Idag har varit en dålig dag.
Det blev ingen tenta utan en dag i sängen/på soffan istället. Det enda produktiva jag gjort är att laga mat till Erik och mig ikväll. En stor, maffig köttfärssoppa blev det som blev riktigt god. Det är dels magen som bråkar, som vanligt, och sen förkylning. Dessutom har jag spänningshuvudvärk som inte gör allt annat bättre direkt.
Nu har jag tagit piller, var över 1½ vecka sedan sist och det var när jag mådde jättedåligt, och jag mår lite konstigt igen. Vet inte om det är av trötthet, oro över att jag SKA må dåligt igen eller om jag helt enkelt mår dåligt som jag gjort hela dagen. Jag har en tendens att bli lite nojig för småsaker, som att jag tex mådde jätteilla sist jag tog tabletter så då tror jag att jag ska göra det igen. Men det återstår ju helt enkelt att se hur jag blir av dem den här gången och Erik har lovat att ta hand om mig om jag mot förmodan skulle må lika dåligt igen.
Jag känner mig faktiskt inte lika orolig som jag brukar göra över liknande saker. Han har en bra inverkan på mig, framförallt när jag mår dåligt för jag vet att han tar hand om mig om jag inte kan ta hand om mig själv och att han faktiskt gillar att ta hand om mig. Självklart vill han ju att jag ska må bra men om jag nu inte gör det så gör han nästan vad som helst för att jag ska må bättre.
Mår jag illa hämtar han en hink åt mig och klappar mig på ryggen tills det gått över. Har jag ont i magen tvingar han i mig mediciner och värmer vetepåse åt mig och ligger och skriker elakheter till min mage i hopp om att den ska bli snällare igen. Är jag ledsen över någonting eller orolig så lyssnar han och kommer med olika förslag på att lösa det hela tills jag blir glad igen. Kan jag inte bestämma mig för vad jag vill göra, vilket ganska ofta händer när jag mår dåligt, så bestämmer han åt mig så jag slipper.
Han är helt enkelt helt fantastiskt snäll och bra på alla sätt. Jag är så otroligt glad över att jag träffat honom och att alla små detaljer faktiskt som gjorde att vi träffades då i oktober på båten.
Jag älskar dig, finaste Tox! <3
Nu ska jag krypa i säng och hoppas på att illamåendet enbart är av trötthet och att jag kan somna snart och sova hela natten.
Aj.
Det är egentligen allt jag får ur mig för tillfället. Magen gör jävulskt ont ikväll och blir inte bättre av medicinerna. Har nu stoppat i mig allt jag får/kan ta och det är fortfarande bara en aning mindre illa. Varvar konstant med vetepåse och isklamp som jag fått tips om av läkare men även det hjälper bara måttligt. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om inte Erik var här ikväll. Han är helt fantastisk när jag mår dåligt. Nej, nu ljuger jag. Han är alltid fantastisk men han är så omtänksam när jag mår dåligt så jag blir alldeles varm i kroppen. <3
Nu ska jag nog krascha i soffan bredvid honom igen och hoppas att magen ger sig snart så jag får sova. Annars kanske det får bli akuten om det inte blir bättre. Jag orkar inte med denna värk länge till.
Gäsp.
Något annat vet jag inte om jag kan få fram än. Har knappt sovit något inatt, mestadels på grund av den där jäkla magen som bara bråkar för mig. Jag blir så less. Orkar inte med denna värk längre, det tär alldeles för mycket på hela mig. Allra minst på mitt humör.
Jag känner mig bara hemsk och dålig av att aldrig få må bra. Mitt dåliga humör gör att jag egentligen bara vill stänga in mig och isolera mig från allt och alla så folk inte ska behöva bli lidande av att jag mår dåligt. Jag är inte ute efter medlidande, jag vill ha en lösning. Det kan inte vara så jäkligt att man ska behöva må såhär resten av sitt (fertila) liv. En så vanlig sjukdom och ändå finns det inget botemedel eller ens något som gör alla besvärsfria.
Om några timmar måste jag iväg och plugga med kursare. Något jäkla projekt vi måste fixa med. Tills dess ska jag försöka sova lite mer så jag förhoppningsvis inte är helt död. Fast å andra sidan kanske de tycker synd om mig då och skickar hem mig…
Det blev en lång och seg föreläsning i skolan nu i eftermiddags. Tretimmarsföreläsningar hatar jag, man blir så seg i huvudet under sista timmen trots raster med jämna mellanrum. Att knappt kunna sitta upp för att magen bara värker gör inte det hela bättre heller.
