Så löd diagnosen när min läkare ringde tidigt i eftermiddags.
Foto: 1177.se
Jag drog en suck av lättnad över att äntligen, äntligen få veta vad det är som gjort mig sjuk i så många år nu. Han kunde nu, efter att ha fått svar på andra omgången blodprover, säga med säkerhet att det inte är primär binjurebarksvikt, alltså Addisons sjukdom, utan den sekundära varianten. En av anledningarna var att min kropp fortfarande producerar aldosteron och immunförsvaret inte angripit binjurarna. Det är alltså alla astmamediciner olika läkare tryckt i mig för flera år sedan som gjort att mina binjurar slutat producera kortisol och därmed att jag successivt blivit sämre och sämre. Om binjurebarken tagit skada ordentligt eller om de kan börja producera kortisol igen kan han inte svara på utan det får framtida provtagningar och återbesök visa. Det kan i så fall ta många år om de nu överhuvudtaget börjar fungera igen.
Känns inte sådär jättekul att få veta att det indirekt är dåliga läkare som orsakat att jag fått den här sjukdomen men man får väl helt enkelt gilla läget. Det finns inte så mycket annat att göra.
Vad innebär då detta?
Jo, det blir fortsatt medicinering med hydrocortone, vilket är hydrokortisontabletter, tre gånger om dagen nu när jag är förkyld och sedan två tabletter om dagen tills vidare. Vid feber eller annan sjukdom ska jag öka dosen och vid olycksfall eller operation krävs det större mängder kortison. Vid magsjuka blir jag sjukare än andra och behöver därför snabbare till sjukhus då man inte får i sig medicinen som man ska.
Beroende på vad nästa omgång prover visar kan det bli aktuellt att börja med en låg dos levaxin också för att få styr på sköldkörtelvärdena som påverkas av att kroppen inte producerar kortisol som den ska.
Det han nu tyckte var viktigast var att jag börjat bli piggare och att jag får bättre aptit och går upp i vikt igen. Yrseln borde bli bättre av att jag går upp i vikt då det påverkar blodtrycket. Dessutom ska jag nu försöka att komma igång, bygga upp kroppen igen och börja leva.
Nu börjar alltså vägen tillbaka!
Efter en skön natts sömn vaknade jag med lite energi för en gångs skull. Skuttade upp ur sängen vid 9 för att ta medicin och sedan la jag mig en stund och myste med finaste Erik som låg och sov fortfarande. Men efter en stund orkade jag inte ligga i sängen längre så jag hoppade i mjukiskläder och började fixa med frukost. Det blev en god smoothie och en stor mugg te framför datorn. Hann dessutom med att slänga in sista maskinen tvätt också som snart är klar att hängas.
Nu börjar det snart bli dags för lunch känner jag och vid 13-tiden har jag telefontid med min läkare. Ska bli spännande att se vad han säger och även få svar på lite frågor jag har.
Vad gör ni en snöig onsdag som denna? :)
Hej alla!
Jag vet att det har varit dåligt med bloggning nu senaste dagarna men jag har inte varit på topp direkt.
I lördags var det rebusrally hela dagen nästan men på kvällen blev det middag hos föräldrarna istället för sittning. Kroppen orkade inte mer efter en heldag i bilen som kartläsare. Rallyt var roligt även om det tog på krafterna. Vi hann dock inte till alla ställen men huvudsaken är ju att man har kul. :)
I söndags skulle jag börja med smärtstillande inför att att de skulle sätta in spiralen igår och de knockade ut mig helt och hållet nästan. Det känns lite som en riktigt dålig fylla när jag tar dem och då tar jag ändå långt ifrån så många som jag borde ta. Märkligt värre måste jag säga! Blev helt snurrig av dem och groggy, mådde lite illa också. Det enda positiva var att jag faktiskt inte hade ont i magen längre och det kändes nästan konstigt efter att ha gått med molvärk så länge. :)
Så igår var det dags att sätta in spiralen. Kl 7 skulle jag ta fyra cytotec, som tydligen skulle vara mot magsår om man tog dem den vanliga vägen. Det skulle jag självklart inte göra utan de skulle ”pillas in så långt det går” för att citera min läkare. Tog också ett dunderpiller och gick och la mig och sov några timmar till. När jag sedan vaknade var jag glad över att ha tagit smärtstillande också då jag fått som rejäl mensvärk av pillerna. De skulle tydligen vidga så att det skulle gå lättare att sätta in spiralen.
