat i mig allt jag får/kan ta och det är fortfarande bara en aning mindre illa. Varvar konstant med vetepåse och isklamp som jag fått tips om av läkare men även det hjälper bara måttligt. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om inte Erik var här ikväll. Han är helt fantastisk när jag mår dåligt. Nej, nu ljuger jag. Han är alltid fantastisk men han är så omtänksam när jag mår dåligt så jag blir alldeles varm i kroppen. <3
Nu ska jag nog krascha i soffan bredvid honom igen och hoppas att magen ger sig snart så jag får sova. Annars kanske det får bli akuten om det inte blir bättre. Jag orkar inte med denna värk länge till.
Gäsp.
Något annat vet jag inte om jag kan få fram än. Har knappt sovit något inatt, mestadels på grund av den där jäkla magen som bara bråkar för mig. Jag blir så less. Orkar inte med denna värk längre, det tär alldeles för mycket på hela mig. Allra minst på mitt humör.
Jag känner mig bara hemsk och dålig av att aldrig få må bra. Mitt dåliga humör gör att jag egentligen bara vill stänga in mig och isolera mig från allt och alla så folk inte ska behöva bli lidande av att jag mår dåligt. Jag är inte ute efter medlidande, jag vill ha en lösning. Det kan inte vara så jäkligt att man ska behöva må såhär resten av sitt (fertila) liv. En så vanlig sjukdom och ändå finns det inget botemedel eller ens något som gör alla besvärsfria.
Om några timmar måste jag iväg och plugga med kursare. Något jäkla projekt vi måste fixa med. Tills dess ska jag försöka sova lite mer så jag förhoppningsvis inte är helt död. Fast å andra sidan kanske de tycker synd om mig då och skickar hem mig…
Senaste veckan har inte endometrioset varit snällt mot mig. Vissa dagar har jag haft så ont att jag inte vetat vart jag ska ta vägen och det har hållit i sig alldeles för länge. Jag vet inte hur jag skulle orkat med de nätter jag legat och vridit och vänt mig av smärtan utan Erik som varit där och torkat tårar, kramat och pysslat om.
Han är verkligen en ängel när det gäller att stå ut med mig och pyssla om mig när jag mår dåligt. Jag tror inte att han förstår riktigt hur mycket det betyder för mig. Han kommer med mediciner, hjälper mig till toaletten, masserar min rygg, kokar te åt mig, klappar på mig och finns där precis hela tiden när jag mår dåligt. Framförallt så står han ut med mitt ibland dåliga humör och förstår varför jag kan bli butter och grinig.
Vad skulle jag göra utan dig? <3
Kvällar som denna, när jag ska krypa ner i en tom säng istället för att få borra in mig i hans hals, är en plåga. Det känns så tomt att somna utan någon som viskar snälla saker i mitt öra och kliar mig på ryggen. Men det är väl så det ska vara när man är förälskad? Att man knappt står ut att vara ifrån varandra ens för en kväll. :)
Nu ska jag strax krypa ner i sängen och sova. Den här dagen blev inte som den borde blivit på grund av strejkande kropp men det får väl vara så ibland just nu.
Idag var det äntligen dags för läkarbesök igen för min stackars magen. Den har bråkat mer än någonsin senaste dagarna. Både i lördags och igår låg jag däckad hos Erik och kunde knappt röra mig. Han fick släpa mig fram och tillbaka till toaletten och han såg nästan orolig ut över hur ont jag hade. Smärtstillande tabletterna hjälpte inte särskilt bra heller så det blev till att härda ut istället. Tror att jag somnade någon gång kring 7 i söndags morse och inatt/imorse somnade jag vid 5-6. Inte kul att ligga och vrida sig av smärta i 12 timmar kan jag informera om någon undrar.
Läkaren jag träffade idag var helt fantastisk. Hon var jättetrevlig och bra på alla tänkbara sätt. Tog sig tid, svarade på frågor jag hade och skojade lite också. Jag fick svar på många av mina funderingar och fick även veta att man första tiden med spiralen oftast mår sämre innan det blir bättre.
Fick fler piller att ta till när magen bråkar, den här gången i form av muskelavslappnande som jag ska kombinera med panodil och även de starkare smärtstillande jag haft tidigare. Nu ska jag förhoppningsvis slippa ligga vaken i timmar som jag gjort några gånger för mycket vid det här laget. Tog ett av de nya pillren idag för att se om det hjälpte mot värken och det hjälpte ganska bra. Jag blev dock rejält groggy av dem men jag hoppas att det blir bättre med tiden som med de andra tabletterna.
