Efter att ha ätit lunch kröp vi ihop i soffan och tittade på Skönheten och Odjuret. Riktigt mysig film med underbar musik. :)
(Bild lånad från Imdb.com)

Efter en tur till affären kom vi hem och knaprade lite på tapenade på crostini och drack Fanta Lemon, hos oss känd som att åka på semester.

Samtidigt började vi med kvällens middag. Vispgrädde, ägg och riven ost vispas här för fullt samtidigt som…

…bacon och vitlök stektes på spisen.

Till slut rördes allting ihop och blev underbart god pasta Carbonara.

När vi ätit klart påbörjades nästa projekt: smälta smör, vispa ägg och socker…

…och smöra en form.
Vispa ner kakao, vaniljsocker, det smälta smöret och vetemjöl

In med det hela i ugnen i ca 20 minuter och ut kommer….

…vad som visade sig vara världens kladdigaste kladdkaka!

Nu ligger Erik utslagen på soffan efter all mat och jag sjönk ihop i skrivbordsstolen och har inte orkat flytta mig. :) Förutom fortsatt envis förkylning så har det verkligen varit en jättemysig alla hjärtans dag. Efter att ha smält maten en stund nu så funderar jag på att hämta ett paket Ben & Jerrys och krypa ihop i soffan framför tvn. :)
En bra avslutning på en bra dag helt enkelt och allt tack vare min underbara Erik som lyfte en annars dålig dag. <3 

Idag känns annorlunda.
Allting känns inte längre lika grått och hopplöst som det gjort så länge. Saker känns lite mindre tunga och nedtryckande och jag kan faktiskt känna att jo, jag kommer att bli bra. Kanske inte idag, kanske inte imorgon eller dagen efter den men så småningom.
Trots huvudvärk, förkylning och en väldig trötthet känner jag mig ändå levande idag. Jag chockade mig själv nästan med att gå runt och sjunga för mig själv, först i duschen och sedan tillsammans med datorn när jag höll på att vika tvätt. Är det månne den rätta Anna-Maria som håller på att dyka upp igen? Den som under många år varit begravd av olika sjukdomar och elände?

Jag håller alla tummar och tår för att vinden nu ska vända och jag kan få lite medgång för omväxlings skull. Få njuta av simpla saker som att vakna utvilad och pigg på morgonen, kunna dricka te halva natten tillsammans med någon jag tycker om eller spela fiol tills fingrarna nästan blöder.

Kunna känna den där underbart pirrande känslan i hela kroppen som bara kommer av att höra en riktigt bra låt. En sådan låt som går rätt in i själ och hjärta och man vill bara sitta ner med huvudet lite på sned och le åt att allt känns så fantastiskt underbart.

Efter en härlig natt och förmiddag ligger jag fortfarande i Eriks säng och myser. Fick frukost serverat vid halv 9 imorse med varm O’Boy och mackor och jag behövde inte ens ta mig ur sängen. <3 Det är lycka för en trött och sliten kropp som bara vill vila. :) Efter ytterligare några timmars sömn sedan ligger jag nu och fnissar lite åt finaste älskling som spelar Mario Kart och svär över att det inte går bra. Han är otroligt söt där han sitter och spelar så jag kan inte bli annat än varm i hjärtat av att titta på honom. <3

Jag är så tacksam över hur snäll han är mot mig när jag inte mår bra. Han gör vad som helst för att få i mig mediciner och mat och för att försöka muntra upp mig och det betyder otroligt mycket för mig. Tack vare honom så känns den här dagen inte lika motig som gårdagen.

Ska om ett tag ta mig hem till mamma och pappa för att bli lite ompysslad i helgen när Erik ska på lan. Känner mig inte riktigt trygg med att vara ensam när det av och till snurrar så i huvudet när jag reser mig. Är rädd att de ska hitta mig avsvimmad efter flera dagar eller så. Känns mycket bättre att sova hos föräldrarna då. :)

En av de finaste låtarna jag hört under hösten och som den mest underbara person jag träffat spelade för mig. <3

Det blev ingen tenta utan en dag i sängen/på soffan istället. Det enda produktiva jag gjort är att laga mat till Erik och mig ikväll. En stor, maffig köttfärssoppa blev det som blev riktigt god. Det är dels magen som bråkar, som vanligt, och sen förkylning. Dessutom har jag spänningshuvudvärk som inte gör allt annat bättre direkt.

