Jag är på ett konstigt humör idag. Ingenting känns riktigt som det borde göra och jag är både trött och rastlös på samma gång. Har precis druckit upp en kopp cappuccino i hopp om att bli på lite bättre humör men jag vet inte om det hade någon särskild effekt egentligen.
Funderar på att göra om designen på bloggen men har ändå inte riktigt inspiration nog för att det ska bli någonting vettigt av det. Funderar lite på ett domänbyte. Lite nystart på bloggen sådär.
Vill ta tag i mitt liv, komma på benen igen men idag är en motig dag. Ska nog en gång för alla röja upp i badrumsskåpet som jag tänkt så länge. Började lite smått härom dagen men mer än så blev det inte. Borde föra över diverse filer mellan hårddiskarna på datorn också inför ominstallation till Windows 7.
Idag känns annorlunda.
Allting känns inte längre lika grått och hopplöst som det gjort så länge. Saker känns lite mindre tunga och nedtryckande och jag kan faktiskt känna att jo, jag kommer att bli bra. Kanske inte idag, kanske inte imorgon eller dagen efter den men så småningom.
Trots huvudvärk, förkylning och en väldig trötthet känner jag mig ändå levande idag. Jag chockade mig själv nästan med att gå runt och sjunga för mig själv, först i duschen och sedan tillsammans med datorn när jag höll på att vika tvätt. Är det månne den rätta Anna-Maria som håller på att dyka upp igen? Den som under många år varit begravd av olika sjukdomar och elände?
Jag håller alla tummar och tår för att vinden nu ska vända och jag kan få lite medgång för omväxlings skull. Få njuta av simpla saker som att vakna utvilad och pigg på morgonen, kunna dricka te halva natten tillsammans med någon jag tycker om eller spela fiol tills fingrarna nästan blöder.
Kunna känna den där underbart pirrande känslan i hela kroppen som bara kommer av att höra en riktigt bra låt. En sådan låt som går rätt in i själ och hjärta och man vill bara sitta ner med huvudet lite på sned och le åt att allt känns så fantastiskt underbart.
Ibland kommer man in i perioder av sitt liv då allting känns både helt fantastiskt rätt men ändå på något sätt så fel. Man vet inte riktigt vad man ska ta sig till, om man ska skratta eller gråta.
Sådanna tillfällen då man inte vill vara ensam men samtidigt vill man heller inte ha sällskap. Man vill bara få finnas och att allting ska kännas bra och man ska slippa känna sig förvirrad för en stund. Kunna sova gott på natten utan en massa tankar som snurrar runt, runt i huvudet och håller ögonen öppna.
Vissa stunder känner man mest av allt för att få ramla ihop i en liten hög i soffan och bara gråta. Gråta som man aldrig gråtit förut men det går bara inte, hur ledsen man än känner sig. Andra gånger rinner tårarna för att man känner sig så lycklig att man nästan inte vet var man ska ta vägen.
Det värsta, om du frågar mig, är att inte veta vad man ska ta sig till. Det kan handla om allt från stora, livsavgörande beslut till saker som egentligen är väldigt världsliga och obetydliga. Bara den där känslan av att inte veta vad jag ska göra kan ibland nästan vara på väg att förgöra mig, i alla fall känns det så.
Men det märkliga är att saker alltid löser sig. Förr eller senare har man glömt bort det där man så länge gick och grubblade på. På ett eller annat sätt har det löst sig, antingen till det bättre eller till det sämre. Men det fina är att om det nu råkar bli till det sämre den ena gången så kan det leda till någonting så mycket bättre i det långa loppet.
Idag har varit en dag full av förkylning och funderingar. Tack och lov har jag mått bättre än igår vilket jag är väldigt glad över!
Mina funderingar har handlat om vad jag vill plugga i fortsättningen. Just nu känner jag mig väldigt skeptisk till om jag vill fortsätta på systemvetenskapen och lutar mer åt datavetenskapen men jag är långt ifrån säker. Jag vet dessutom inte hur man beter sig för att byta såhär mitt i, om det ens går. Men jag har mailat studievägledaren på dv så jag hoppas på att få svar så fort som möjlig.
Det är knepig sånt här med studier och grejer. Det är så lång tid av ens liv det handlar om och något så pass viktigt så jag känner att jag vill plugga något jag faktiskt trivs med.
Kvällen har spenderats hos mamma och pappa som bjöd på middag. Mycket trevligt även om det var ruskigt kallt att gå dit och hem till Erik igen! -20 grader visar termometern vilket är lite för kallt för min smak. Efter middagen blev det försök till revansch i Familje Geni vilket vi lämnar osagt hur det gick för Erik och mig… *host*
Nu ska jag nog krypa ner i sängen och kika lite på tv och sen är det hög tid att sova! Imorgon blir det firande av mamma som gäller.