Väl på sjukhuset med mamma som moraliskt stöd fick jag inte vänta mer än någon minut så kom barnmorskan och hämtade mig. Hon var väldigt trevlig och snäll, sådär lugn som man vill att en barnmorska ska vara. Jag sa att jag var ganska nervös och lite groggy av pillret och hon tog det lugnt och sansat och satte även på lugn musik och släckte ner i rummet. Allt för att göra det mindre obehagligt för mig. Själva insättningen var allt annat än behaglig, hon bände och pillade och hade sig och det gjorde ganska så rejält ont när hon höll på. Mitt när det gjorde som mest ont tog hon bort allt och sa helt plötsligt att det var klart.
Där låg jag med benen i vädret med jätteont i magen, sådär lagom snopen över att det redan var klart. Skönt att det gick fort måste jag säga och det var inte så illa som jag kanske får det att låta som. När jag sen sätter mig upp frågar de hur jag känner mig och jag säger att det snurrar lite. Då gormar de båda åt mig att lägga mig ner och ha upp benen igen. Tydligen kan något hända vid sådanna ingrepp som gör att man kan svimma vilket de inte ville att jag skulle göra. :) Sköterskan hämtade saft som de tvingade i mig och nästa gång jag satte mig upp gick det lite bättre. Jag sa att jag ju var snurrig ändå av pillret och att jag vanligtvis också blir snurrig av att sätta mig upp.
När hon hörde att jag hade mamma som satt och väntade på mig och att jag skulle få skjuts hem så släppte hon iväg mig med orden att jag skulle vila ordentligt och inte hoppa och liknande. Tydligen försöker kroppen stöta ut spiralen första dagarna och det är därför man kan få ont.
Jag kom hem, kraschade på soffan och spenderade resten av dagen där med vetepåse på magen. Oskar kom hit på eftermiddagen och bytte av mamma som inte ville lämna mig ensam. Idag mår jag bättre men har fortfarande ont i magen och känner mig groggy av pillerna. Men det ska nog bli bättre inom några dagar.
Jag hoppas nu bara att jag ska må bra av spiralen så inte allt är i onödan.
Nu kom mamma precis hit för att kolla om jag lever. :) Utan henne, pappa och Oskar vet jag inte om jag hade orkat med hela den här vevan. :)
Kvällen igår blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter en trevlig middag med Oskar fick jag jätteont i magen och låg och vred mig på soffan istället för att ha en mysig kväll. Tur verkligen att jag har tid hos läkaren idag, annars hade jag åkt till akuten igår. Det var jag visserligen nära på att göra ändå om det inte hade blivit bättre.
Nu ska jag göra mig klar för att röra mig mot sjukhuset om en stund. Jag måste säga att jag är ganska nervös inför läkarbesöket. Det känns som att det kan gå hur som helst mer eller mindre. Till råga på allt har jag börjat få ont i magen igen, dock inte så illa som igår än iallafall. Jag gillar inte alls att ge mig iväg själv när jag har ont, vet ju inte när och hur fort jag får så ont att jag knappt kan ta mig hem igen.
Nu är det bara att bita ihop och ta tag i det här. Förhoppningsvis så får jag svar på vad det är som är fel med mig.
Usch vilken huvudvärk jag vaknade med imorse. Inte kul alls! Är fortarande jättesnuvig och har hosta och grejer, allmänt förkyld helt enkelt och huvudvärk på det gör inte saken bättre direkt. Inte mensvärk heller om man nu ska vara riktigt gnällig. Men det är ju trots allt så jag känner mig just nu. Gnällig.
13.15 hade jag föreläsning och fram tills kl 13.55 satt jag osminkad i pyamas och grubblade över om jag skulle orka mig iväg eller inte. Efter lite övertalning från en kursare så slängde jag på mig smink och kläder och sprang iväg till skolan. Tur att jag bor nära!! 13.05 sprang jag till skolan och 13.10 satt jag inne i föreläsningssalen, det är lagom avstånd dit tycker jag. Föreläsningen var inte särskillt underhållande men det var kul att komma ut och träffa lite folk.
Nu ska jag strax tillbaka dit för att möta upp Oskar som slutar kl 16 och sen ska vi gå och handla middagsmat. Tror att det blir grillad kyckling, sallad, bröd och annat mums. Lättfixat passar alldeles utmärkt när man inte mår så bra.
Inte har de ringt från vårdcentralen idag heller. De verkar ha slarvat bort mina provsvar, alternativt att jag överhuvudtaget varit och lämnat prover, och de skulle ”luska lite” och återkomma under veckan. Jag kräver bättring! Vad hade hänt om jag trott att proverna var bra då de inte hört av sig som de så ofta säger?? ”Vi hör av oss om det är något” är ord man ofta hör hos läkare, hur många gånger är det då de helt enkelt slarvat bort proverna istället när de inte hör av sig?