Nu har jag tagit piller, var över 1½ vecka sedan sist och det var när jag mådde jättedåligt, och jag mår lite konstigt igen. Vet inte om det är av trötthet, oro över att jag SKA må dåligt igen eller om jag helt enkelt mår dåligt som jag gjort hela dagen. Jag har en tendens att bli lite nojig för småsaker, som att jag tex mådde jätteilla sist jag tog tabletter så då tror jag att jag ska göra det igen. Men det återstår ju helt enkelt att se hur jag blir av dem den här gången och Erik har lovat att ta hand om mig om jag mot förmodan skulle må lika dåligt igen.

Jag känner mig faktiskt inte lika orolig som jag brukar göra över liknande saker. Han har en bra inverkan på mig, framförallt när jag mår dåligt för jag vet att han tar hand om mig om jag inte kan ta hand om mig själv och att han faktiskt gillar att ta hand om mig. Självklart vill han ju att jag ska må bra men om jag nu inte gör det så gör han nästan vad som helst för att jag ska må bättre.

Mår jag illa hämtar han en hink åt mig och klappar mig på ryggen tills det gått över. Har jag ont i magen tvingar han i mig mediciner och värmer vetepåse åt mig och ligger och skriker elakheter till min mage i hopp om att den ska bli snällare igen. Är jag ledsen över någonting eller orolig så lyssnar han och kommer med olika förslag på att lösa det hela tills jag blir glad igen. Kan jag inte bestämma mig för vad jag vill göra, vilket ganska ofta händer när jag mår dåligt, så bestämmer han åt mig så jag slipper.

Han är helt enkelt helt fantastiskt snäll och bra på alla sätt. Jag är så otroligt glad över att jag träffat honom och att alla små detaljer faktiskt som gjorde att vi träffades då i oktober på båten.
Jag älskar dig, finaste Tox! <3

Nu ska jag krypa i säng och hoppas på att illamåendet enbart är av trötthet och att jag kan somna snart och sova hela natten.

Nu sitter Erik och tittar på bilderna han tog idag och de flesta är väldigt fina. =) Ska se om jag kan lyckas låna några sen när han lekt färdigt med dem. =) Jag ligger frusen i hans säng och ska titta på Star Wars. Har fått i mig varm soppa men fryser fortfarande. Funderar på om det är magkatarr på gång också då min mage envisas med att göra ont, framförallt när jag äter. Men det går nog över. =)

Nu har det blivit riktigt dåligt med bloggande senaste veckan. Resan till Karlsad gick alldeles utmärkt och jag var precis påväg att publicera ett blogginlägg när jag nästan var framme när datorn fick för sig att dö. Passande!
Erik stod där så fint och väntade på mig när jag kom från tåget och oj vad härligt det var att få slänga mig i hans famn igen efter alltför lång tid ifrån varann!

Dagarna i Karlstad rullade på fort och det blev mycket god mat och gott fika tillsammans med Eriks familj. Mycket trevligt!
På nyårsafton bar det sedan hemåt igen efter en natt då jag inte sovit någonting nästan, troligen biverkning från mediciner mot magen, så jag mådde minst sagt dåligt. Sov istortsett hela tågresan men kände mig fortfarande spyfärdig av trötthet. Slutade med att jag kom hem till mamma och pappa vid halv fyra-tiden och kraschade i säng och sov tills Erik kom dit och väckte mig.

Sedan blev det middag med föräldrarna, moster och morbror vilket var mycket trevligt och lagom ansträngande för min trötta kropp. Vid tolvslaget stod vi ute på terassen och tittade på fina fyrverkerier och drack skumpa.