Jag är så less på att ha ont nu så jag vill bara ta bort allt som har en möjlighet att göra ont. När jag inte får sova blir humöret lidande också. Jag undrar hur Erik står ut med mig ibland, han är fantastisk verkligen.
Nu är det hög tid att sova, har skola kl 9 imorgon. Ny kurs som började idag, missade introföreläsningen dock då den krockade med läkarbesöket. Men vad gör man, hälsan går först just nu.
Efter att ha kommit i säng ganska sent idag känner jag mig än så länge ganska pigg. Magen bråkade och gav inte med sig förrän efter två piller och en varm dusch. Istället för att plugga låg jag i en hög på Eriks soffa och slöspelade tv-spel. Mer än så orkade jag inte med.
Om några timmar, närmare bestämt kl 14 är det tenta som gäller. Jag måste säga att jag, än en gång, är allt annat än väl förberedd inför den. Tyvärr är det än en gång inte (enbart) lathet som gjort att jag inte orkat/kommit mig för att plugga. Magen och min slitna kropp har oftast en annan åsikt så många gånger när jag borde plugga ligger jag med ont i magen som sen byt till ett huvud som är fullt med sockervadd pga medicinerna. Inte lätt att plugga i något av fallen.
Men men, det får gå som det går. Jag ska gå dit i alla fall och göra ett försök. Mirakel kan ju ske…
Ikväll har Erik dragit med mig på dammiddag som datavetarkillarna anordnar. Ska nog bli trevligt hoppas jag. Jag är bara lite rädd för att magen ska dumma sig men med lite alkohol så brukar den faktiskt hålla sig i hyfsat skick ändå. Musklerna i magen slappnar väl av även dem av alkoholen.
Nu är det frukost och göra mig i ordning som gäller. Ska väl kanske göra ett försök till att få liv i Erik men det verkar ganska lönlöst.
I torsdags hoppade Erik och jag på tåget mot Stockholm för att börja vår resa mot Värmland och Karlstad. Efter en del fläng och stress lyckades jag efter två timmars labb i skolan packa ihop och få med mig nästan allt jag behövde ha med mig (glömde några småsaker men inget livsviktigt).
Väl i Stockholm insåg vi att tåget vidare mot Karlstad var en kvart försenat och den nya avgångstiden var preliminär så vi såg nog båda flera timmars väntande på centralen. Tydligen hade tåget vi skulle åka med gått sönder så vi fick vänta in ett tåg från Malmö som i sin tur var försenat. Nästan en halvtimme efter utsatt avgångstid kom vi iväg och jag åkte X2000 för första gången vilket gick bra och jag överlevde.
När vi kom fram hämtade Eriks pappa oss på stationen och när vi kom fram väntade god middag. Igår var vi och fikade hos Eriks halvsyster och på kvällen åt vi middag med hans föräldrar, syster och systers sambo. Väldigt trevligt!
Idag var vi iväg till Ikea för att systern behövde bärhjälp med några grejer och sen strosade vi omkring inne i Karlstad några timmar i det härliga solskenet. Skönt att det för en gångs skull var lite sol ute! Det var länge sen sist! Här har det tydligen bara varit 1.1 soltimmar under hela november innan idag!
Vi knatade runt och kikade lite på en marknad med konstiga och dyra grejer, bröt oss in i en avspärrad park enbart för att Erik ville dit ut och fota och sen strosade vi lite mer inne i stan. Vi avslutade med en sen lunch på McDonalds och sen handlade Erik FBK-tröja och byxor som jag nu är väldigt avundsjuk på. :) De ser så härligt mjuka och mysiga ut!
Självklart började min mage strejka inne på Stadium så Erik fick mer eller mindre släpa mig tillbaka till bilen och tvinga i mig piller. När vi sen kom tillbaka så bokstavligt talat kraschade jag på sängen med vetepåsen på magen och somnade. Nu har jag varit vaken i en timme snart tror jag men Erik, som skulle hålla trasiga mig sällskap, somnade även han och sover fortfarande. :) Men han är så söt så jag har knappt hjärta att väcka honom. <3 (Och det gav ju mig tid att stjäla hans dator och blogga bland annat!) ;)
Ja, nu har jag fått höra från läkare att det är vaccinsjuka jag drabbats av.