Senaste veckan har inte endometrioset varit snällt mot mig. Vissa dagar har jag haft så ont att jag inte vetat vart jag ska ta vägen och det har hållit i sig alldeles för länge. Jag vet inte hur jag skulle orkat med de nätter jag legat och vridit och vänt mig av smärtan utan Erik som varit där och torkat tårar, kramat och pysslat om.
Han är verkligen en ängel när det gäller att stå ut med mig och pyssla om mig när jag mår dåligt. Jag tror inte att han förstår riktigt hur mycket det betyder för mig. Han kommer med mediciner, hjälper mig till toaletten, masserar min rygg, kokar te åt mig, klappar på mig och finns där precis hela tiden när jag mår dåligt. Framförallt så står han ut med mitt ibland dåliga humör och förstår varför jag kan bli butter och grinig.
Vad skulle jag göra utan dig? <3
Kvällar som denna, när jag ska krypa ner i en tom säng istället för att få borra in mig i hans hals, är en plåga. Det känns så tomt att somna utan någon som viskar snälla saker i mitt öra och kliar mig på ryggen. Men det är väl så det ska vara när man är förälskad? Att man knappt står ut att vara ifrån varandra ens för en kväll. :)
Nu ska jag strax krypa ner i sängen och sova. Den här dagen blev inte som den borde blivit på grund av strejkande kropp men det får väl vara så ibland just nu.
Idag är allt förvirrande.
Ett stort förvirrat, trött virrvarr av konstiga tankar och irritation på i stort sett allt. Jag vill kunna stänga av hjärnan, stänga av alla konstigheter och bara vara i nuet. Tänk vad enkelt allting skulle vara då.
Istället för att plugga har jag börjat röja undan all tvätt som hängt på tork alldeles för länge i hela min lägenhet. Tanken är att dammsuga hela lägenheten också, får se hur det går med det. Jag känner att det just nu finns alldeles för mycket måsten i mitt huvud. Jag måste göra tusen olika saker, helst samtidigt så jag blir av med skiten och sen bara kan få krascha i säng. Kunna dra täcket över huvudet och bara gömma mig för världen.
Jag vill kunna sitta med en kopp varmt te och bara titta på regndropparna som landar på mitt fönster. Tända några ljus och endast ha det som lyser upp mitt vardagsrum. Kanske i en varm famn om mitt humör lugnar ner sig lite. Just nu vet jag inte riktigt vad jag är så irriterad och ledsen över, allt känns bara motigt och jag vet inte riktigt vad jag vill.
Nu ska jag fortsätta utnyttja mina trötta, förvirrade irritationstankar till att städa vidare. Det enda positiva idag tror jag.
Jag är så trött.
Av all värk i magen spänner jag mig och av det får jag spänningshuvudvärk och jätteont i axlar och nacke. Alltid är det något som jävlas…
Jag märker mer och mer att jag drar mig undan. Jag isolerar mig och vill inte ha kontakt med folk pga min slitna kropp och mitt dåliga humör. Nedstämdhet är det nog snarare. Just nu känns allting grått.
Vill bara få sova och vakna när jag mår bättre igen.
Den person som just nu betyder mest för mig känner jag hur jag stöter bort. Jag vill inte att han ska bli lidande för mitt dåliga humör och trasiga kropp. Jag vill inte riskera att skrämma iväg honom. Jag vågar inte hoppas och tro av rädsla att bli sårad. Hur jag än gör så blir det fel…
Jag ser inte hur någon kan tycka om mig. Alltid är det något som inte funkar med mig som hindrar.
Det enda jag vill just nu är att ha sällskap. Få känna mig trygg i en varm och stark famn. Men jag är för stolt för att visa det.
För stolt för att visa hur ledsen jag är.
Jag är bara så ledsen och trött.
Just nu känns allting bara hopplöst.
Magen har plågat mig konstant i fyra dagar nu, så illa att jag varit tvungen att ta tabletter och även då har det inte blivit bra. Jag är så trött, mest i själen tror jag, av all denna värk hela tiden. Jag orkar ingenting och skolan blir lidande. Humöret blir lidande av att jag är trött och har ont och det gör att jag helst av allt bara sitter ihopkrupen i soffan för mig själv. Jag vill inte att andra ska bli lidande på grund av mitt dåliga humör. När jag väl träffar andra försöker jag så gott det går att hålla humöret uppe så när jag sen blir ensam släpper allt, då bryter jag ihop.