Trist nog lyckades vi få med oss någon Karlstad-förkylning för vi är båda sjuka nu, självklart är jag sämst. Det är inte förrän idag jag mått riktigt dåligt. Eller, det började igår egentligen då magen, som ändå varit bättre i några veckor, fick för sig att göra ordentligt ont igen. Som ett paket på posten kom såklart spänningshuvudvärken idag och satt i ordentligt redan när jag vaknade.

Oj vad sjuk jag kände mig. Huvudet, axlarna och nacken dunkade, ögonen gick knappt att hålla öppna, magen gjorde såklart också ont, förkylningen sitter i fortfarande och som grädden på moset mådde jag rejält illa också. Erik gjorde sitt bästa för att försöka få i mig panodil, nyponsoppa och grejer men jag fick inte i mig mer än några munnar. Tur var kanske det för efter att ha suttit och ynkat över att det kändes som att jag skulle kräkas en bra stund (jag trodde det var stress eller oro) fick jag slänga mig efter hinken som Erik taktiskt placerat strax bredvid mig.

Efter det mådde jag dock bättre, eller mindre dåligt är kanske bättre ordval. Det är inte förrän nu ikväll som jag faktiskt börjat leva lite igen. Låg i sängen tills strax efter 18-tiden ikväll, det är inte ofta det händer. Tur att det gick en Star Warsfilm på tv som kunde underhålla mig lite. :)

Mamma lyckades få tag på någon barnmorska på endometriosmottagningen som ringde upp mig på eftermiddagen och jag har nu fått en tid om en vecka hos samma läkare jag var till sist. Känns bra att kunna diskutera lite om värk och mediciner med mera.

Nu mår jag som sagt bättre och har lyckats få i mig lite middag och funderar på att göra mig en kopp kamomillte innan det är dags att krypa i säng. Planen var egentligen att vi skulle hem till mig idag men det har inte ens diskuterats. Tur att Erik är så snäll och pysslar om mig. <3 Vet inte vad jag skulle göra utan honom!

Ibland är huvudet bra dumt, när det blir så. Tur att Erik är så förstående och lugn med mig jämt. Som inatt när jag inte kunde sova och hade resfeber låg han och pratade med mig i flera timmar. <3

Dagen har spenderats till att handla julklappar plus lite kläder på ett stort(?) köpcentrum här i stan och en sak är säker, pengar har vi lyckats göra av med iallafall! Jag vet inte om jag vågar kolla mitt saldo på kortet, får bli imorgon så jag inte ligger sömnlös över det i natt. Köpte julklappar som sagt och även en topp som jag tänkt ha på julafton till en svart kjol. Nu hoppas jag bara på att det blir fint ihop. :) Blev även ett par jeansleggings (döda mig inte Josse! ;) ) och en grovstickad tröja som jag tror får bli reskläder på lördag. Lite smink och annat behövde fyllas på och sen kunde jag inte låta bli att köpa en sak till i julklapp till Erik. Det passade så bra in med resten så det gick bara inte att motstå. <3

Sen handlades det gemensamma julklappar till alla ”barn” i släkten. Då även barn som har egna barn men de är fortfarande barn i mammas och pappas ögon. :)

Imorgon blir nog en ganska hektisk dag så det är nog bäst att jag kryper i säng strax. Det ska kläs gran, griljeras skinka, hem och packa grejer (både för julen men även Karlstadsresan), handlas de sista julklapparna och mycket mer.

Nu ska jag nog krascha i soffan bredvid honom igen och hoppas att magen ger sig snart så jag får sova. Annars kanske det får bli akuten om det inte blir bättre. Jag orkar inte med denna värk länge till.

Han är verkligen en ängel när det gäller att stå ut med mig och pyssla om mig när jag mår dåligt. Jag tror inte att han förstår riktigt hur mycket det betyder för mig. Han kommer med mediciner, hjälper mig till toaletten, masserar min rygg, kokar te åt mig, klappar på mig och finns där precis hela tiden när jag mår dåligt. Framförallt så står han ut med mitt ibland dåliga humör och förstår varför jag kan bli butter och grinig.
Vad skulle jag göra utan dig? <3

Kvällar som denna, när jag ska krypa ner i en tom säng istället för att få borra in mig i hans hals, är en plåga. Det känns så tomt att somna utan någon som viskar snälla saker i mitt öra och kliar mig på ryggen. Men det är väl så det ska vara när man är förälskad? Att man knappt står ut att vara ifrån varandra ens för en kväll. :)

Nu ska jag strax krypa ner i sängen och sova. Den här dagen blev inte som den borde blivit på grund av strejkande kropp men det får väl vara så ibland just nu.