Nu måste jag springa iväg igen.
Besöket på infektion resulterade i att jag blev några liter blod fattigare. Sisådär 20 liter eller något sådant.
Nja, kanske inte riktigt, men två rör blev det iallafall.
Läkaren var jättetrevlig och noggrann så jag känner mig på det stora hela nöjd. Självklart kunde han inte säga något särskilt just idag utan han tog som sagt en del prover och då främst för att kontrollera hur mitt immunsystem fungerar. Eventuellt kan det vara någon autoimmun sjukdom som slår på kroppens egna immunförsvar men det trodde han var osannolikt. Men för att kunna utesluta det så togs det prover vilket jag tycker känns skönt.
Han trodde snarare att det kunde handla om någon endokrin sjukdom så han ville skicka mig till en endokrinolog och även till en dietist. Tyvärr ville han inte skicka remissen till endokrinologen utan det skulle min husläkare få göra så jag undrar hur många månader det dröjer innan de ens får remissen.
Där skulle de kolla min bentäthet för att se om jag eventuellt kan ha benskörhet med tanke på hur lätt jag gör illa mig och även kontrollera så det inte finns någon hormoniell sjukdom i botten.
Jag hoppas att allt rullar på fort nu och att jag får tider hos både dietisten och endokrinologen inom en ganska snar framtid.
Nu ska mamma och jag ner på stan och fortsätta vårt desperata letande efter klänningar.
Efterlyses: Fin klänning i storlek XS som går ungefär ner till knäna och som passar både till sommarbröllop och gasque.
Efter mycket diskussioner med föräldrarna har jag nu ryckt bort det där jäkla plåstret. Bara vetskapen om att det inte sitter där längre gör att jag mår bättre nästan.
Vi har efter middagen suttit och diskuterat lite allt möjligt angående det här med p-piller och biverkningar hit och dit och jag började tillslut kika på om man inte ska äta p-piller om man tar astmamediciner eller något sådant. Jag hittade inget om det på fass.se men när jag googlade på ”p-piller + astma” så fick jag upp en hel drös med tidningsartiklar om att p-piller skulle ge astma i 40% av de fall som undersöktes.
Då började vi fundera och kom efter ett tag fram till att det stämmer in ganska precis att jag blev mycket sämre i astman när jag började med p-piller för 2 ½ år sedan och blev bättre för 1 ½ år sedan när jag slutade med dem.
Är det alltså så att p-piller och astma på något konstigt sätt hänger ihop? Är det här någonting kännt eller råkar det vara ett konstigt sammanträffande för min del? Kanske är det en bit på väg i att förstå iallafall varför jag och p-piller inte kommer överrens alls. Kanske kan det göra så att läkare kan sluta envisas med att jag ska testa p-piller för att få ordning på diverse olika krämpor i min stackars kropp.
Nu är mina försök slut. Jag har givit upp hoppet om att försöka få min kropp att acceptera p-piller och nu är jag kanske även en bit på väg mot att förstå varför.
Jag hoppas bara att mina hormoner fort återgår till det normala igen så jag kan ta itu med allt som kommer.
God morgon.
Jag har iallafall sovit hyfsat i natt även om jag vaknat en del. Alltid något, det gör att jag inte känner mig lika utmattad idag. Känner mig fortfarande lika nere och likgiltig och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till känns det som. Jag vill bara slita bort det där jäkla plåstret så jag får må bra igen. Men istället går jag och väntar på att läkaren ska ringa så vi kan diskutera hur jag ska göra.
Jag vill nog oavsett sluta med plåstrena. Det känns så lönlöst att hålla på med något som jag bara mår dåligt av. Idag har jag ännu mer ont i magen också så det känns allmänt motigt. Är det endometrios jag har vill jag bara att de ska operera skiten på en gång så jag isåfall förhoppningsvis kan må bra sen.
Oj vad gnälligt det här blev nu men det är lite så jag känner mig idag. Har kikat på Våra bästa år med mamma och sitter nu och kikar lite på Sjukhuset. Tanken är att vi sen ska neråt stan och kika lite på klänningar till bröllopet om en vecka. Behöver hem och fixa lite också så det blir nog ett stopp hos mig på vägen.
Får se vad som händer ikväll, om jag ska sitta och uggla själv någonstans eller om jag kanske ska träffa Oskar. 
Sjukligt | Anna-Maria | 
10 februari 2010 18:51 | 
Kommentarer (3) 