Har feber, känner mig allmänt hängig, är snuvig, har ont i bihålorna och hostar. Allmänt sjuk för att sammanfatta det, och har varit det sen förra måndagen; alltså över en vecka. Vad hände med att man KUNDE vara sjuk i TRE dagar av vaccinet? Hade jag vetat att jag skulle ligga däckad i över en vecka vet jag inte om jag faktiskt hade vaccinerat mig trots att jag tillhör två riskgrupper. Tror faktiskt att jag blev sjukare av vaccinet än jag skulle blivit av svininfluensan, trots två riskgrupper. Eller så hade jag faktiskt blivit en av dem som dött av den. Försöker intala mig det så känns det bättre med några veckors förkylning och feber. :)
Idag roar jag mig med att tvätta, det är ungefär allt jag orkar med just nu (och knappt det). Insåg att om jag blir frisk tills på torsdag då Erik och jag ska till Karlstad så kan det ju vara bra att ha rena kläder med sig. :) Nu är andra omgången tvätt igång, har två maskiner att köra samtidigt. Fasar bara för att få upp två maskiner tröjor att hänga i lägenheten sen då det inte blir torrt i torkrummet.
Snart kommer Erik hit och roar mig lite. :) Inte kul att vara sjuk och det blir inte bättre när magen sätter igång och jäklas. Bara att stoppa i sig värktabletter och bita ihop. Nu är jag sådär otäckt groggy, ungefär som allt dåligt av en dålig fylla. Huvudet snurrar, mår lite lätt illa och känner mig allmänt slö och dåsig. Inte har magen slutat göra ont helt heller, men det är i alla fall bättre så jag kan röra mig emellanåt.
Nu ska jag inta soffläge igen och kika lite på tv. Borde plugga men det får bli när jag är lite klarare i huvudet.
Just nu känns allting bara hopplöst.
Magen har plågat mig konstant i fyra dagar nu, så illa att jag varit tvungen att ta tabletter och även då har det inte blivit bra. Jag är så trött, mest i själen tror jag, av all denna värk hela tiden. Jag orkar ingenting och skolan blir lidande. Humöret blir lidande av att jag är trött och har ont och det gör att jag helst av allt bara sitter ihopkrupen i soffan för mig själv. Jag vill inte att andra ska bli lidande på grund av mitt dåliga humör. När jag väl träffar andra försöker jag så gott det går att hålla humöret uppe så när jag sen blir ensam släpper allt, då bryter jag ihop.
Jag vill bara få må bra. Eller, det behövs inte ens så mycket för att göra mig glad just nu, en hel dag utan att känna av magen är vad jag vill få. En hel dag utan någon värk alls.
Just nu vill jag bara sova. Få krypa ihop i en trygg, varm famn och sova. I en famn som torkar bort de trötta tårar som envisas med att rinna längs mina kinder. Istället ska jag dricka mitt te och lägga mig i min tomma, kalla säng i hopp om att sova lugnt hela natten.
God morgon!
Det blev en mysig kväll med Oskar igår, därav brist på bloggning. :) Vi kikade på One Tree Hill, drack te och hade det allmänt trevligt. Nu har han gått iväg till skolan och jag ska försöka ta mig iväg på andra delen av min föreläsning. Magen bråkar lite idag, både endot och biverkningar från de smärtstillande tabletterna så jag håller mig hemma en stund till för att se om den lugnar sig.
I eftermiddag blir det till att fixa klart pmet som Sara och jag håller på med. Eller, rättare sagt har vi rest på det från förra delkursen och hon som vi skrev tillsammans med har hoppat av programmet bara sådär utan att säga något. Dålig stil tycker jag, att inte höra av sig.
Eventuellt blir det lunch med Oskar i skolan kl 12. Lunch behöver jag få i mig och Oskar skulle äta då också. :)
Usch, jag känner mig så seg idag! Jättesömnig, skulle kunna somna sittandes här vid datorn känns det som. Längtar tills ikväll då jag får krypa ihop hos Oskar i hans säng och bara mysa. :)
Nu ska jag göra mig klar och röja lite här och sen ta mig iväg till skolan! :)
Vad ska ni göra idag? :)
Hallå!
Efter en mycket trevlig kväll igår med god middag och trevligt sällskap knatade jag hem och kraschade efter en stund i sängen och sov som en stock. När klockan ringde 8.31 imorse var jag inte pigg men efter en halvtimmes snoozande kravlade jag mig upp och började göra mig klar. Lagom när jag nästan skulle strosa mina tre minuter till skolan så satte magen igång att bråka igen. Så det var bara att slänga in vetepåsen i micron och krypa ihop i soffan och kika på Våra bästa år istället för att lyssna på föreläsning.
