Ännu en förmiddag låg jag i samma kala, trista sjukhusrum som jag gjorde för några veckor sedan. Även denna gång var det för att ta prover, nu som krävde minst en halvtimmes vila innan de kunde tas.
Anledningen till provtagningen var att jag äntligen var på läkarbesök på metabolmottagningen som jag väntat på i evigheter. Läkaren som jag var till var jättebra, han lyssnade och tog mig på allvar, klämde och kände och hade sig en massa också. Helt enkelt undersökte ordentligt och noggrant, så som man förväntar sig att en bra läkare ska göra.
Jag fick även veta svaren på proverna och de visade att min kropp inte producerar kortison/kortisol som den ska göra. Efter de sprutat in det som ”stänger av” hypofysen så förändrades inte värdena någonting trots att de skulle göra det vilket tyder på att det är något knas med kortisonproduktionen. Hormonet som hypofysen skickar till binjurarna (som styr kortisonproduktionen) var också förhöjt men inte så förhöjt att det var självklart vad som är orsaken till det hela.
Värdena för sköldkörteln var även höjda men det tror han hänger ihop med kortisonproduktionen. Hans gissning är att jag har sekundär binjuresvikt men för att få mer klarhet i det behövde jag lämna mer prover så det dröjer ytterligare några veckor innan jag får svar på dem. Har telefontid med honom den 10 februari så jag hoppas på mer svar då.
Som behandling tills vidare har jag fått kortisontabletter i låg dos som jag ska ta varje morgon. Han tror att jag kommer bli piggare av det och förhoppningsvis få mer aptit också. Han konstaterade även att jag har lågt blodtryck, 110/75 låg det på när jag låg ner och han det även när jag ställde mig upp och då sjönk det till strax under 90 sa han. Då snurrade det ändå inte särskilt mycket i huvudet när jag reste mig jämfört med hur det brukar göra.
Han sa även att jag skulle äta så mycket salt jag kände för, det var inte dåligt för mig då jag behövde saltet och få lite större blodvolym. Det är tydligen en symptom på kortisonbrist, extremt saltsug, så nu kan ingen tjata på mig att jag äter för mycket salt. :P
Jag hoppas att läkaren har rätt och att jag blir piggare av medicinen fort. Jag hoppas också att jag slipper diverse konstiga biverkningar av den. Tills dess ska jag försöka ta det lugnt och samla lite krafter igen.
Jag kan inte låta bli att oroa mig lite inför provtagningen jag ska på imorgon.
Kanske är de äntligen en orsak på spåren som kan förklara varför jag aldrig mår bra. Kanske blir det bara ytterligare en provtagning som inte ger någonting men det stämmer onekligen ganska bra in allting. Provet jag ska ta imorgon är ett synactentest som ska kolla hur min kropp producerar eget kortison/kortisol. Jag ska fasta inför det och det kommer att ta ca 1½ timme stod det i kallelsen.
De ska ta blodprov, sedan spruta in någonting i mig, sedan vänta, ta blodprov igen, vänta lite till och sedan ta blodprov igen. Ska bli spännande att se men jag är onekligen lite orolig inför det.
Tentan igår gick nog inte särskilt bra förresten. Tror det blev ungefär samma resultat som förra gången jag skrev den, vilket resulterade i 4 poäng från G. Inte kul!
Nu ska jag ta mig i kragen och duscha och sedan krypa i säng. Det blir en dag med mycket fläng imorgon. Ska på läkarbesök på endometriosmottagningen på eftermiddagen också.
Efter att ha varit på vårdcentralen och tagit proverna känner jag mig både lättad och irriterad. Lättad över att sköterskan kunde ge mig svar på vad de tar för prover och varför. Irriterad över att min husläkare inte var kompetent nog att förklara det och bry sig tillräckligt.
Proverna de tar är för att kolla om jag har mykoplasma, vilket är en bakterieinfektion som bland annat kan ge lunginflammation. Grejen är att jag hade det för snart två år sedan och då fick jag antibiotika och blev bra. Trodde jag iallafall. Sköterskan sa idag att det kan vara så att antibiotikan jag åt då inte hjälpte och jag har gått och dragit på det sedan dess. Illa isåfall!!
Jag frågade vad symptomen på det var och om man inte skulle visa på hög sänka om det var bakteriellt men fick till svar att sänkan inte behöver vara hög när det gäller mykoplasma. Symptomen när man har det som jag isåfall har är trötthet, orkeslöshet och infektionskänslighet bland annat. Det känns ganska bekant måste jag säga!
Om ca två veckor får jag veta om det är mykoplasma som är orsaken till mina år av sjukdom och orkeslöshet. Det vore så skönt om det är det och att det går att behandla på ett enkelt och smärtfritt sätt. Det skulle kanske gör att jag blir pigg och frisk igen. Åh, jag önskar att det faktiskt skulle gå att åtgärda så ”enkelt”.
Nu ska jag strax ner på stan för körlektion och sedan ska jag möta upp pappa och vi ska handla present till min kusin som fyller år idag. Sen bär det iväg på fest för att fira honom, jag ska preppa med piller så jag förhoppningsvis inte blir jättesjuk. De har en katt som jag verkligen inte tål, förra gången jag var där tryckte jag i mig mängder med piller när jag kom hem för att våga sova. Skrämde upp en stackars vän som jag pratade med på msn med mängden piller jag satt och pillade i mig. :) Välkommen till en värld med betapred, där pratar man om ca 10 piller i stöten vid allergisk reaktion. Han var inte riktigt beredd på det. :)
Jag återkommer förhoppningsvis ikväll med en uppdatering. Förhoppningsvis mår jag bra då och inte är hög och låg av diverse piller. :)
Sjukligt | Anna-Maria | 
27 januari 2010 18:27 | 
Kommentarer (1) 