Nu har jag varit hemma någon timme och ätit lite och ska alldeles strax iväg med Erik på teater. Peter Pan ska vi se och jag hoppas den är bra och att magen håller sig snäll ikväll. Har mutat den med medicin men det har inte fått någon effekt än så länge. Efter teatern ska vi hem till Erik och imorgon blir det nog lussebullsbakning hos mamma inför adventsfika på söndag.
Vad gör ni andra en fredagskväll som denna? :)
Senaste veckan har inte endometrioset varit snällt mot mig. Vissa dagar har jag haft så ont att jag inte vetat vart jag ska ta vägen och det har hållit i sig alldeles för länge. Jag vet inte hur jag skulle orkat med de nätter jag legat och vridit och vänt mig av smärtan utan Erik som varit där och torkat tårar, kramat och pysslat om.
Han är verkligen en ängel när det gäller att stå ut med mig och pyssla om mig när jag mår dåligt. Jag tror inte att han förstår riktigt hur mycket det betyder för mig. Han kommer med mediciner, hjälper mig till toaletten, masserar min rygg, kokar te åt mig, klappar på mig och finns där precis hela tiden när jag mår dåligt. Framförallt så står han ut med mitt ibland dåliga humör och förstår varför jag kan bli butter och grinig.
Vad skulle jag göra utan dig? <3
Kvällar som denna, när jag ska krypa ner i en tom säng istället för att få borra in mig i hans hals, är en plåga. Det känns så tomt att somna utan någon som viskar snälla saker i mitt öra och kliar mig på ryggen. Men det är väl så det ska vara när man är förälskad? Att man knappt står ut att vara ifrån varandra ens för en kväll. :)
Nu ska jag strax krypa ner i sängen och sova. Den här dagen blev inte som den borde blivit på grund av strejkande kropp men det får väl vara så ibland just nu.
Idag var det äntligen dags för läkarbesök igen för min stackars magen. Den har bråkat mer än någonsin senaste dagarna. Både i lördags och igår låg jag däckad hos Erik och kunde knappt röra mig. Han fick släpa mig fram och tillbaka till toaletten och han såg nästan orolig ut över hur ont jag hade. Smärtstillande tabletterna hjälpte inte särskilt bra heller så det blev till att härda ut istället. Tror att jag somnade någon gång kring 7 i söndags morse och inatt/imorse somnade jag vid 5-6. Inte kul att ligga och vrida sig av smärta i 12 timmar kan jag informera om någon undrar.
Läkaren jag träffade idag var helt fantastisk. Hon var jättetrevlig och bra på alla tänkbara sätt. Tog sig tid, svarade på frågor jag hade och skojade lite också. Jag fick svar på många av mina funderingar och fick även veta att man första tiden med spiralen oftast mår sämre innan det blir bättre.
Fick fler piller att ta till när magen bråkar, den här gången i form av muskelavslappnande som jag ska kombinera med panodil och även de starkare smärtstillande jag haft tidigare. Nu ska jag förhoppningsvis slippa ligga vaken i timmar som jag gjort några gånger för mycket vid det här laget. Tog ett av de nya pillren idag för att se om det hjälpte mot värken och det hjälpte ganska bra. Jag blev dock rejält groggy av dem men jag hoppas att det blir bättre med tiden som med de andra tabletterna.
Jag är så less på att ha ont nu så jag vill bara ta bort allt som har en möjlighet att göra ont. När jag inte får sova blir humöret lidande också. Jag undrar hur Erik står ut med mig ibland, han är fantastisk verkligen.
Nu är det hög tid att sova, har skola kl 9 imorgon. Ny kurs som började idag, missade introföreläsningen dock då den krockade med läkarbesöket. Men vad gör man, hälsan går först just nu.
Efter att ha kommit i säng ganska sent idag känner jag mig än så länge ganska pigg. Magen bråkade och gav inte med sig förrän efter två piller och en varm dusch. Istället för att plugga låg jag i en hög på Eriks soffa och slöspelade tv-spel. Mer än så orkade jag inte med.
Om några timmar, närmare bestämt kl 14 är det tenta som gäller. Jag måste säga att jag, än en gång, är allt annat än väl förberedd inför den. Tyvärr är det än en gång inte (enbart) lathet som gjort att jag inte orkat/kommit mig för att plugga. Magen och min slitna kropp har oftast en annan åsikt så många gånger när jag borde plugga ligger jag med ont i magen som sen byt till ett huvud som är fullt med sockervadd pga medicinerna. Inte lätt att plugga i något av fallen.