Det är nog inte förrän nu det börjar sjunka in lite att det faktiskt är en kronisk sjukdom jag har och inte någonting som går att fixa genom att knäppa med fingrarna. Vissa dagar mår jag jättebra, andra kommer jag knappt ur sängen så det är minst sagt svårt att veta hur varje dag kommer att bli. Något jag ska försöka bättra mig på är att ha mer regelbundna mat- och sovtider, det kan nog framförallt stabilisera min trötta kropp. I början av oktober har jag även en tid hos en dietist som jag hoppas kan hjälpa till med lite tips om vad jag ska äta och liknande. Jag försöker intala mig att jag ska bli bättre av spiralen och att det inte alls kommer att bli som med p-piller. Det vore så skönt om det kunde hjälpa mot värken och alla andra besvär.
Nu går jag spänt och väntar på att min nya mobil ska komma. Förhoppningsvis kommer den idag men det är inte helt säkert. Varje gång jag får sms hoppar jag till och hoppas att det är från pappa att den kommit. :)
Igår blev det inget bloggande efter läkarbesöket. Det var nog helt enkelt för mycket att smälta på en gång för min del.
Läkaren var jättetrevlig och bra så jag känner mig allt som allt väldigt nöjd med besöket även om jag inte kan vara annat än missnöjd över att få veta att jag har en kronisk sjukdom. Han sa att eftersom mamma haft det så är det 70% sannolikhet för att jag har/får det och med tanke på de problem jag har sa han att jag har endometrios. Inte så kul att få veta men det är nog bara att försöka acceptera och lära mig leva med det.
Det finns inte så många behandlingssätt och ett av dem har jag redan provat och det fungerar inte, de där förbaskade p-pillerna. Dock fick jag dem utskrivna på fel sätt i somras även om jag inte ens hann ha dem så länge. Det andra är hormonspiral vilket han tyckte att jag skulle testa. Det kommer tydligen bara ut en hundradel hormon i resten av kroppen jämfört med p-piller så det är mindre risk för biverkningar. Jag hoppas verkligen att den fungerar bättre än vad p-piller gjort för mig och att allt med att sätta in den går smidigt också. Ska ta en himla massa piller hit och dit i samband med det. Blir bökigt det där men på måndag ska den hamna på plats.
Det tredje alternativet var något dyrt och bökigt med sprutor och grejer som gör att man hamnar i ett slags hormoniellt klimakterie. Det man vill ha ut med alla behandlingar är att man ska ha så lite mens som möjligt, helst ingenting alls för det gör att det inte sprider sig lika mycket.
Starkare värktabletter fick jag också och fick även hämta ut spiralen på apoteket. Hiskeligt stor förpackning för någonting som ska in i mig. Otäckt värre! Han upptäckte även att jag hade en cysta på vänster äggledare men det sa han inte var någonting farligt utan sådant som kan dyka upp då och då bara. Men jag har svårt att få bort bilden ur huvudet då han vred på skärmen och visade mig på ultraljudet.
Nej, nu är det hög tid att krypa i säng. Min kropp är i enormt behov av att vila.
Morgonen har börjat dåligt, eller snarare natten. Vaknade vid tre inatt av att jag hade ont i magen och mådde allmänt dåligt, funderade nästan på om jag var magsjuk. Efter någon timme med vetepåse på magen blev det bättre och jag somnade så småningom om. När Oskar sedan skulle upp till skolan vid 8 gick jag upp och fixade några kex och en kopp te. Han bara tillbaka till sängen så fick jag kramper i magen, ungefär som riktigt jobbig mensvärk, så istället låg jag och vred mig bredvid Oskar. Troligen är det endometrios som spökar i magen på mig. Efter ett tag lyckades jag sova en stund till och nu är jag uppe och ska strax iväg till skolan.
Det här kommer bli en jobbig dag. Kroppen strejkar totalt med förkylning och ont i magen, jag kan knappt röra mig utan att det gör ont. Att hosta är INTE skönt heller. Sitter nu och äter lite soppa och måste göra mig klar det sista inför skolan.
Vardagligt | Anna-Maria | 
23 februari 2010 11:07 | 
Kommentarer (1) 
