Frågetecken

Just nu är allting förvirrande.
Förvirrande, konstigt och uppochnervänt.

Jag vet inte vad jag ska göra och hur jag ska bete mig. Om det som händer är på riktigt eller en konstig dröm. Jag vill bara koppla bort allting, stänga av hjärnan och kunna leva.

Jag ångrar djupt att jag ens övervägde att testa dessa hemska hormoner som jag innerst inne trodde att jag skulle må dåligt av. Just nu vet jag knappt vem jag är, hur jag borde vara och vad jag borde göra.

Allting är bara en massa frågetecken.

? ? ? ? ? ? ? ?

P-piller + astma = ?

Efter mycket diskussioner med föräldrarna har jag nu ryckt bort det där jäkla plåstret. Bara vetskapen om att det inte sitter där längre gör att jag mår bättre nästan.

Vi har efter middagen suttit och diskuterat lite allt möjligt angående det här med p-piller och biverkningar hit och dit och jag började tillslut kika på om man inte ska äta p-piller om man tar astmamediciner eller något sådant. Jag hittade inget om det på fass.se men när jag googlade på ”p-piller + astma” så fick jag upp en hel drös med tidningsartiklar om att p-piller skulle ge astma i 40% av de fall som undersöktes.

Då började vi fundera och kom efter ett tag fram till att det stämmer in ganska precis att jag blev mycket sämre i astman när jag började med p-piller för 2 ½  år sedan och blev bättre för 1 ½ år sedan när jag slutade med dem.

Är det alltså så att p-piller och astma på något konstigt sätt hänger ihop? Är det här någonting kännt eller råkar det vara ett konstigt sammanträffande för min del? Kanske är det en bit på väg i att förstå iallafall varför jag och p-piller inte kommer överrens alls. Kanske kan det göra så att läkare kan sluta envisas med att jag ska testa p-piller för att få ordning på diverse olika krämpor i min stackars kropp.

Nu är mina försök slut. Jag har givit upp hoppet om att försöka få min kropp att acceptera p-piller och nu är jag kanske även en bit på väg mot att förstå varför.

Jag hoppas bara att mina hormoner fort återgår till det normala igen så jag kan ta itu med allt som kommer.

God natt

Nu är det hög tid att sova har jag en känsla av. Har legat i sängen i över en timme dock med datorn i knät och bara dragit mig för att lägga mig för att sova. Inte kul när både kropp och själ strejkar och gör uppror.
Jag hoppas verkligen att jag får sova ordenligt i natt och att allt känns bättre när jag vaknat.

Någon som har tips på hur man får hjärnan att gå på lite mindre högvarv? Mottar gärna tips om p-piller och biverkningar också. Har det gått över eller fortsätter det i all evighet (alltså tills man slutar med skiten)?

You Belong To Me

Minnen från Rhodos. Vi ser verkligen ut som turister på den där bilden. Älsklingen och jag. Som Oskar sa, han var ju turist så varför skulle han inte se ut som en då? Bilden är rolig iallafall. Påminner om sommaren, värmen och allt kul vi hade på Rhodos. Alla äventyr. Kommer du ihåg Faliraki, snygging? ;) Det gör jag och jag skulle göra samma sak igen utan att tveka!
Vi borde åka någonstans. Bara du och jag. Komma bort från allt ett tag.

Tillbaka till verkligheten. Dagen har bestått av fiol, film och musik. Stod och nötte fiol i säkert 1½ timme. Riktigt skönt att orka spela igen efter den här envisa förkylningen! Om än bara lite idag men det är bättre än inget. Nu ska jag spela mycket framöver.
Då mår jag bra, när jag spelar.
När jag gått upp mitt på dan kollade jag om det gick nån film på tv som verkade okej att kika på. Pappa har skaffat någon box från Comhem så just nu har vi massor av kanaler. På Tv1000 Family gick IcePrincess som verkade lagom lättsam och den var faktiskt bra. Okej, det är verkligen en familjefilm men den var sevärd.
Sen nu på kvällen kollade jag och pappa på Casablanca. Den var sevärd men slutet var lite av en besvikelse tycker jag. Men jag är en sucker för happy endings så det har väl med det att göra.

Jag har en ny favoritlåt. Inte helt ovanligt. Plain White T’s låt Hey There Delilah är verkligen underbart vacker. Så enkel med gitarrkompet men det blir så effektfullt och det går direkt in i mitt hjärta. Sen påminner det om underbara kvällar i Oskars famn. Och det är inte helt fel när sängen känns tom och kall när jag ska sova.
Två nätter till, sen får jag sova nära min älskling igen. Jag längtar!
För nu får jag nöja mig med att drömma om honom.