Men men, det får gå som det går. Jag ska gå dit i alla fall och göra ett försök. Mirakel kan ju ske…
Ikväll har Erik dragit med mig på dammiddag som datavetarkillarna anordnar. Ska nog bli trevligt hoppas jag. Jag är bara lite rädd för att magen ska dumma sig men med lite alkohol så brukar den faktiskt hålla sig i hyfsat skick ändå. Musklerna i magen slappnar väl av även dem av alkoholen.
Nu är det frukost och göra mig i ordning som gäller. Ska väl kanske göra ett försök till att få liv i Erik men det verkar ganska lönlöst.
Hej!
Igår åkte vi hem igen från Karlstad efter en väldigt trevlig helg. Det har varit en händelserik helg och många nya människor för mig men det har varit riktigt kul. Ska försöka stjäla lite av alla foton som Erik tog, kanske blir det äntligen en ny header till bloggen, vem vet.
Idag hade jag labb kl 8 imorse, det är mord verkligen att ha skola sådär tidigt. Inte ens lärarna är vakna ordentligt vid den tiden. När kiosken öppnade kl 9 sprang jag ner och köpte en macka och en stor te men inte ens det fick mig att vakna till. Tror att det är all värk som gör mig såhär trött. Helgen har varit jobbig på det sättet, haft mycket ont som inte givit med sig trots mediciner. Tur att det bara är en vecka kvar till jag ska på läkarbesök, hoppas på att få lite vettigare hjälp då.
Strax ska jag iväg till Julia och äta middag. Det verkar bli vårt lilla tjejgäng, ska bli riktigt trevligt. Jag har dock inte kommit i vettiga kläder än idag utan sitter i mina nyinförskaffade FBK-mjukisbyxor och tjocktröja och är trött. Somnade efter jag ätit en sen lunch idag och har inte vaknat till ordentligt än känns det som. Usch och fy. Men jag var så trött så det var oundvikligt att sova en stund.
Nu måste jag börja göra mig klar för att knata iväg till Julia. :)
Jag är så trött.
Av all värk i magen spänner jag mig och av det får jag spänningshuvudvärk och jätteont i axlar och nacke. Alltid är det något som jävlas…
Jag märker mer och mer att jag drar mig undan. Jag isolerar mig och vill inte ha kontakt med folk pga min slitna kropp och mitt dåliga humör. Nedstämdhet är det nog snarare. Just nu känns allting grått.
Vill bara få sova och vakna när jag mår bättre igen.
Den person som just nu betyder mest för mig känner jag hur jag stöter bort. Jag vill inte att han ska bli lidande för mitt dåliga humör och trasiga kropp. Jag vill inte riskera att skrämma iväg honom. Jag vågar inte hoppas och tro av rädsla att bli sårad. Hur jag än gör så blir det fel…
Jag ser inte hur någon kan tycka om mig. Alltid är det något som inte funkar med mig som hindrar.
Det enda jag vill just nu är att ha sällskap. Få känna mig trygg i en varm och stark famn. Men jag är för stolt för att visa det.
För stolt för att visa hur ledsen jag är.
Jag är bara så ledsen och trött.
Just nu känns allting bara hopplöst.
Magen har plågat mig konstant i fyra dagar nu, så illa att jag varit tvungen att ta tabletter och även då har det inte blivit bra. Jag är så trött, mest i själen tror jag, av all denna värk hela tiden. Jag orkar ingenting och skolan blir lidande. Humöret blir lidande av att jag är trött och har ont och det gör att jag helst av allt bara sitter ihopkrupen i soffan för mig själv. Jag vill inte att andra ska bli lidande på grund av mitt dåliga humör. När jag väl träffar andra försöker jag så gott det går att hålla humöret uppe så när jag sen blir ensam släpper allt, då bryter jag ihop.
Jag vill bara få må bra. Eller, det behövs inte ens så mycket för att göra mig glad just nu, en hel dag utan att känna av magen är vad jag vill få. En hel dag utan någon värk alls.
Just nu vill jag bara sova. Få krypa ihop i en trygg, varm famn och sova. I en famn som torkar bort de trötta tårar som envisas med att rinna längs mina kinder. Istället ska jag dricka mitt te och lägga mig i min tomma, kalla säng i hopp om att sova lugnt hela natten.
Ikväll är jag trött. Jag är så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig.
Igår (eller snarare i morse) somnade jag vid 5 och klockan ringde 7. Det blev två timmar till i sängen innan jag släpade mig upp och iväg till skolan. Efter en lång och seg dag med redovisning och grejer kom jag sedan hem och började, tro det eller ej, att städa undan lite här hemma. Nu är jag så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Magen gör ont och även huvudet och axlarna. Ska bara dricka upp min panodil och sedan krypa i säng.