Istället för att plugga har jag börjat röja undan all tvätt som hängt på tork alldeles för länge i hela min lägenhet. Tanken är att dammsuga hela lägenheten också, får se hur det går med det. Jag känner att det just nu finns alldeles för mycket måsten i mitt huvud. Jag måste göra tusen olika saker, helst samtidigt så jag blir av med skiten och sen bara kan få krascha i säng. Kunna dra täcket över huvudet och bara gömma mig för världen.

Jag vill kunna sitta med en kopp varmt te och bara titta på regndropparna som landar på mitt fönster. Tända några ljus och endast ha det som lyser upp mitt vardagsrum. Kanske i en varm famn om mitt humör lugnar ner sig lite. Just nu vet jag inte riktigt vad jag är så irriterad och ledsen över, allt känns bara motigt och jag vet inte riktigt vad jag vill.

Nu ska jag fortsätta utnyttja mina trötta, förvirrade irritationstankar till att städa vidare. Det enda positiva idag tror jag.

Då jag inte direkt mått bra under veckan blev jag kvar hos Erik. Har varit hur mysigt som helst trots att jag inte mått bra. Han har varit så snäll och pysslat om mig. :) Emellanåt har vi roat oss med att spela tv-spel och kika på dåliga tv-program.

Idag var det ändå dags att ta mig hem. Imorgon är det föreläsning kl 8 och hemifrån är det bara några minuters promenad. Men oj vad tomt det känns utan honom nu när jag vant mig vid att få sova i hans famn och kunna borra in näsan i hans hals om jag vaknar på natten.

Nu är det hög tid att krypa i säng, fastnade vid datorn och pratat med Josse på msn. Länge sedan jag hörde ifrån henne så det är trevligt. :) Överväger om jag ska peta i mig piller innan jag lägger mig så magen håller sig lugn inatt eller om jag ska testa och se om värken ger sig med bara vetepåse.

God natt! :)

Men en sak kan jag säga, och det är att jag är lycklig. Rosa fluff-lycklig! :)
Mitt i all stress och hets har jag fått en lugn plats, ett ställe där allt är stilla.

En famn där jag kan vara mig själv och vila. Bara vara vi.
En person som betyder mer än jag trott var möjligt på så kort tid.
En person som fått mig att inse så mycket om mig själv utan att nog ens själv vara medveten om det.

Han får mitt hjärta att slå ett extra slag och får mig att skratta så jag får ont i magen.
Han får mig att leva igen.

<3

Nu ska jag dricka en kopp kamomillte och sen lägga mig i sängen och kika lite på tv. Kl 8 imorgon är tentan och bara att ta mig upp i den tiden är en plåga för mig. Det kompenseras däremot imorgon kväll med tentafest. Eventuellt kanske det blir liten förfest hos mig men det återstår att se.

Jag tror att jag kan ha en gnutta vanlig ångest också över hela situationen också. Det känns som att hur jag än gör så blir det fel. Istället sitter jag med en klump i magen och vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
Det får nog bli sova nu helt enkelt.

Jag har senaste dagarna varit lyckligare än på länge men samtidigt däremellan känt mig mer nere än på länge också. Varför kan aldrig saker vara enkla?
Det känns som att när jag väl lyckats reda ut en sak kommer tusen till.

Just nu är jag så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Ska nog ta en tupplur istället för att gå på föreläsningen tror jag. Skulle bara somna i skolan annars. Igår fick jag jätteont i magen igen så det blev till att ta piller, känner nog av det idag i form av ännu värre trötthet.

Bjuder på några bilder från Sjöslaget, inga jag tagit själv dock utan jag har lånat från två som använde sina kameror till skillnad från mig.