Jag vill bara få må bra. Eller, det behövs inte ens så mycket för att göra mig glad just nu, en hel dag utan att känna av magen är vad jag vill få. En hel dag utan någon värk alls.
Just nu vill jag bara sova. Få krypa ihop i en trygg, varm famn och sova. I en famn som torkar bort de trötta tårar som envisas med att rinna längs mina kinder. Istället ska jag dricka mitt te och lägga mig i min tomma, kalla säng i hopp om att sova lugnt hela natten.
Mycket har hänt. Kanske lite för mycket. Allt går inte att sammanfatta här.
Men en sak kan jag säga, och det är att jag är lycklig. Rosa fluff-lycklig! :)
Mitt i all stress och hets har jag fått en lugn plats, ett ställe där allt är stilla.
En famn där jag kan vara mig själv och vila. Bara vara vi.
En person som betyder mer än jag trott var möjligt på så kort tid.
En person som fått mig att inse så mycket om mig själv utan att nog ens själv vara medveten om det.
Han får mitt hjärta att slå ett extra slag och får mig att skratta så jag får ont i magen.
Han får mig att leva igen.
<3
Det är en förvirrande period i mitt liv just nu, därav viss brist på bloggning.
När jag mår bra har jag fullt upp med annat och när jag mår mindre bra kraschar jag framför datorn.
Jag skulle behöva få rätsida på mina tankar och känslor, allt är ett enda virrvarr just nu vilket bara gör mig ännu mer förvirrad. Sjuk sömnbrist gör dessutom inte saker och ting bättre, snarare ännu mer förvirrande.
Jag har senaste dagarna varit lyckligare än på länge men samtidigt däremellan känt mig mer nere än på länge också. Varför kan aldrig saker vara enkla?
Det känns som att när jag väl lyckats reda ut en sak kommer tusen till.
Just nu är jag så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Ska nog ta en tupplur istället för att gå på föreläsningen tror jag. Skulle bara somna i skolan annars. Igår fick jag jätteont i magen igen så det blev till att ta piller, känner nog av det idag i form av ännu värre trötthet.
Bjuder på några bilder från Sjöslaget, inga jag tagit själv dock utan jag har lånat från två som använde sina kameror till skillnad från mig.
Trött och ledsen, så började min Sjöslagskväll. (Foto: Richard)
Efter lite tjat lyckades de få på mig min overall. Då blev jag lite gladare. (Den lilla flaskan vin som jag svepte hjälpte nog till också) :) (Foto: Richard)
Fundersam verkade jag vara dock. (Foto: Tox)
Fast med en färglad, fin hatt kan man ju inte vara nere. :) (Foto: Tox)
Han den där Tox har en förmåga att göra mig till jätte på bilder… (Foto: Tox)
Och sedan till dvärg… Fast jag tyckte att jag var liten nog och blev lite ledsen igen, men bara för den bilden. :) (Foto: Tox)
Förvirrad är vad jag känner mig just nu.
Allt är ett enda stort virrvarr.
Ena sekunden känner jag mig som den lyckligaste i världen.
Den andra vill jag bara dra täcket över huvudet och sova.
Jag både vill och inte vill chansa. Jag vill våga ta chansen och leva.
Att följa hjärtat.
Men jag vet inte om det skulle bli att egentligen följa hjärtat. Just nu vet jag nog inte vad hjärtat vill.
Eller så vill jag kanske inte erkänna för mig själv vad det vill?
Igår åt jag en trevlig middag tillsammans med Fredrik och jag skrattade så jag höll på att ramla av stolen emellanåt. Han får mig alltid på bra humör, han kan lyfta en hel dag för mig många gånger. Just nu skulle jag göra bra mycket för att kunna få reda ut mitt virrvarr till tankar med hans hjälp.
Istället sitter jag med tårarna rinnandes till dessa:
http://open.spotify.com/track/65F20EJCLJGJXekM8ok3if
http://open.spotify.com/track/1FQ0mhQkK7VAJJIW2sWr9r
http://open.spotify.com/track/0OALSroUgrR2ZKFQi6vp2X
http://open.spotify.com/track/3d4I2tQUz16S8gesU2pLSM
http://open.spotify.com/track/0E4TZZIgnzRjBTQDB6SZXU
http://open.spotify.com/track/7kdUPDKYLluazJiT7g8bru
http://open.spotify.com/track/3nGLNW90×2LXUUglynO7O8
Efter ett abrupt uppvaknande imorse av ett tredje sms från pappa som frågade om jag ville följa med och handla kravlade jag mig snabbt upp och gjorde mig klar. Nu är jag 800 kr fattigare som är spenderade på mat och diverse annat man kan hitta på Ica kvantum. Förhoppningsvis ska jag inte behöva storhandla på länge nu!