Igår blev det en fotorunda ute, fotade för första gången i RAW-format vilket var väldigt spännande. Lyckades sen med lite hjälp (okej, ganska mycket hjälp) redigera ett foto så det blev riktigt fint. :) Hann med att hälsa på Julia också i deras nya lägenhet. Jättefin lägenhet var det och det blir säkert väldigt mysigt när de får komma i ordning sig där ordentligt. :) Åt efter det en väldigt trevlig middag.
Nu ska jag krypa i säng. Imorgon är det tentaplugg som gäller hela dagen. 
Hej alla!
Nu har det gått över en vecka sedan jag satte in spiralen och magen börjar lugna sig lite nu. Jag har av och till känt mig ganska drogad, både av värk och de smärtstillande tabletterna som jag fick vilket har resulterat i att bloggen blivit lidande. Men det är inte mycket att göra åt saken, det är som det är och jag får ta en dag i taget och se hur jag mår.
Just nu har jag hicka för tredje gången idag. Inte kul, det håller på i en evighet också känns det som.
Idag är första dagen på över en vecka som jag är ensam hemma. Har antingen varit hos mamma och pappa eller så har Oskar varit här. Det känns lite konstigt att vara ensam helt plötsligt och även lite osäkert men det är inget jag inte klarar av. Nu ikväll har jag fått ont och har tagit tabletter men det har fungerat trots att jag är ensam och snart ska jag krypa i säng och sova.
Imorgon är en ny dag och jag ska försöka planera och leva efter vad dietisten jag träffade idag har tipsat mig om.
God natt! :)
Hej alla!
Jag vet att det har varit dåligt med bloggning nu senaste dagarna men jag har inte varit på topp direkt.
I lördags var det rebusrally hela dagen nästan men på kvällen blev det middag hos föräldrarna istället för sittning. Kroppen orkade inte mer efter en heldag i bilen som kartläsare. Rallyt var roligt även om det tog på krafterna. Vi hann dock inte till alla ställen men huvudsaken är ju att man har kul. :)
I söndags skulle jag börja med smärtstillande inför att att de skulle sätta in spiralen igår och de knockade ut mig helt och hållet nästan. Det känns lite som en riktigt dålig fylla när jag tar dem och då tar jag ändå långt ifrån så många som jag borde ta. Märkligt värre måste jag säga! Blev helt snurrig av dem och groggy, mådde lite illa också. Det enda positiva var att jag faktiskt inte hade ont i magen längre och det kändes nästan konstigt efter att ha gått med molvärk så länge. :)
Så igår var det dags att sätta in spiralen. Kl 7 skulle jag ta fyra cytotec, som tydligen skulle vara mot magsår om man tog dem den vanliga vägen. Det skulle jag självklart inte göra utan de skulle ”pillas in så långt det går” för att citera min läkare. Tog också ett dunderpiller och gick och la mig och sov några timmar till. När jag sedan vaknade var jag glad över att ha tagit smärtstillande också då jag fått som rejäl mensvärk av pillerna. De skulle tydligen vidga så att det skulle gå lättare att sätta in spiralen.
Väl på sjukhuset med mamma som moraliskt stöd fick jag inte vänta mer än någon minut så kom barnmorskan och hämtade mig. Hon var väldigt trevlig och snäll, sådär lugn som man vill att en barnmorska ska vara. Jag sa att jag var ganska nervös och lite groggy av pillret och hon tog det lugnt och sansat och satte även på lugn musik och släckte ner i rummet. Allt för att göra det mindre obehagligt för mig. Själva insättningen var allt annat än behaglig, hon bände och pillade och hade sig och det gjorde ganska så rejält ont när hon höll på. Mitt när det gjorde som mest ont tog hon bort allt och sa helt plötsligt att det var klart.
Där låg jag med benen i vädret med jätteont i magen, sådär lagom snopen över att det redan var klart. Skönt att det gick fort måste jag säga och det var inte så illa som jag kanske får det att låta som. När jag sen sätter mig upp frågar de hur jag känner mig och jag säger att det snurrar lite. Då gormar de båda åt mig att lägga mig ner och ha upp benen igen. Tydligen kan något hända vid sådanna ingrepp som gör att man kan svimma vilket de inte ville att jag skulle göra. :) Sköterskan hämtade saft som de tvingade i mig och nästa gång jag satte mig upp gick det lite bättre. Jag sa att jag ju var snurrig ändå av pillret och att jag vanligtvis också blir snurrig av att sätta mig upp.
