God natt

Ja, någon svininfluensa var det inte den här gången iallafall. Efter många vändor fram och tillbaka tyckte sköterskan på sjukvårdsupplysningen att jag behövde träffa en läkare. Väl där blev jag placerad ute i trapphuset vilket läkaren sedan inte kunde förstå varför. Han trodde bara att det är ett vanligt förkylningsvirus jag dragit på mig så jag borde bara bli bättre nu. Alltid något även om jag måste erkänna att det skulle varit skönt att ha haft svininfluensan avklarad med tanke på all denna hysteri.

Jag har äntligen, efter tre dagars ringande, lyckats komma fram till gynmottagningen för att kräva läkartiden de utlovade för flera veckor sedan. På fjärde dagen lyckades jag äntligen ställa mig i telefonkö och kunde därmed faktiskt få prata med dem. Det resulterade, efter mycket irritation, i en tid den 22 september så det går framåt. Hade jag inte ringt och varit jobbig hade det dröjt flera veckor till minst innan de ens skickat ut en kallelse. Vad händer med sjukvården egentligen?!

Nu är det hög tid att krypa i säng för mig. Tanken är att orka mig med på nollningen imorgon. Det är ju trots allt näst sista dagen. :)
God natt!

Provtagning och mykoplasma

Efter att ha varit på vårdcentralen och tagit proverna känner jag mig både lättad och irriterad. Lättad över att sköterskan kunde ge mig svar på vad de tar för prover och varför. Irriterad över att min husläkare inte var kompetent nog att förklara det och bry sig tillräckligt.

Proverna de tar är för att kolla om jag har mykoplasma, vilket är en bakterieinfektion som bland annat kan ge lunginflammation. Grejen är att jag hade det för snart två år sedan och då fick jag antibiotika och blev bra. Trodde jag iallafall. Sköterskan sa idag att det kan vara så att antibiotikan jag åt då inte hjälpte och jag har gått och dragit på det sedan dess. Illa isåfall!!

Jag frågade vad symptomen på det var och om man inte skulle visa på hög sänka om det var bakteriellt men fick till svar att sänkan inte behöver vara hög när det gäller mykoplasma. Symptomen när man har det som jag isåfall har är trötthet, orkeslöshet och infektionskänslighet bland annat. Det känns ganska bekant måste jag säga!

Om ca två veckor får jag veta om det är mykoplasma som är orsaken till mina år av sjukdom och orkeslöshet. Det vore så skönt om det är det och att det går att behandla på ett enkelt och smärtfritt sätt. Det skulle kanske gör att jag blir pigg och frisk igen. Åh, jag önskar att det faktiskt skulle gå att åtgärda så ”enkelt”.

Nu ska jag strax ner på stan för körlektion och sedan ska jag möta upp pappa och vi ska handla present till min kusin som fyller år idag. Sen bär det iväg på fest för att fira honom, jag ska preppa med piller så jag förhoppningsvis inte blir jättesjuk. De har en katt som jag verkligen inte tål, förra gången jag var där tryckte jag i mig mängder med piller när jag kom hem för att våga sova. Skrämde upp en stackars vän som jag pratade med på msn med mängden piller jag satt och pillade i mig. :) Välkommen till en värld med betapred, där pratar man om ca 10 piller i stöten vid allergisk reaktion. Han var inte riktigt beredd på det. :)

Jag återkommer förhoppningsvis ikväll med en uppdatering. Förhoppningsvis mår jag bra då och inte är hög och låg av diverse piller. :)

Pest eller kolera?

(Varning för ingående beskrivning av tjejbesvär, ifall någon skulle vara känslig menar jag.)

Jag börjar fundera på om det är tänkt att jag alltid ska må dåligt på något sätt.
Efter ett läkarbesök för ett par veckor sen bestämdes det att jag skulle ge p-piller en till chans, eller närmare bestämt p-plåster, som behandling för mensvärk, oregelbunden mens och troligen endometrios. Till saken hör att jag för ca 1.5 år sedan fick sluta med p-piller som jag då fick för oregelbunden mens på grund av biverkningar.

Nu när jag var till fröken tjej-doktor fick jag höra att jag skulle testa p-piller igen, det blev i plåsterform den här gången, då det tydligen var bättre än att få starkare värktabletter vid behov. Med viss skepsis började jag med dem efter några dagar på Kreta men ändå med förhoppningen och inställningen att jag skulle må bra av dem. Bättre än innan.

Nu är jag inne på andra plåstret och känner mig mer eller mindre apatisk. Livlös. Död på insidan. Därav bristen på bloggning från min sida senaste dagarna. Efter en del fundering och påtryckning från bland annat mamma så ringde jag till kvinnoklinikens rådgivning och ställde mig i telefonkö. Ett par timmar senare ringde en barnmorska tillbaka och jag förklarade varför jag ringde; alltså varför jag fått plåstrena från början, hur jag mådde av dem och att jag ville ha råd angående hur jag skulle bete mig då jag mår så dåligt av dem.

Den märkliga människan jag pratade med förklarade slött att det ju var biverkningar från plåstren och att jag ju fick välja om jag ville fortsätta med dem och känna mig nere eller sluta med dem och få tillbaka besvären jag hade innan. Det förstår ju jag också, att jag måste välja ett av alternativen men då jag inte har någon utbildning angående saken försökte jag få råd från bättre vetande.

Hon muttrade lite om att jag borde ringt till familjeplaneringen istället för att de hade bättre koll på preventivmedel och jag flikade lite surt in där att jag ju ringde dit det stod rådgivning. Det hela slutade abrupt med att hon sa att hon skulle försöka få tag på familjeplaneringen och att jag skulle vänta. Vilket jag gjorde tills samtalet bröts av okänd anledning.
Kul! Det var telefonkö som gör att de ringer upp en så det var ju inte bara att ringa upp igen. Jag väntade surt och hoppades att hon skulle ringa upp igen vilket hon såklart inte gjorde. Istället satt jag hemma hos mamma och blev mer och mer nere för varje timme. Jag har alltså pest eller kolera att välja på. Är det så det är?

Det hela slutade med att mamma började ringa runt lite överallt kändes det som och fick tillslut prata med en (trevlig!) barnmorska som inte tyckte att det lät bra att jag mådde så dåligt. Hon skulle se till att min läkare ringer upp oss så jag får diskutera det hela med henne.

Hoppas hon ringer imorgon och att hon säger att jag kan sluta med de jäkla plåsterna. Jag orkar inte det här längre. Jag har tappat orken helt och allting kvittar. Det måste väl finnas något annat sätt att lösa denna röra än med p-piller?!?!