I don’t want to feel the sadness, pretending that I’m still the same

Förvirrad är vad jag känner mig just nu.
Allt är ett enda stort virrvarr.
Ena sekunden känner jag mig som den lyckligaste i världen.
Den andra vill jag bara dra täcket över huvudet och sova.

Jag både vill och inte vill chansa. Jag vill våga ta chansen och leva.
Att följa hjärtat.
Men jag vet inte om det skulle bli att egentligen följa hjärtat. Just nu vet jag nog inte vad hjärtat vill.
Eller så vill jag kanske inte erkänna för mig själv vad det vill?

Igår åt jag en trevlig middag tillsammans med Fredrik och jag skrattade så jag höll på att ramla av stolen emellanåt. Han får mig alltid på bra humör, han kan lyfta en hel dag för mig många gånger. Just nu skulle jag göra bra mycket för att kunna få reda ut mitt virrvarr till tankar med hans hjälp.

Istället sitter jag med tårarna rinnandes till dessa:

http://open.spotify.com/track/65F20EJCLJGJXekM8ok3if
http://open.spotify.com/track/1FQ0mhQkK7VAJJIW2sWr9r
http://open.spotify.com/track/0OALSroUgrR2ZKFQi6vp2X
http://open.spotify.com/track/3d4I2tQUz16S8gesU2pLSM
http://open.spotify.com/track/0E4TZZIgnzRjBTQDB6SZXU
http://open.spotify.com/track/7kdUPDKYLluazJiT7g8bru
http://open.spotify.com/track/3nGLNW90×2LXUUglynO7O8