Ännu en förmiddag låg jag i samma kala, trista sjukhusrum som jag gjorde för några veckor sedan. Även denna gång var det för att ta prover, nu som krävde minst en halvtimmes vila innan de kunde tas.
Anledningen till provtagningen var att jag äntligen var på läkarbesök på metabolmottagningen som jag väntat på i evigheter. Läkaren som jag var till var jättebra, han lyssnade och tog mig på allvar, klämde och kände och hade sig en massa också. Helt enkelt undersökte ordentligt och noggrant, så som man förväntar sig att en bra läkare ska göra.
Jag fick även veta svaren på proverna och de visade att min kropp inte producerar kortison/kortisol som den ska göra. Efter de sprutat in det som ”stänger av” hypofysen så förändrades inte värdena någonting trots att de skulle göra det vilket tyder på att det är något knas med kortisonproduktionen. Hormonet som hypofysen skickar till binjurarna (som styr kortisonproduktionen) var också förhöjt men inte så förhöjt att det var självklart vad som är orsaken till det hela.
Värdena för sköldkörteln var även höjda men det tror han hänger ihop med kortisonproduktionen. Hans gissning är att jag har sekundär binjuresvikt men för att få mer klarhet i det behövde jag lämna mer prover så det dröjer ytterligare några veckor innan jag får svar på dem. Har telefontid med honom den 10 februari så jag hoppas på mer svar då.
Som behandling tills vidare har jag fått kortisontabletter i låg dos som jag ska ta varje morgon. Han tror att jag kommer bli piggare av det och förhoppningsvis få mer aptit också. Han konstaterade även att jag har lågt blodtryck, 110/75 låg det på när jag låg ner och han det även när jag ställde mig upp och då sjönk det till strax under 90 sa han. Då snurrade det ändå inte särskilt mycket i huvudet när jag reste mig jämfört med hur det brukar göra.
Han sa även att jag skulle äta så mycket salt jag kände för, det var inte dåligt för mig då jag behövde saltet och få lite större blodvolym. Det är tydligen en symptom på kortisonbrist, extremt saltsug, så nu kan ingen tjata på mig att jag äter för mycket salt. :P
Jag hoppas att läkaren har rätt och att jag blir piggare av medicinen fort. Jag hoppas också att jag slipper diverse konstiga biverkningar av den. Tills dess ska jag försöka ta det lugnt och samla lite krafter igen.
Jag kan inte låta bli att oroa mig lite inför provtagningen jag ska på imorgon.
Kanske är de äntligen en orsak på spåren som kan förklara varför jag aldrig mår bra. Kanske blir det bara ytterligare en provtagning som inte ger någonting men det stämmer onekligen ganska bra in allting. Provet jag ska ta imorgon är ett synactentest som ska kolla hur min kropp producerar eget kortison/kortisol. Jag ska fasta inför det och det kommer att ta ca 1½ timme stod det i kallelsen.
De ska ta blodprov, sedan spruta in någonting i mig, sedan vänta, ta blodprov igen, vänta lite till och sedan ta blodprov igen. Ska bli spännande att se men jag är onekligen lite orolig inför det.
Tentan igår gick nog inte särskilt bra förresten. Tror det blev ungefär samma resultat som förra gången jag skrev den, vilket resulterade i 4 poäng från G. Inte kul!
Nu ska jag ta mig i kragen och duscha och sedan krypa i säng. Det blir en dag med mycket fläng imorgon. Ska på läkarbesök på endometriosmottagningen på eftermiddagen också.
Idag var det äntligen dags för läkarbesök igen för min stackars magen. Den har bråkat mer än någonsin senaste dagarna. Både i lördags och igår låg jag däckad hos Erik och kunde knappt röra mig. Han fick släpa mig fram och tillbaka till toaletten och han såg nästan orolig ut över hur ont jag hade. Smärtstillande tabletterna hjälpte inte särskilt bra heller så det blev till att härda ut istället. Tror att jag somnade någon gång kring 7 i söndags morse och inatt/imorse somnade jag vid 5-6. Inte kul att ligga och vrida sig av smärta i 12 timmar kan jag informera om någon undrar.
Läkaren jag träffade idag var helt fantastisk. Hon var jättetrevlig och bra på alla tänkbara sätt. Tog sig tid, svarade på frågor jag hade och skojade lite också. Jag fick svar på många av mina funderingar och fick även veta att man första tiden med spiralen oftast mår sämre innan det blir bättre.