Inte förrän nu, efter en lång och varm dusch, känner jag att jag börjar vakna till lite. Borde äta något lunch+mellanmålsaktigt också innan jag svälter ihjäl men jag vet inte vad av mina mängder mat jag ska stoppa i mig. Ska försöka plocka ihop lite mer av O´s saker också så han kan komma och hämta dem snart.
Ikväll ska jag iväg. Var, när och hur vet jag inte än men det klarnar förhoppningsvis snart. Eller så ska jag inte iväg utan iväg kommer till mig. Återstår helt enkelt att se.
Nu sitter jag och lyssnar på vemodig musik och försöker känna efter hur jag egentligen mår. Det konstiga är att jag inte känner något alls istortsett.
Låtar för dagen:
http://open.spotify.com/track/3nGLNW90×2LXUUglynO7O8
http://open.spotify.com/track/4LTdfb1CkA6zgL3M7v2mL9
http://open.spotify.com/track/6VmJy5CwwDpAcIAxxaGJ3p
http://open.spotify.com/track/1zVBU0PAj7ZUVmVfG2pgQG
http://open.spotify.com/track/1qrZEybhZxMOpti16CPyQ8
http://open.spotify.com/track/4oKmnf4t9z2uEw0jN1GJ0z
För att göra Fredrik glad måste jag ta med den här också: http://open.spotify.com/track/1rYYOaS9d0dDLvXxWrhCPD
Nu börjar en ny del av mitt liv. Mycket har hänt senaste veckan och jag känner på mig att det enbart kommer att vara förändringar till det bättre även om det inte känns helt kul allting just nu.
En sak är säker iallafall, jag ska inte låta någonting hindra mig längre. Varken sjukdomar, känslor eller personer.
Jag kan få ont vart jag än går men det är något jag inte orkar med att tänka på hela tiden. Händer det så händer det.
Jag kan bli sårad men jag klarar mig ändå. Även om det kanske gör ont ett tag.
Någonting jag alltid har, och alltid kommer att ha kvar, är musiken och passionen.
Jag har, genom lite hjälp på traven från en person, fått klart för mig exakt hur mycket jag brinner för musiken och hur viktig den är för mig. Det är någonting jag inte kan leva utan och det är även det som kommer att ta mig igen om alla hinder i livet.
Nu ska jag krypa i säng och vakna imorgon, första morgonen av många som jag hoppas ska bli bra.
Jag är trött. Jag är bara så trött.
Det är nu flera nätter i rad som jag vaknar med ett ryck flera gånger för att det har täppt igen i luftvägarna och jag inte får luft. Det tar på kraferna. Krafter som jag inte har från början heller.
Sen är jag förvirrad. Jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska fokusera på. Jag vet vad jag vill men förnuftet säger ifrån. Jag har vänner som uppmuntrar mig till att följa mitt hjärta men jag vet inte om jag vågar.
Det får nog bli en kopp kamomillte och sen krypa i säng, förhoppningsvis inom en snar framtid så jag vaknar pigg imorgon. Te är min lösning på allt.
God morgon.
Efter en lång sovmorgon är jag nu iallafall lite vaken. Ska precis till att hoppa in i duschen och sedan äta frukost.
Än så länge finns det bara en spikad sak på dagens schema; få upp min stora fina tavla på väggen igen. Den fick på något konstigt sätt för sig att ramla ner för snart en vecka sedan och nu har min kära far sagt att han kan hjälpa mig att få upp den igen. :)
Annars hade jag en fundering på att lura ut en vän och ligga på en filt någonstans och bara ha en härligt lugn dag men jag vet inte riktigt om vädret är på vår sida idag. Temperaturen verkar funka, även om man behöver ha en tröja på sig men frågan är om det blir regn. Eventuellt ska jag hjälpa en kompis att fixa hans fiol också som av någon anledning verkar vara väldigt svårsträngad. Kanske ge lite tips på hur man spelar också, vem vet. :) Frågan är bara hur allt ska gå att få ihop. Oskar verkar också vara tillbaka i stan igen så vi lär ju försöka ses någonting. Ska ringa honom bara jag duschat hade jag tänkt.
Nu är det duschen som gäller! :)
Vardagligt | Anna-Maria | 
26 februari 2010 11:51 | 
Kommentarer (0) 