När hon hörde att jag hade mamma som satt och väntade på mig och att jag skulle få skjuts hem så släppte hon iväg mig med orden att jag skulle vila ordentligt och inte hoppa och liknande. Tydligen försöker kroppen stöta ut spiralen första dagarna och det är därför man kan få ont.
Jag kom hem, kraschade på soffan och spenderade resten av dagen där med vetepåse på magen. Oskar kom hit på eftermiddagen och bytte av mamma som inte ville lämna mig ensam. Idag mår jag bättre men har fortfarande ont i magen och känner mig groggy av pillerna. Men det ska nog bli bättre inom några dagar.
Jag hoppas nu bara att jag ska må bra av spiralen så inte allt är i onödan.
Nu kom mamma precis hit för att kolla om jag lever. :) Utan henne, pappa och Oskar vet jag inte om jag hade orkat med hela den här vevan. :)
Hallå!
Efter en mycket trevlig kväll igår med god middag och trevligt sällskap knatade jag hem och kraschade efter en stund i sängen och sov som en stock. När klockan ringde 8.31 imorse var jag inte pigg men efter en halvtimmes snoozande kravlade jag mig upp och började göra mig klar. Lagom när jag nästan skulle strosa mina tre minuter till skolan så satte magen igång att bråka igen. Så det var bara att slänga in vetepåsen i micron och krypa ihop i soffan och kika på Våra bästa år istället för att lyssna på föreläsning.
Det är nog inte förrän nu det börjar sjunka in lite att det faktiskt är en kronisk sjukdom jag har och inte någonting som går att fixa genom att knäppa med fingrarna. Vissa dagar mår jag jättebra, andra kommer jag knappt ur sängen så det är minst sagt svårt att veta hur varje dag kommer att bli. Något jag ska försöka bättra mig på är att ha mer regelbundna mat- och sovtider, det kan nog framförallt stabilisera min trötta kropp. I början av oktober har jag även en tid hos en dietist som jag hoppas kan hjälpa till med lite tips om vad jag ska äta och liknande. Jag försöker intala mig att jag ska bli bättre av spiralen och att det inte alls kommer att bli som med p-piller. Det vore så skönt om det kunde hjälpa mot värken och alla andra besvär.
Nu går jag spänt och väntar på att min nya mobil ska komma. Förhoppningsvis kommer den idag men det är inte helt säkert. Varje gång jag får sms hoppar jag till och hoppas att det är från pappa att den kommit. :)
Igår blev det inget bloggande efter läkarbesöket. Det var nog helt enkelt för mycket att smälta på en gång för min del.
Läkaren var jättetrevlig och bra så jag känner mig allt som allt väldigt nöjd med besöket även om jag inte kan vara annat än missnöjd över att få veta att jag har en kronisk sjukdom. Han sa att eftersom mamma haft det så är det 70% sannolikhet för att jag har/får det och med tanke på de problem jag har sa han att jag har endometrios. Inte så kul att få veta men det är nog bara att försöka acceptera och lära mig leva med det.
Det finns inte så många behandlingssätt och ett av dem har jag redan provat och det fungerar inte, de där förbaskade p-pillerna. Dock fick jag dem utskrivna på fel sätt i somras även om jag inte ens hann ha dem så länge. Det andra är hormonspiral vilket han tyckte att jag skulle testa. Det kommer tydligen bara ut en hundradel hormon i resten av kroppen jämfört med p-piller så det är mindre risk för biverkningar. Jag hoppas verkligen att den fungerar bättre än vad p-piller gjort för mig och att allt med att sätta in den går smidigt också. Ska ta en himla massa piller hit och dit i samband med det. Blir bökigt det där men på måndag ska den hamna på plats.
Det tredje alternativet var något dyrt och bökigt med sprutor och grejer som gör att man hamnar i ett slags hormoniellt klimakterie. Det man vill ha ut med alla behandlingar är att man ska ha så lite mens som möjligt, helst ingenting alls för det gör att det inte sprider sig lika mycket.
Starkare värktabletter fick jag också och fick även hämta ut spiralen på apoteket. Hiskeligt stor förpackning för någonting som ska in i mig. Otäckt värre! Han upptäckte även att jag hade en cysta på vänster äggledare men det sa han inte var någonting farligt utan sådant som kan dyka upp då och då bara. Men jag har svårt att få bort bilden ur huvudet då han vred på skärmen och visade mig på ultraljudet.
Nej, nu är det hög tid att krypa i säng. Min kropp är i enormt behov av att vila.
Vardagligt | Anna-Maria | 
14 januari 2010 1:07 | 
Kommentarer (1) 