Fick fler piller att ta till när magen bråkar, den här gången i form av muskelavslappnande som jag ska kombinera med panodil och även de starkare smärtstillande jag haft tidigare. Nu ska jag förhoppningsvis slippa ligga vaken i timmar som jag gjort några gånger för mycket vid det här laget. Tog ett av de nya pillren idag för att se om det hjälpte mot värken och det hjälpte ganska bra. Jag blev dock rejält groggy av dem men jag hoppas att det blir bättre med tiden som med de andra tabletterna.
Jag är så less på att ha ont nu så jag vill bara ta bort allt som har en möjlighet att göra ont. När jag inte får sova blir humöret lidande också. Jag undrar hur Erik står ut med mig ibland, han är fantastisk verkligen.
Nu är det hög tid att sova, har skola kl 9 imorgon. Ny kurs som började idag, missade introföreläsningen dock då den krockade med läkarbesöket. Men vad gör man, hälsan går först just nu.
Igår blev det inget bloggande efter läkarbesöket. Det var nog helt enkelt för mycket att smälta på en gång för min del.
Läkaren var jättetrevlig och bra så jag känner mig allt som allt väldigt nöjd med besöket även om jag inte kan vara annat än missnöjd över att få veta att jag har en kronisk sjukdom. Han sa att eftersom mamma haft det så är det 70% sannolikhet för att jag har/får det och med tanke på de problem jag har sa han att jag har endometrios. Inte så kul att få veta men det är nog bara att försöka acceptera och lära mig leva med det.
Det finns inte så många behandlingssätt och ett av dem har jag redan provat och det fungerar inte, de där förbaskade p-pillerna. Dock fick jag dem utskrivna på fel sätt i somras även om jag inte ens hann ha dem så länge. Det andra är hormonspiral vilket han tyckte att jag skulle testa. Det kommer tydligen bara ut en hundradel hormon i resten av kroppen jämfört med p-piller så det är mindre risk för biverkningar. Jag hoppas verkligen att den fungerar bättre än vad p-piller gjort för mig och att allt med att sätta in den går smidigt också. Ska ta en himla massa piller hit och dit i samband med det. Blir bökigt det där men på måndag ska den hamna på plats.
Det tredje alternativet var något dyrt och bökigt med sprutor och grejer som gör att man hamnar i ett slags hormoniellt klimakterie. Det man vill ha ut med alla behandlingar är att man ska ha så lite mens som möjligt, helst ingenting alls för det gör att det inte sprider sig lika mycket.
Starkare värktabletter fick jag också och fick även hämta ut spiralen på apoteket. Hiskeligt stor förpackning för någonting som ska in i mig. Otäckt värre! Han upptäckte även att jag hade en cysta på vänster äggledare men det sa han inte var någonting farligt utan sådant som kan dyka upp då och då bara. Men jag har svårt att få bort bilden ur huvudet då han vred på skärmen och visade mig på ultraljudet.
Nej, nu är det hög tid att krypa i säng. Min kropp är i enormt behov av att vila.
Besöket på infektion resulterade i att jag blev några liter blod fattigare. Sisådär 20 liter eller något sådant.
Nja, kanske inte riktigt, men två rör blev det iallafall.
Läkaren var jättetrevlig och noggrann så jag känner mig på det stora hela nöjd. Självklart kunde han inte säga något särskilt just idag utan han tog som sagt en del prover och då främst för att kontrollera hur mitt immunsystem fungerar. Eventuellt kan det vara någon autoimmun sjukdom som slår på kroppens egna immunförsvar men det trodde han var osannolikt. Men för att kunna utesluta det så togs det prover vilket jag tycker känns skönt.
Han trodde snarare att det kunde handla om någon endokrin sjukdom så han ville skicka mig till en endokrinolog och även till en dietist. Tyvärr ville han inte skicka remissen till endokrinologen utan det skulle min husläkare få göra så jag undrar hur många månader det dröjer innan de ens får remissen.
Där skulle de kolla min bentäthet för att se om jag eventuellt kan ha benskörhet med tanke på hur lätt jag gör illa mig och även kontrollera så det inte finns någon hormoniell sjukdom i botten.
Jag hoppas att allt rullar på fort nu och att jag får tider hos både dietisten och endokrinologen inom en ganska snar framtid.
Nu ska mamma och jag ner på stan och fortsätta vårt desperata letande efter klänningar.
Efterlyses: Fin klänning i storlek XS som går ungefär ner till knäna och som passar både till sommarbröllop och gasque.
Sjukligt | Anna-Maria | 
27 januari 2010 18:27 | 
Kommentarer (1) 