Trött och ledsen, så började min Sjöslagskväll. (Foto: Richard)

Efter lite tjat lyckades de få på mig min overall. Då blev jag lite gladare. (Den lilla flaskan vin som jag svepte hjälpte nog till också) :) (Foto: Richard)

Fundersam verkade jag vara dock. (Foto: Tox)

Fast med en färglad, fin hatt kan man ju inte vara nere. :) (Foto: Tox)

Han den där Tox har en förmåga att göra mig till jätte på bilder… (Foto: Tox)

Och sedan till dvärg… Fast jag tyckte att jag var liten nog och blev lite ledsen igen, men bara för den bilden. :) (Foto: Tox)

Jag både vill och inte vill chansa. Jag vill våga ta chansen och leva.
Att följa hjärtat.
Men jag vet inte om det skulle bli att egentligen följa hjärtat. Just nu vet jag nog inte vad hjärtat vill.
Eller så vill jag kanske inte erkänna för mig själv vad det vill?

Igår åt jag en trevlig middag tillsammans med Fredrik och jag skrattade så jag höll på att ramla av stolen emellanåt. Han får mig alltid på bra humör, han kan lyfta en hel dag för mig många gånger. Just nu skulle jag göra bra mycket för att kunna få reda ut mitt virrvarr till tankar med hans hjälp.

Istället sitter jag med tårarna rinnandes till dessa:

http://open.spotify.com/track/65F20EJCLJGJXekM8ok3if
http://open.spotify.com/track/1FQ0mhQkK7VAJJIW2sWr9r
http://open.spotify.com/track/0OALSroUgrR2ZKFQi6vp2X
http://open.spotify.com/track/3d4I2tQUz16S8gesU2pLSM
http://open.spotify.com/track/0E4TZZIgnzRjBTQDB6SZXU
http://open.spotify.com/track/7kdUPDKYLluazJiT7g8bru
http://open.spotify.com/track/3nGLNW90×2LXUUglynO7O8

Inte förrän nu, efter en lång och varm dusch, känner jag att jag börjar vakna till lite. Borde äta något lunch+mellanmålsaktigt också innan jag svälter ihjäl men jag vet inte vad av mina mängder mat jag ska stoppa i mig. Ska försöka plocka ihop lite mer av O´s saker också så han kan komma och hämta dem snart.

Ikväll ska jag iväg. Var, när och hur vet jag inte än men det klarnar förhoppningsvis snart. Eller så ska jag inte iväg utan iväg kommer till mig. Återstår helt enkelt att se.

Nu sitter jag och lyssnar på vemodig musik och försöker känna efter hur jag egentligen mår. Det konstiga är att jag inte känner något alls istortsett.
Låtar för dagen:
http://open.spotify.com/track/3nGLNW90×2LXUUglynO7O8
http://open.spotify.com/track/4LTdfb1CkA6zgL3M7v2mL9
http://open.spotify.com/track/6VmJy5CwwDpAcIAxxaGJ3p
http://open.spotify.com/track/1zVBU0PAj7ZUVmVfG2pgQG
http://open.spotify.com/track/1qrZEybhZxMOpti16CPyQ8
http://open.spotify.com/track/4oKmnf4t9z2uEw0jN1GJ0z

För att göra Fredrik glad måste jag ta med den här också: http://open.spotify.com/track/1rYYOaS9d0dDLvXxWrhCPD

En sak är säker iallafall, jag ska inte låta någonting hindra mig längre. Varken sjukdomar, känslor eller personer.
Jag kan få ont vart jag än går men det är något jag inte orkar med att tänka på hela tiden. Händer det så händer det. 
Jag kan bli sårad men jag klarar mig ändå. Även om det kanske gör ont ett tag.
Någonting jag alltid har, och alltid kommer att ha kvar, är musiken och passionen.

Jag har, genom lite hjälp på traven från en person, fått klart för mig exakt hur mycket jag brinner för musiken och hur viktig den är för mig. Det är någonting jag inte kan leva utan och det är även det som kommer att ta mig igen om alla hinder i livet.

Nu ska jag krypa i säng och vakna imorgon, första morgonen av många som jag hoppas ska bli bra.