Dagen då jag blev med spiral

Hej alla!

Jag vet att det har varit dåligt med bloggning nu senaste dagarna men jag har inte varit på topp direkt.

I lördags var det rebusrally hela dagen nästan men på kvällen blev det middag hos föräldrarna istället för sittning. Kroppen orkade inte mer efter en heldag i bilen som kartläsare. Rallyt var roligt även om det tog på krafterna. Vi hann dock inte till alla ställen men huvudsaken är ju att man har kul. :)

I söndags skulle jag börja med smärtstillande inför att att de skulle sätta in spiralen igår och de knockade ut mig helt och hållet nästan. Det känns lite som en riktigt dålig fylla när jag tar dem och då tar jag ändå långt ifrån så många som jag borde ta. Märkligt värre måste jag säga! Blev helt snurrig av dem och groggy, mådde lite illa också. Det enda positiva var att jag faktiskt inte hade ont i magen längre och det kändes nästan konstigt efter att ha gått med molvärk så länge. :)

Så igår var det dags att sätta in spiralen. Kl 7 skulle jag ta fyra cytotec, som tydligen skulle vara mot magsår om man tog dem den vanliga vägen. Det skulle jag självklart inte göra utan de skulle ”pillas in så långt det går” för att citera min läkare. Tog också ett dunderpiller och gick och la mig och sov några timmar till. När jag sedan vaknade var jag glad över att ha tagit smärtstillande också då jag fått som rejäl mensvärk av pillerna. De skulle tydligen vidga så att det skulle gå lättare att sätta in spiralen.

Väl på sjukhuset med mamma som moraliskt stöd fick jag inte vänta mer än någon minut så kom barnmorskan och hämtade mig. Hon var väldigt trevlig och snäll, sådär lugn som man vill att en barnmorska ska vara. Jag sa att jag var ganska nervös och lite groggy av pillret och hon tog det lugnt och sansat och satte även på lugn musik och släckte ner i rummet. Allt för att göra det mindre obehagligt för mig. Själva insättningen var allt annat än behaglig, hon bände och pillade och hade sig och det gjorde ganska så rejält ont när hon höll på. Mitt när det gjorde som mest ont tog hon bort allt och sa helt plötsligt att det var klart.

Där låg jag med benen i vädret med jätteont i magen, sådär lagom snopen över att det redan var klart. Skönt att det gick fort måste jag säga och det var inte så illa som jag kanske får det att låta som. När jag sen sätter mig upp frågar de hur jag känner mig och jag säger att det snurrar lite. Då gormar de båda åt mig att lägga mig ner och ha upp benen igen. Tydligen kan något hända vid sådanna ingrepp som gör att man kan svimma vilket de inte ville att jag skulle göra. :) Sköterskan hämtade saft som de tvingade i mig och nästa gång jag satte mig upp gick det lite bättre. Jag sa att jag ju var snurrig ändå av pillret och att jag vanligtvis också blir snurrig av att sätta mig upp.

När hon hörde att jag hade mamma som satt och väntade på mig och att jag skulle få skjuts hem så släppte hon iväg mig med orden att jag skulle vila ordentligt och inte hoppa och liknande. Tydligen försöker kroppen stöta ut spiralen första dagarna och det är därför man kan få ont.

Jag kom hem, kraschade på soffan och spenderade resten av dagen där med vetepåse på magen. Oskar kom hit på eftermiddagen och bytte av mamma som inte ville lämna mig ensam. Idag mår jag bättre men har fortfarande ont i magen och känner mig groggy av pillerna. Men det ska nog bli bättre inom några dagar.

Jag hoppas nu bara att jag ska må bra av spiralen så inte allt är i onödan.

Nu kom mamma precis hit för att kolla om jag lever. :) Utan henne, pappa och Oskar vet jag inte om jag hade orkat med hela den här vevan. :)

En dag som inte blev som den var tänkt att bli

Hallå!

Efter en mycket trevlig kväll igår med god middag och trevligt sällskap knatade jag hem och kraschade efter en stund i sängen och sov som en stock. När klockan ringde 8.31 imorse var jag inte pigg men efter en halvtimmes snoozande kravlade jag mig upp och började göra mig klar. Lagom när jag nästan skulle strosa mina tre minuter till skolan så satte magen igång att bråka igen. Så det var bara att slänga in vetepåsen i micron och krypa ihop i soffan och kika på Våra bästa år istället för att lyssna på föreläsning.

Det är nog inte förrän nu det börjar sjunka in lite att det faktiskt är en kronisk sjukdom jag har och inte någonting som går att fixa genom att knäppa med fingrarna. Vissa dagar mår jag jättebra, andra kommer jag knappt ur sängen så det är minst sagt svårt att veta hur varje dag kommer att bli. Något jag ska försöka bättra mig på är att ha mer regelbundna mat- och sovtider, det kan nog framförallt stabilisera min trötta kropp. I början av oktober har jag även en tid hos en dietist som jag hoppas kan hjälpa till med lite tips om vad jag ska äta och liknande. Jag försöker intala mig att jag ska bli bättre av spiralen och att det inte alls kommer att bli som med p-piller. Det vore så skönt om det kunde hjälpa mot värken och alla andra besvär.

Nu går jag spänt och väntar på att min nya mobil ska komma. Förhoppningsvis kommer den idag men det är inte helt säkert. Varje gång jag får sms hoppar jag till och hoppas att det är från pappa att den kommit. :)

Resultatet av tisdagens läkarbesök

Igår blev det inget bloggande efter läkarbesöket. Det var nog helt enkelt för mycket att smälta på en gång för min del.

Läkaren var jättetrevlig och bra så jag känner mig allt som allt väldigt nöjd med besöket även om jag inte kan vara annat än missnöjd över att få veta att jag har en kronisk sjukdom. Han sa att eftersom mamma haft det så är det 70% sannolikhet för att jag har/får det och med tanke på de problem jag har sa han att jag har endometrios. Inte så kul att få veta men det är nog bara att försöka acceptera och lära mig leva med det.

Det finns inte så många behandlingssätt och ett av dem har jag redan provat och det fungerar inte, de där förbaskade p-pillerna. Dock fick jag dem utskrivna på fel sätt i somras även om jag inte ens hann ha dem så länge. Det andra är hormonspiral vilket han tyckte att jag skulle testa. Det kommer tydligen bara ut en hundradel hormon i resten av kroppen jämfört med p-piller så det är mindre risk för biverkningar. Jag hoppas verkligen att den fungerar bättre än vad p-piller gjort för mig och att allt med att sätta in den går smidigt också. Ska ta en himla massa piller hit och dit i samband med det. Blir bökigt det där men på måndag ska den hamna på plats.

Det tredje alternativet var något dyrt och bökigt med sprutor och grejer som gör att man hamnar i ett slags hormoniellt klimakterie. Det man vill ha ut med alla behandlingar är att man ska ha så lite mens som möjligt, helst ingenting alls för det gör att det inte sprider sig lika mycket.

Starkare värktabletter fick jag också och fick även hämta ut spiralen på apoteket. Hiskeligt stor förpackning för någonting som ska in i mig. Otäckt värre! Han upptäckte även att jag hade en cysta på vänster äggledare men det sa han inte var någonting farligt utan sådant som kan dyka upp då och då bara. Men jag har svårt att få bort bilden ur huvudet då han vred på skärmen och visade mig på ultraljudet.

Nej, nu är det hög tid att krypa i säng. Min kropp är i enormt behov av att vila.